Stig Ossian Ericson

svensk skådespelare, regissör och manusförfattare

Stig Ossian Ericson, född 7 september 1923 i Härnösand,[1] död 30 juli 2012 i Nacka,[2][3][4] var en svensk skådespelare, regissör och manusförfattare. Han var bland annat känd för att ha spelat gåtmannen Fader Fouras i TV-programmet Fångarna på fortet (1992–2000) samt Sigurd i långfilmen Göta kanal (1981).

Stig Ossian Ericson
Stig Ossian Ericson, 2004
Stig Ossian Ericson, 2004
Född7 september 1923
Härnösand, Sverige
Död30 juli 2012 (88 år)
Nacka, Stockholms län, Sverige
Utbildad vidUppsala universitet
SläktingarGustaf Widmark (morfar)
Betydande roller
kommissarie Simonsson i Ärliga blå ögon
Sigurd i Göta kanal
Fader Fouras i Fångarna på fortet
IMDb SFDb

Biografi redigera

Stig Ossian Ericson föddes i Härnösand, men växte upp i Nyköping som tredje barnet av fem till läroverksadjunkten Ossian Ericson (1887–1971) och Ebba, född Widmark (1895–1965) samt dotterson till Gustaf Widmark. Efter studentexamen vid Nyköpings högre allmänna läroverk 1942 studerade han vid Uppsala universitet med sikte på att bli matematiklärare. I Uppsala kom han i kontakt med studentteatern, och han blev dess ordförande samt Södermanlands-Nerikes nations teaterdirektör. Han blev fil mag 1953 och verkade därefter som läroverksadjunkt i Uppsala och Sigtuna, men lämnade lärarbanan definitivt 1963 i samband med att han satte upp revyn SnuddCasinoteatern tillsammans med Björn Lindroth. Han filmdebuterade via Uppsala studentfilmstudios SF-stipendium 1948, då han fick närvara vid Ingmar Bergmans inspelning av Hamnstad.

Han kom sedan att samarbeta med en rad kända personer i många produktioner, från Vilgot Sjöman till Tage Danielsson och Hasse Alfredson, Beppe Wolgers, Owe Thörnqvist och Bo Widerberg. Under 1970-talet och 1980-talet medverkade han i ett stort antal svenska filmer och TV-serier, ofta i excentriska biroller. Han spelade bland annat pappan i Astrid Lindgren-klassikern Världens bästa Karlsson (Karlsson på taket) 1974 och poliskommissarie Simonsson i kriminalserierna Ärliga blå ögon (1977) och Sinkadus (1980). 1976 debuterade han som dramatiker med pjäsen "Gud bevare omgivningen när en människa får en idé" som sattes upp på Intiman i Malmö och även gjordes i en TV-version.

Han installerades 1977 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala.

Ericson bodde vid sin död i Nacka. Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Filmer och TV-serier redigera

Roller redigera

Regi redigera

Manus redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1983 George Vem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee
Lennart Kollberg Riksteatern[5]
2001 Lester Trainsmith
Hotellportier
Hotellkypare
Komisk talang
Alan Ayckbourn
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Trollkarlen Trollkarlen från Oz
Staffan Götestam Göta Lejon
2008 Mordet på min pappa kungen
Bobo Lundén
Bobo Lundén Teater i Haga

Regi redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1958 Revy-Tut
Evert Lindberg, Rune Ek, Stig Grybe och Bengt Janzon Casinoteatern[6]
1960 11 44 99, revy
Casinoteatern[7]
1966 Omaka par
The Odd Couple
Neil Simon
Översättning Torsten Ehrenmark
Intiman[8]
1967 Vi älskar er, revy
Beppe Wolgers Idéonteatern
Generationer
Generations
William Goodhart Folkan
1968 Flotten
Kent Andersson Uppsala stadsteater[9]
1969 Spöksonaten
August Strindberg Uppsala stadsteater[10]
1970 I hjärtat av Paris
Quatre pièces sur jardin
Pierre Barillet och Jean-Pierre Gredy
Översättning Torsten Ehrenmark
Lilla teatern[11]
1971 Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa
Busybody
Jack Popplewell
Översättning Evert Lundström
Lilla teatern[12]
1979 Söndagsgäster
Björn Runeborg Stockholms stadsteater
1984 Tango
Sławomir Mrożek Riksteatern[13]
1991 Min store tjocke far
Magnus Nilsson Helsingborgs stadsteater[14]

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1993 Ingvar, Hillmans gamle vän Hillmans gamle vän
Folke Mellvig
Anders Levelius[15]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

Webbkällor redigera

Noter redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ericson, Stig Ossian
  2. ^ Dödsannons - Svenska Dagbladet sid. 23, den 21 augusti 2012
  3. ^ Dödsannons - Dagens Nyheter sid. 33 den 21 augusti 2012
  4. ^ Nacka.se: Avlidna i Nacka (arkiverad hos Google)
  5. ^ Bengt Jahnsson (19 april 1983). ”Riksteaterns repertoar i landsorten: Våra problem spegals i gårdagens”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-04-19/105/20. Läst 6 mars 2018. 
  6. ^ ”Uppsaliensiskt på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 18 oktober 1958. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1958-10-18/283/14. Läst 21 januari 2016. 
  7. ^ S B-l (5 januari 1960). ”Stig Grybe & Co”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-01-05/4/10. Läst 21 januari 2016. 
  8. ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (22 mars 1968). ”Uppsalas 'Flotten': Lyxångare i Folkets hus”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-22/80/19. Läst 12 juli 2017. 
  10. ^ Leif Zern (26 mars 1969). ”Uppsala spelar tvetydig 'Spöksonat'”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1969-03-26/83/21. Läst 12 juli 2017. 
  11. ^ Hans Axel Holm (10 oktober 1970). ”Likgiltig komedi på Lillan”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-10/275/15. Läst 27 juni 2018. 
  12. ^ Hans Axel Holm (13 mars 1971). ”Hederlig komedi”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-03-13/70/16. Läst 27 juni 2018. 
  13. ^ Lars Linder (18 september 1984). ”Tråkig 'Tango' på turnérutin”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-09-18/254/18. Läst 4 februari 2022. 
  14. ^ Tove Ellefsen (7 april 1991). ”Odåga till farsa att ändå älska”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-04-07/94/24. Läst 12 februari 2022. 
  15. ^ ”SR, P1 1993-08-14”. Svensk Mediedatabas. https://smdb.kb.se/catalog/id/003123527. Läst 22 december 2021. 

Externa länkar redigera