Svenska flottans långresor

Svenska flottans långresor, under senare tid även benämnda utbildningsexpeditioner, är längre expeditioner i utrikes farvatten med flottans fartyg.

Syfte redigera

Huvudsyftet är navigations- och sjömansutbildning till sjöss för svenska marinens officersaspiranter. Ett annat ändamål är att representera Sverige under besöken utomlands.

Historisk bakgrund redigera

Det praktiska sjömanskapet går inte att studera teoretiskt. Under perioden 1739–1875 krävdes tre års segelerfarenhet utanför Öresund för att befordras till kapten. Detta fick till följd att 66 % av sjöofficerarna hade seglat på utländska fartyg under 1800-talet. Under 1700-talet var antalet sjöofficerare som gått i utländsk tjänst strax över 50 %. År 1838 började traditionen med långresor. Flottan beslutade då att sända ut korvetten Jarramas^{[ifrågasatt uppgift]}på ett års övningsexpedition för att de yngre officerarna skulle slippa ta anställning på civila fartyg för att få sin reglementerade sjötid.

Traditioner redigera

Utöver de traditioner som vårdas allmänt i flottan, finns det några som främst förekommer på långresefartyget under utbildningsexpedition.

Debarkering och embarkering av fartygschefens familj redigera

I samband med att expeditionen påbörjas är det alltid fartygschefens familj som sist lämnar fartyget. Det omvända gäller när fartyget åter förtöjer i hemmahamnen. Denna ordning innebär ett avsteg från regeln att närvarande honnörsberättigade personer, t.ex. amiraler eller kungliga personer, debarkerar sist vid losskastning respektive embarkerar först vid förtöjning.

Salut vid avresa och hemkomst redigera

Vid utlöpande från hemmahamnen Karlskrona utväxlas igenkänningssignal med Kungsholms fort enligt 1809 års reglemente, varvid med ett skott avlossas från fartyg för udda månad och två skott för jämn månad.

När långresefartyget löper in efter genomförd utbildningsexpedition avges svensk lösen.

Träd från långresan redigera

I Kungsholms fort finns en park från 1870-talet i vilken det sedan 1978 har planterats träd som hemförts från flottans expeditioner i utländska farvatten. Fram till 1953 traderades en muntlig tradition att det var en tidigare fästningskommendant som vid en resa till utlandet tagit med sig träd och planterat i parken. Denna historia nedtecknades första gången 1936 av Senta Centervall i boken Av hugenotternas stam : ur en gammal släkts krönika.

Dop redigera

Enligt urgammal tradition skall sjömän som passerar ekvatorn för första gången till sjöss linjedöpas av Kung Neptun. Befarna sjömän, det vill säga redan döpta, ansvarar för denna ceremoni som kallas att sota för linjen. Passeras endast kräftans vändkrets genomförs ett så kallat nöddop.

Hemlängtan redigera

En vimpel, kallad hemlängtan, tillverkas i slutet av varje utbildningsexpedition. Den är blågul med en längd som beräknas enligt en formel med ingångsvärden från vissa data om den genomförda expeditionen, bland annat hur länge fartyget varit borta från hemmahamnen. Hemlängtan kan vara flera tiotal meter lång.