Försvarsbeslutet 1996 (regeringens proposition 1995/96:12 och 1996/97:4) fattades i två etapper. Etapp 1 antogs av riksdagen den 6 december 1995 och etapp 2 antogs den 13 december 1996. Försvarsbeslutet gick ut på att reducera försvarets grundorganisation för att istället förstärkas vid behov – från invasionsförsvar till anpassningsförsvar. För första gången fick Försvarsmakten även huvuduppgiften att kunna stödja samhället vid stora påfrestningar i fred.

BakgrundRedigera

I mitten av 1990-talet bestod Sveriges armé av fältförband, territorialförband och hemvärn. Riksdagsbeslutet innebar att Armén skulle inrikta sin planering mot 16 brigader (11 infanteri- och norrlandsbrigader, samt 2 pansar- och 3 mekaniserade brigader) och i mitten på 1990-talet bestod Armén av 6 fördelningsstaber med stabs- och sambandsförband, ca 100 infanteri-, jägar-, pansar-, artilleri- och luftvärns(robot)bataljoner. Till detta kunde läggas 7 artilleriregementen fördelade över riket. Totalt fanns 450 000 soldater till förfogande, varav ca 100 000 bestod av hemvärnets personal. Viktigare vapensystem som hade börjat komma ut till förbanden var nu stridsvagn 121 och 122 och stridsfordon 90. Att notera var den mängd av varianter avseende stridsvagnssystem som fanns, stridsvagn 103, stridsvagn 104 och stridsvagn 121-122. Dessutom innebar beslutet att splitterskydda en stor del av Arméns förband i och med inköp av öststatsfordon såsom pbv 401 (MTLB) och pbv 501 (BMP-1).

Inför beslutet var den stora frågan om vilka orter som skulle bli av med sin brigad, då det totala antalet brigader skulle minskas från 16 till 13 brigader. De orter som det kom det att handla om var Borås, Falun, Halmstad, Linköping, Umeå och Östersund, orter där Försvarsmakten hade en betydande roll på arbetsmarknaden. I ÖB:s förslag, FMP-97, ville Försvarsmakten avveckla Fältjägarbrigaden (NB&nbsp5) i Östersund, Dalabrigaden (NB&nbsp13) och Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad och sedan omlokalisera Livgrenadjärbrigaden (IB&nbsp4) från Linköping till Kvarn i Borensberg. Genom betydande lobbyverksamhet från Östersund, Falun och Halmstad kom Regeringen Persson i sin proposition att ändra förslaget till att Livgrenadjärbrigaden (IB&nbsp4) i Linköping, Älvsborgsbrigaden (IB&nbsp15) i Borås och Lapplandsbrigaden (NB&nbsp20) i Umeå istället skulle avvecklas, ett förslag som regeringen med Centerpartiets stöd fick igenom i riksdagen den 13 december 1996. [1]

Försvarsbeslutet innebar vidare att Försvarsmakten fick nya uppgifter samt att första steget till att överge invasionsförsvaret togs (det sista steget i lämnandet av invasionsförsvaret togs genom försvarsbeslutet 2004). Det försvar som nu byggdes var mindre men mer kvalificerat och det skulle ha en stor växtkraft. Om det säkerhetspolitiska läget förändrades skulle full krigsduglighet nås inom ett år. På längre sikt skulle Försvarsmakten kunna växa, det vill säga utökas. Organisationen skulle också kunna anpassas för att möta nya hot.

Med beslutet följde att ett antal enheter skulle avvecklas före den 1 januari 1999 och med alla avvecklingsåtgärder genomförda före den 1 januari 2000.

Försvarets andel av BNP under år täckta av försvarsbeslutet[2]
Verksamhetsår Procent av BNP
1996 2,2
1997 2,0
1998 1,9
1999 1,9
2000 1,8

Försvarsmaktens förslagRedigera

ÖB:s förslag, även kallad Försvarsmaktsplan 1997 (FMP–97), kom i stora drag att handla om att Försvarsmakten önskade att reducera antalet fördelnings- och försvarsområdesstaber samt reducera verksamheten vid militärområdes- och marinkommandostaberna. Vidare önskade Försvarsmakten avveckla verksamhet vid vissa orter samt omlokalisera verksamhet till andra orter, det i syfte att renodla och skapa större garnisoner inom respektive försvarsgren. Till exempel bestod Halmstads garnison av både armé- och flygvapenförband, där Försvarsmakten önskade avveckla verksamheten i Halmstad, för att centralisera den till andra armé- och flygvapenförband.[3]

Norra militärområdet

Mellersta militärområdet

Södra militärområdet

Regeringens förslagRedigera

Avvecklade organisationsenheterRedigera

Arméfördelningar

Försvarsområdesstaber

Infanteri- och Norrlandsbrigader

Arméflyget

Artilleriet

Ingenjörtrupperna

Luftvärnet

Trängtrupperna

Signaltrupperna

Flygvapnet

Flottan

Kustartilleriet

Marinflyget

Centrum

Skolor

Upprättade organisationsenheterRedigera

Försvarsområdesstaber

Försvarsområdesgrupper

Centrum

Marinen

Omorganisationer

SammanfattningRedigera

  • Arméfördelningsstaberna reducerades från 6 till 3,
  • Armébrigaderna reducerades från 16 till 13,
  • Fördelningsförbanden i övrigt reducerades till sitt antal med cirka en tredjedel,
  • Försvarsområdesstaberna reducerades från 26 till 16,
  • Ytstridsfartygen reducerades från 30 till 24,
  • Ubåtarna reducerades från 12 till 9,
  • De rörliga kustförsvarsförbanden bibehölls medan de fasta kustförsvarsförbanden reducerades till cirka hälften,
  • Stridsflygdivisionerna reducerades från 16 till 13,
  • Det lätta attackflyget avvecklades,
  • Flygbasbataljonerna reducerades från 24 till 16.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Politiska institutioner och strategiska agerande Arkiverad 22 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 20 oktober 2009
  2. ^ ”Försvarets andel av BNP”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160802085529/http://www.forsvarsmakten.se/sv/om-myndigheten/ekonomisk-planering-och-redovisning/forsvarets-andel-av-bnp/. Läst 5 oktober 2016. 
  3. ^ Wiktorin, Owe. Programplan för det militära försvarets utveckling 1997–2001 samt anslagsframställningen 1997: Försvarsmaktsplan 1997. Stockholm: Försvarsmakten. sid. 404. Libris länk 

WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
  • Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
  • Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.) 
  • Wiktorin, Owe. Programplan för det militära försvarets utveckling 1997–2001 samt anslagsframställningen 1997: Försvarsmaktsplan 1997. Stockholm: Försvarsmakten. Libris länk