Öppna huvudmenyn

Svea artilleriregemente (A 1) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping.[2][3][4]

Svea artilleriregemente
(A 1)
Artilleriregementet vapen.svg
Vapensköld för Svea artilleriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSvea artilleriregemente
Datum1794–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareArtilleriregementet (gamla)
EfterföljareArtilleriregementet (nya) [a]
Del avMellersta militärområdet [b]
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
ÖvningsplatsMarma skjutfält, Hästholmen
BeskyddareSankta Barbara
FärgerMellanblått     
Marsch"Spirito militare" (Manasse) [c]
Årsdagar4 december [d]
DekorationerSveaartregGM/SM [e]
SveaartregMSM [f]
Befälhavare
RegementschefChrister Lidström [g]
Framstående officerareWilhelm von Schwerin
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960Truppslagstecken för artilleriet.jpg
Förbandsstandar m/1938AM.019976.jpg
TilläggsteckenMILI.009921.jpg

HistoriaRedigera

 
Paul Schröderstierna i uniform m/1792 för Svea artilleriregemente. Hans epålett samt bantlär visar att han är Konungens överadjutant. Porträtt från 1798 av Domenico Bossi.

Regementet har sitt ursprung i Artilleriregementet som sattes upp 1636. Det regementet delades upp i fyra regementen 1794, där Svea artilleriregemente var ett av dessa. År 1889 bestod regementet av 13 kompanier, och 1889 blev tre av dessa kompanier självständiga i Vaxholm och bildade Vaxholms artillerikår. Delar var tidvis även detacherade till Härnösand, Karlstad, Gävle och Gotland.[2]

År 1893 blev ytterligare fyra kompanier självständiga och två batterier överfördes till de nyuppsatta Norrlands artilleriregemente i Östersund och två till Andra Svea artilleriregemente. På grund av detta tilldelades regementet ett nytt namn, Första Svea artilleriregemente. År 1904 återtogs det gamla namnet Svea artilleriregemente.[2]

År 1830 fick samtliga svenska artilleriregementen ett ordningsnummer, där Svea artilleriregemente tilldelades № 1. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Svea artilleriregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 1. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Inför försvarsbeslutet 1936 föreslog den sittande regering bland annat att Svea artilleriregemente skulle omlokaliseras från Valhallavägen 117 i Stockholm till Uppsala, för att där överta det förutvarande Upplands artilleriregementes kasernetablissement, vilket disponerades av Arméns underofficerskola.[5] Dock antogs inte regeringens proposition av riksdagen och Svea artilleriregemente kvarstod i Stockholm. Istället beslutades att regementet skulle flyttas ut från Stockholm till ett nyuppfört kasernetablissement på Järvafältet.[6]

År 1946 påbörjade regementet en omlokalisering till Rissne i Sundbybergs kommun, vilken var helt genomförd först 1949, regementet behöll dock sin officersmäss på Valhallavägen fram till den 17 mars 1961. I Rissne förfogade regementet över Rissne gård, vilken endast användes som lunchmäss.[4] Regementets kaserner på Valhallavägen övertogs av Försvarshögskolan och ridhuset liksom gymnastikhallen övertogs av AB Radiotjänst (sedermera Sveriges Radio och Sveriges Television).

Efter krigsåren var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas. Vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att Svea artilleriregemente skulle avvecklas.[7] Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 föll kommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. En förstärkning som bland annat innebar för armén att Svea artilleriregemente kvarstod i freds- och krigsorganisationen.

Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen att Östgöta luftvärnsregemente skulle avvecklas och dess utbildningskontingent fördelas på kvarvarande luftvärnsförband. Bakgrunden till förslaget var att den totala utbildningskontingent vid luftvärnet var i behov att minskas, för att motsvara behovet i krigsorganisationen. Att just Östgöta luftvärnsregemente föreslogs avvecklas som fredsförband, var att armén ville förlägga Svea artilleriregemente till Linköping. Det som en vidare bakgrund till att det fanns en önskvärdhet att minska antalet fredsförband i Stockholmsregionen. Det i syfte att det fanns ett önskemål från det civila samhället att få disponera försvarets mark på Järvafältet för bostadsbebyggelse och andra civila ändamål. Men armén var en av anledningarna att Svea artilleriregemente saknade ett användbart skjutfält i sitt direkta närområde. I Linköpingsregionen skulle Svea artilleriregemente få bättre övningsmöjligheter genom det planerade nya skjutfältet Gullbergsfältet, vilket samtidigt skulle bli öninsgs- och skjutfält till Infanteriets skjutskola samt utgöra ett nytt samövningsfält för IV. militärområdet.[8] Den 1 april 1963 var regementet officiellt på plats i Linköping, där regementet övertog kasernetablissemanget från Östgöta luftvärnsregementes (Lv 2), vilket avvecklades den 31 mars 1962.[4][9] Kasernerna som regementets flyttade in i var ett tvillingetablissemang uppfört 1922 för Första livgrenadjärregementet (I 4) och Andra livgrenadjärregementet (I 5). Svea artilleriregemente flyttade in i den del som ursprungligen var uppfört för Andra livgrenadjärregementet. Flytten av Svea artilleriregemente som var en del av en större omorganisation inom försvaret kom att kallas för Mälarkarusellen. Namnet kom genom att flertal förband omlokaliserades inom östra Sverige.

I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Svea artilleriregemente till enbart Svea artilleriregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B- och C-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Svea artilleriregemente som ingick i Linköpings försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Livgrenadjärregementet (I 4) sammanslogs den 1 juli 1975 med Linköpings försvarsområde (Fo 41), vilket namnändrades samtidigt till Östergötlands försvarsområde och bildade ett A-förband.[10]

Inför försvarsbeslutet 1982 hade överbefälhavaren av olika anledningar undantagit Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. I den granskning som gjordes stod valet till en avveckling mellan Svea artilleriregemente och Smålands artilleriregemente. Den utredning som gjordes fann att en avveckling av Smålands artilleriregemente skulle erhålla den största kostnadsreducering.[11]

I regeringens proposition 1996/97:4, vilken var etapp 2 i försvarsbeslutet 1996, föreslog regeringen en avveckling av Svea artilleriregemente. Detta tillsammans med Livgrenadjärbrigaden (IB 4) och Svea trängkår (T 1), Mellersta arméfördelningen samt försvarsområdesstaben vid Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41). Regeringens viktigaste motiv till valet av Svea artilleriregemente och Svea trängkår, var att de alternativa förbanden Bergslagens artilleriregemente (A 9), i Kristinehamn och Göta trängkår (T 2) samtliga var samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom respektive funktion. I propositionen bedömde regeringen att de enheter som skulle avvecklas, då skulle utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Samtliga avvecklingsåtgärderna skulle vara avslutade före den 1 januari 2000.[12]

Det sista utbildningsåret vid Svea artilleriregemente genomfördes 1996/1997, och den 31 december 1997 avvecklades och utgick regementet ur grundorganisationen. Det primära vapensystemet vid regementet, haubits 77B, kom att överföras till Gotlands artilleriregemente (A 7).

Församling i Svenska kyrkanRedigera

1794-1927 utgjorde Svea artilleriregementes anställda och deras anhöriga en så kallad icke-territoriell församling.[2]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

FörläggningRedigera

När regementet bildades 1794 förlades dess kvartersförläggning med expedition och stallar till Riddargatan 13 (sedan 1879 Armémuseum). Den 28 mars 1876 påbörjades en flytt till Valhallavägen 117. Inflyttningen till den nya adressen var klar den 21 augusti 1877. Från den 1 december 1877 verkade regementet från kasernerna på Valhallavägen, ritade av Ernst Jacobsson. År 1905 gjordes vissa tillbyggnader på kasernområdet. Den 4 november 1946 påbörjades en flytt till Rissne, vilken var helt färdig den 7 juli 1949. I Rissne flyttade regementet in i ett helt nyuppfört kasernområde, ritat av Paul Hedqvist. Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att Östgöta luftvärnsregemente i Linköping skulle upplösas och avvecklas,[13] samt att dess kasernetablissement skulle övertas av Svea artilleriregemente. Våren 1963 omlokaliserades Svea artilleriregemente från Rissne, Sundbybergs stad till Linköping våren 1963. Kasernetablissement i Rissne övertogs av Tygförvaltningsskolan samt andra fack- och funktionsskolor. År 1984 såldes området till kommunen, som byggde upp en ny stadsdel på det före detta kasernområdet.[14]

I Linköpings garnison förlades regementet till den östra delen på det dubbelkasernområde som ursprungligen hade uppförts till Första livgrenadjärregementet. Dubbelkasernområde är uppfört efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissement. De två kasernområdena åtskildes av en väg, och var i stort sett en spegelbild av varandra, med varsin matsal, varsitt förråd, varsitt sjukhus och varsina mässar och så vidare.[4][14] Till västra delen av dubbelkasernområdet var Livgrenadjärregementet förlagda sedan 1928. År 1997 avvecklades samtliga kvarvarande förband i garnisonen och dubbelkasernområdet såldes till det statliga fastighetsutvecklingsbolaget Vasallen.[15]

DetachementRedigera

Den 4 december 1849 detacherades 9:e batteriet ur regementet till Härnösand. Detachementet förlades till Östanbäckesgatan 8, och från 1870 till Tullportgatan 2. Den 30 september 1893 avvecklades detachementet, och 9:e batteriet kom tillsammans med 5:e artilleridivisionen ur Göta artilleriregemente att bilda Norrlands artilleriregemente i Östersund.[4][16]

ÖvningsfältRedigera

Regementet övade på Ladugårdsgärde och från 1882 på Marma, från 1915 på Järva och från 1963 på Hästholmen.[2]

Heraldik och traditionerRedigera

 
Svea artilleriregementes (SveaartregMSM) minnesmedalj.

Regementet tilldelades ett förbandsstandar av kung Gustav V på hans födelsedag den 16 juni 1938. Vid avvecklingen av regementet övertog Gotlands artilleriregemente traditioner och standaret. Den 30 juni 2000 avvecklades Gotlands artilleriregemente. Från den 1 juli 2000 förs standaret av Artilleriregementet, vilket även förvaltar Svea artilleriregementes traditioner.[2] Vilket bland annat återspeglades under åren 2000–2005, då en av Artilleriregementets bataljoner hette Svea artilleribataljon.[17]

År 1943 instiftades Svea artilleriregementes förtjänstmedalj i guld och silver (SveaartregGM/SveaartregSM) i 8:e storleken.[18][19] I samband med att Svea artilleriregemente avvecklades instiftades 1997 Svea artilleriregementes minnesmedalj (SveaartregMSM).[20]

FörbandscheferRedigera

Nedan anges regementetscheferna mellan 1794 och 1997.[3]

  • 1794–1797: Hans Wilhelm Gyllengranat
  • 1797–1797: Adolf Ludvig von Friesendorff
  • 1797–1800: Otto Wrede
  • 1800–1804: Magnus Johan Wahlbom Björnstjerna
  • 1804–1812: Carl Armfelt
  • 1812–1816: Harald Åkerstein
  • 1816–1825: Adolf Sebastian Geete
  • 1825–1840: Jonas Hygrell
  • 1840–1853: Fredrik Wilhelm Dassau
  • 1853–1860: Edvard Ulrik Rudebeck
  • 1860–1871: Otto Nordensvan
  • 1871–1871: Carl Henrik Hägerflycht
  • 1871–1874: Carl Leijonhufvud
  • 1874–1885: Claes Gustaf Breitholtz
  • 1885–1890: Edvard Julius Breitholtz
  • 1890–1898: von Stockenström
  • 1898–1902: Salomon Gottschalk Alfons Geijer
  • 1902–1909: Otto Wilhelm Virgin
  • 1909–1918: Gabriel Torén
  • 1918–1922: Axel Breitholtz
  • 1922–1926: Ludvig Hammarskiöld
  • 1926–1927: Axel Lyström
  • 1928–1935: Pehr Lagerhjelm
  • 1935–1937: Sture Gadd
  • 1937–1938: Hjalmar Thorén
  • 1938–1940: Axel Rappe
  • 1940–1941: Samuel Lars Åkerhielm (t.f. 1939)
  • 1941–1941: Gunnar Ekeroth (t.f. 1941)
  • 1941–1942: Gustaf Dyrssen
  • 1942–1948: Folke Ericsson
  • 1948–1951: Bert Carpelan
  • 1951–1953: Karl Ångström
  • 1953–1955: Gunnar af Klintberg
  • 1955–1959: Bengt Elis Leopold Brucsewitz
  • 1959–1961: Stig O:son Linström
  • 1961–1966: Carl Reuterswärd
  • 1966–1968: Tore Gustaf Arne Rääf
  • 1968–1974: Sven Werner
  • 1974–1979: Åke Eriksson
  • 1979–1982: Sven Perfors
  • 1982–1987: Rune Eriksson
  • 1987–1990: Carl-Ivar Pesula
  • 1990–1995: Curt-Christer Gustafsson
  • 1995–1997: Christer Lidström

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Svea artilleriregemente 1794-06-23 1892-12-31
Kungl. Första Svea artilleriregemente 1893-01-01 1904-12-07
Kungl. Svea artilleriregemente 1904-12-08 1974-12-31
Svea artilleriregemente 1975-01-01 1997-12-31
Beteckningar
№ 1 1830-??-?? 1914-09-30
A 1 1914-10-01 1997-12-31
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1877-??-?? 1949-06-08
Sundbyberg/Rissne (F) 1946-11-04 1963-03-31
Linköpings garnison (F) 1963-04-01 1997-12-31
Härnösand (D) 1849-12-04 1893-09-30
Ladugårdsgärdet (Ö) 1794-??-?? 1946-??-??
Marma skjutfält (Ö) 1880-??-?? 1962-09-22
Järvafältet (Ö) 1915-??-?? 1963-03-31
Hästholmen (Ö) 1963-04-01 1997-12-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Vid det nya Artilleriregementet fanns åren 2000–2005 en artilleribataljon med namnet Svea artilleribataljon.
  2. ^ Åren 1833–1888 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1889–1893 chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 chefen för IV. militärområdet, åren 1966–1991 chefen för Östra militärområdet, åren 1991–1997 Mellersta militärområdet.
  3. ^ Förbandsmarschen fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  4. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  5. ^ Svea artilleriregementes förtjänstmedalj instiftades 1943.
  6. ^ Svea artilleriregementes minnesmedalj instiftades 1997.
  7. ^ Christer Lidström blev sista chefen för regementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 53
  2. ^ [a b c d e f] Braunstein (2003), s. 181–183
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 310-311
  4. ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 26
  5. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 225 år 1936”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-225_DX30225b1. Läst 25 maj 2019. 
  6. ^ ”Motion 1936:756 Andra kammaren”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/motioner-i-andra-kammaren-nr-756_DX2O756/html. Läst 25 maj 2019. 
  7. ^ Försvarskommitténs förslag i Teknisk Tidskrift
  8. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1958_EJ37110b1. Läst 20 januari 2018. 
  9. ^ Sveaartilleriföreningen
  10. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 9 juli 2016. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 9 juli 2016. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 juli 2016. 
  13. ^ Holmberg 1993, s. 31-33
  14. ^ [a b] Berg (2004), s. 331
  15. ^ Berg (2004), s. 458-459
  16. ^ Braunstein (2003), s. 193
  17. ^ ”Kungl Norrlands artilleriregemente”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 9 juli 2016. 
  18. ^ ”SveaartregGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={9325FAFA-2A8A-46AA-94E0-01EE8350FED6}&listmode=0&medal={98231E6E-412F-4180-9196-C9C9F650EC25}. Läst 31 december 2017. 
  19. ^ ”SveaartregSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={9325FAFA-2A8A-46AA-94E0-01EE8350FED6}&listmode=0&medal={DBC95999-D373-48E7-824B-E2489A430584}. Läst 31 december 2017. 
  20. ^ ”SveaartregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={9325FAFA-2A8A-46AA-94E0-01EE8350FED6}&listmode=0&medal={8F072234-9FAE-4900-8EC0-7F242CE769DB}. Läst 31 december 2017. 

Tryckta källorRedigera

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Kleen, Willy (1934). Kungl. Svea artilleriregemente: en återblick. Stockholm. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 146-166. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Larsson, Lars, red (1994). Svea artilleri i Linköping: minnesanteckningar från trettio år i Linköping vid 200-årsjubileet 1994 av tillkomsten av de självständiga artilleriregementena. Linköping: Svea artilleriregemente. Libris länk 
  • Rynestad, Bo, red (1997). De sista åren: anteckningar från de tre sista åren med tyngdpunkt på det sista. Linköping: Svea artilleriregemente. Libris länk 
  • Staf, Nils, red (1965). Från Tre kronor till Rissne: minnesskrift i anledning av Kungl. Svea artilleriregementes avflyttning från Stockholms garnison. Linköping: H.Carlsons bokh.(distr.). Libris länk 

Externa länkarRedigera