Flickan från tredje raden

svensk film från 1949 regisserad av Hasse Ekman

Flickan från tredje raden är en svensk dramakomedifilm från 1949 i regi av Hasse Ekman. I viktigare roll ses Ekman själv och – i titelrollen – Eva Henning.[1]

Flickan från tredje raden
GenreDrama, komedi
RegissörHasse Ekman
ProducentLorens Marmstedt
ManusHasse Ekman
SkådespelareHasse Ekman
Eva Henning
Hilda Borgström
Maj-Britt Nilsson
Sven Lindberg
OriginalmusikSune Waldimir
FotografGöran Strindberg
KlippningLennart Wallén
ProduktionsbolagTerrafilm
Premiär29 augusti 1949
Speltid82 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Handling redigera

En märklig ring passerar många händer. Den hittas och förloras av många människor men den ger alltid sin bärare nytt hopp för framtiden. En ängel övervakar dess lopp.

Teaterdirektören Sture Anker har precis gjort fiasko på sin teater med en egenhändigt skriven pjäs om livets meningslöshet där han spelat huvudrollen. När den uttråkade publiken lämnat salongen är det bara att vänta på recensionerna. Sture är ensam på teatern, tror han i alla fall, men plötsligt kliver en flicka fram ur mörkret. Hon kommer från tredje raden, säger hon, och börjar berätta en historia om en ring. En ring som lär ut att livet alls inte är meningslöst eller baserat på slumpen. Historien startar hos Vilma Andersson, en gammal gumma, som för att hjälpa ett ungt par säljer det käraste hon äger, en ring hon fått i sin ungdom av sin stora kärlek. På så vis färdas ringen vidare…

Om filmen redigera

Filmen har visats i SVT vid ett flertal tillfällen, bland annat 1996, 2000, 2003, 2004, 2009, 2012, 2015, 2018, 2020 och 2022.

Kritik redigera

Men just den där blandningen av och leken med olika stilinslag och litterära synsätt är mycket roande därför att det är så opretentiöst gjort. Jag skulle tro att detta är den tekniskt skickligaste filmprodukt Hasse Ekman åstadkommit. Aftontidningen 30 augusti 1949
Faran för Ekman är att han när han tror att han har skrattarna på sin sida blir så rolig att han går upp i falsetten och spräcker rösten. Han har mera takt när han spelar på de sentimentala strängarna. Hilda Borgströms underbart fårade ansikte kan han studera med varsamhet och rentav vördnad och i historien om artistparet som tror att de måste lämna bort sin lilla flicka, bryter han verkningsfullt det tårdrypande med det lustiga och näpna. Georg Svensson i Bonniers litterära magasin nr 8 1949

Rollista i urval redigera

Musik i filmen redigera

DVD redigera

Filmen gavs ut på DVD 2008.

Referenser redigera

Externa länkar redigera