Öppna huvudmenyn

Svea trängkår (T 1) var ett trängförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1891–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping.[2][3][4]

Svea trängkår
(T 1)
Svea trängregemente vapen.svg
Vapensköld för Svea trängkår tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSvea trängkår
Datum1891–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypTrängtrupperna
RollUtbildningsförband
StorlekKår [a]
Del avMellersta militärområdet [b]
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
FärgerBlått och vitt         
Marsch"Svea trängkårs marsch" (Bergendahl) [c]
DekorationerSveatrkårMSM [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenTruppslagstecken för trängtrupperna.jpg
TilläggsteckenTilläggstecken för Svea trängkår.jpg
Minnesmedalj m/1997AM.085138.jpg

Innehåll

HistoriaRedigera

Förbandet har sitt ursprung i Trängbataljonen som delades upp 1891 i två bataljoner, Svea trängbataljon (T 1) och Göta trängbataljon (T 2). Svea trängbataljon övertog den förläggning som Trängbataljonen hade haft vid Högre artilleriläroverkets tidigare lokaler i Marieberg i Stockholm. År 1893 satte bataljonen upp Norrlands trängbataljon (T 3), vilken förlades till Fredrikshovs slott innan bataljonen 1898 omlokaliserades till Sollefteå garnison.[3] År 1902 kom bataljonen att organiseras som Första Svea trängkår (T 1). I samband med namnbytet påbörjade kåren med att sätta upp Andra Svea trängkår. År 1904 återfick kåren namnet Svea trängkår samtidigt som Andra Svea trängkår fick namnet Västmanlands trängkår (T 5) och som 1907 omlokaliserades till Salbohed..[3]

År 1903 beslutades det att Svea trängbataljon skulle omlokaliseras till Örebro garnison. Kåren lämnade Marieberg 1907 och flyttade in i nybyggda kaserner på Västra Mark i Örebro. I samband med försvarsbeslutet 1925 avsågs det att två trängkårer skulle avvecklas. De kårer det gällde var Västmanlands trängkår (T 5) och Östgöta trängkår (T 6). Dock var Östgöta trängkår inte en helt given nedläggningskandidat, då man hade en bättre förläggning än vad Svea trängkår hade. Dock föll avgörandet på att den äldsta kåren skulle bli kvar. Som en kompromiss i frågan beslutades att Svea trängkår skulle omlokaliseras från Örebro garnison till Linköpings garnison och överta Östgöta trängkårs kaserner. Hösten 1927 påbörjades omlokaliseringen av Svea trängkår och den 1 juni 1928 halades den tretungade fanan för sista gången på Västra Mark i Örebro. Vid flytten följde endast fyra officerare med. Flertalet av de anställda vid Östgöta trängkår blev däremot kvar på sina befattningar.[5]

Genom försvarsbeslutet 1948 beslutade riksdagen att avveckla Tygtrupperna och Intendenturtrupperna som truppslag. De ingående förbanden i truppslagen uppgick under åren 1948–1951 i trängtrupperna. År 1949 tillkom Första tygkompaniet (Tyg 1) och 1951 tillkom Första intendenturkompaniet (Int 1). Genom den omorganisationen upphöjdes kåren till regemente, och tilldelades namnet Svea trängregemente (T 1).[2]

I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973–1975, sammanslogs Livgrenadjärregementet (I 4) med Östergötlands försvarsområde (Fo 41) och bildade 1975 försvarsområdesregemente I 4/Fo 41. Detta medförde att Svea trängregemente som ingick i Östergötlands försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Livgrenadjärregementet, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).

I försvarsbeslutet 1982 beslutades att regementet skulle avvecklas senast 1987. Beslutet ändrades till att istället reducera regementet till en utbildningsbataljon, för att inordnas den 1 juli 1985 under namnet Svea trängbataljon inom Livgrenadjärregementet (I 4). Dock kvarstod beslutet om att lämna kasernerna på Kaserngatan, och Svea trängbataljon omlokaliserades till Regementsgatan.[2] Från att varit ett utbildningsregemente med sju utbildningskompanier, kom den nya organisationen bestå av en stab och tre utbildningskompanier.[6] Kasernerna som lämnades kom senare att byggas om till ett bostadsområde, T 1. Kaserner har idag givit plats åt hyresgäster och i det gamla idrottshuset på Överstegatan huserar Nike-gymnasterna.[7]

År 1994 avskildes bataljonen från Livgrenadjärregementet, och blev från den 1 juli samma år ett utbildningsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M), under namnet Svea trängkår (T 1) och med bibehållen förläggning. Genom försvarsbeslutet 1996 beslutades att kåren tillsammans med samtliga förband inom Linköpings garnison skulle avvecklas senast den 31 december 1997. Svea trängkår hade sin avvecklingsceremoni den 23 augusti 1997, varav kvarvarande delar övergick till en avvecklingsorganisation.

VerksamhetRedigera

Internationell verksamhetRedigera

I mars 1940 avdelades ett bilkompani från Svea trängkår, till att bistå en större utrymningsoperation i sydöstra Finland. En utrymningsoperation som organiserades på grund av de landavträdelser som Finland tvingades till genom Moskvafreden. Bilkompaniet från Svea trängkår kom bland annat att transportera viktig materiel men även flyktingar från Karelen till norra delen av landet.[6] Efter andra världskrigets slut kom Svea trängkår att delta i aktionen Vita bussarna, i syfte att rädda skandinaver (danskar och norrmän samt även svenskar) som satt i tyska koncentrationsläger. Transporterna var ofta farliga, tidskrävande och blev för många traumatiska.[6]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När förbandet bildades 1891 övertogs förläggningen från Trängbataljonen i Marieberg, Stockholm. Den 4 oktober 1907 omlokaliserades förbandet till Örebro. Genom försvarsbeslutet 1925 kom förbandet att verka från Linköpings garnison den 1 januari 1928. I Linköping övertogs Östgöta trängkårs kasernområde på Kaserngatan i Linköping. Kvar i Örebro blev en avvecklingsorganisation fram till den 31 mars 1928. Genom försvarsbeslutet 1982 beslutades bland annat Försvarsmakten skulle lämna kasernerna på Kaserngatan. Det genom att truppslagsskolan skulle omlokaliseras till Skövde garnison,[8] och att Svea trängregemente skulle upplösas och uppgå som Svea trängbataljon i Livgrenadjärregementet. Från den 1 juli 1985 var trängbataljonen förlagd på den sydvästra delen av dubbelkasernområdet vid Regementsgatan i Linköping. Kasernområdet på Kaserngatan lämnades och övergick till Linköpings kommun ägor den 1 januari 1986.[4]

Heraldik och traditionerRedigera

Trots att Svea trängkår omlokaliserades 1928 från landsdelen Sveland till Götaland, bibehöll kåren namnet. Svea trängkår kom tillsammans med Svea artilleriregemente (A 1) att bli de enda "Svea förbanden" som var lokaliserade i Götaland. Svea trängkår är ett av de förband som ingår i den så kallade Mariebergsstenen.

Förbanden inom trängtrupperna saknade till en början en egen fana. Men vid trängtruppernas 50-årsjubileum den 1 september 1935, överlämnade chefen för Östra arméfördelningen Gösta Lilliehöök en fana till Svea trängkår. Fram till avvecklingen av Svea trängkår, förde kåren Östgöta trängkårs traditionerna. Fanan troppades den 23 augusti 1997 i samband med avvecklingen av avvecklingen av Svea trängkår. Och traditionsansvaret för kåren överfördes på Göta trängkår från den 1 januari 1998. Sedan den 1 juli 2000 för Göta trängregemente Svea trängkårs fana som en traditionsfana.

Vid avvecklingen 1997 instiftades Svea trängkårs minnesmedalj i silver (SveatrkårMSM).[9][2] Sedan 1 juli 2000 förs fanan som en traditionsfana av Göta trängregemente, som även vårdar Svea trängkårs traditioner.[10]

FörbandscheferRedigera

Regementschefer samt bataljon- och kårchefer verksamma under perioden 1885-1997:

  • 1885–1903: Jakob Oskar Gottfrid Smedmark
  • 1903–1916: Nils Gustaf Hallström
  • 1917–1918: Berndt Reinhold Martin Festin
  • 1919–1922: Oskar Siegfrid Lindström
  • 1922–1925: Sven Einar Torsten Carlsson
  • 1925–1926: Carl Anders Möller
  • 1926–1927: Eric Virgin
  • 1927–1927: Gustaf Axel Smith
  • 1928–1929: Sven Axel Engdahl
  • 1929–1934: Gösta Frössén
  • 1934–1944: Gustaf Axel Smith
  • 1944–1955: Axel Joseph Einar Qvarnström
  • 1955–1958: Bjarne Hemming Natt och Dag
  • 1958–1963: Yngve Diurlin
  • 1963–1970: Sigurd S:son Melin
  • 1970–1974: Sven Torfgård
  • 1974–1978: Lennart Önfelt
  • 1978–1979: Nils Yngve Ekman
  • 1979–1983: Claes Erik Sebastian P:son Tamm
  • 1983–1985: Ragnar Söderberg
  • 1985–1987: Kjell Svensson
  • 1987–1990: Torolf Nilzén
  • 1990–1993: Björn Frykhed
  • 1993–1997: Tore Månsson

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Svea trängbataljon 1891-01-31 1901-12-31
Kungl. Första Svea trängkår 1902-01-01 1904-12-07
Kungl. Svea trängkår 1904-12-08 1949-06-30
Kungl. Svea trängregemente 1949-07-01 1974-12-31
Svea trängregemente 1975-01-01 1985-06-30
Svea trängbataljon 1985-07-01 1994-06-30
Svea trängkår 1994-07-01 1997-12-31
Beteckningar
T 1 1891-01-31 1997-12-31
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Stockholms garnison/Marieberg (F) 1891-01-31 1907-10-03
Örebro garnison (F) 1907-10-04 1928-03-31
Linköpings garnison (F) 1928-01-01 1997-12-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1891–1901 var förbandet organiserat som en bataljon, åren 1902–1949 som en kår, 1949–1985 som ett regemente, åren 1985–1994 som en bataljon, åren 1994–1997 som en kår.
  2. ^ Åren 1891–1893 var förbandet underställt chefen 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 IV. arméfördelningen, åren 1928–1937 Östra brigaden, åren 1938–1942 IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 IV. militärområdet, åren 1966–1985 Östra militärområdet, åren 1985–1994 Livgrenadjärregementet, åren 1994–1997 Mellersta militärområdet
  3. ^ Förbandsmarschen fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  4. ^ Minnesmedaljen instiftades 1997

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 18
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 269-271
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 314
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 41
  5. ^ Lyth, Gustavsson (1993), s. 124-126
  6. ^ [a b c] ”Svea trängregementes historia i sammandrag”. sveatrangaren.se. http://www.sveatrangaren.se/historik/. Läst 6 maj 2016. 
  7. ^ ”Om 34:an”. Linkopingshus34.se. 30 mars 2009. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161024105209/http://www.linkopingshus34.se/sidor/om34an.htm. Läst 23 november 2009. 
  8. ^ Holmberg (1993), s. 65
  9. ^ ”SveatrkårMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={5E543A4B-B1CE-4033-94B4-CFD98927C0E4}&listmode=0&medal={AC9D879C-F72D-44A4-B163-74BC3130B719}. Läst 3 december 2017. 
  10. ^ Braunstein (2003), s. 273

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 269-271. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Lyth, Einar; Gustavsson Bengt (1993). Försvars i Örebro län-1900-talet. Kumla: Stiftelsen Nerikes regementen. sid. 16-28. ISBN 91-630-1777-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. ISBN 91-87184-74-5 

Vidare läsningRedigera

  • Tamm, Claës, red (1985). Svea trängregemente: studier kring trängförbandet i Linköping : [till minnet av Svea trängregemente och dess föregångare i rikets tjänst 1885-1985]. Stockholm: Militärhistoriska förl. Libris 496738 

Externa länkarRedigera