Spaniens marininfanteri är ett vapenslag (Cuerpo de Infantería de Marina) i Spaniens flotta, som består av ett högre förband (Fuerza de Infantería de Marina) avsedda för amfibieoperationer, skydd och försvar av marinens baser samt marina specialoperationer. Amfibieförbanden är samlade i en amfibiebrigad och säkerhetsförbanden i tre regementen. Specialförbandens organisation är okänd.

Infantería de Marina
Emblem of the Spanish Navy Marines.svg
Spanska marininfanteriets vapen.
Datum1537–
LandSpanien
FörsvarsgrenSpaniens flotta
TypMarinkår
RollAmfibieförband
Säkerhetsförband
Specialförband
Storlek4 680 soldater
FörläggningsortCartagena
Ferrol
Las Palmas de Gran Canaria
Madrid
San Fernando
BeskyddareHelige Johannes Nepomuk
ValspråkValientes por tierra y por mar
Marsch"Marcha heroica de la Infantería de Marina" Youtube
Kända slag och krigExpeditionen till Alger 1541
Slaget vid Lepanto
Expeditionen till Tunisien 1572
Erövringen av Terceira 1582
Spanska armadan 1588
Expeditionen till Salvador, Brasilien 1625
Sardinien 1717
Sicilien 1732
Slaget om Cartagena de Indias 1741
Slaget om Havanna 1762
Expeditionen till Algers 1775
Slaget om Pensacola 1781
Försvaret av Toulon 1793
Försvaret av Ferrol 1800
Erövringen av Buenos Aires 1806
Återerövringen av Santa Domingo 1808
Spanska självständighetskriget 1808-1814
Första carlistkriget 1834-39
Spansk-marockanska kriget 1859-1860
Expeditionen till Cochinkina 1858
Expeditionen till Mexiko 1861-1862
Tredje carlistkriget 1872-76
Kriget på Kuba 1868-78
Kriget på Kuba 1878-80
Kriget på Kuba 1895-98
Fälttåget mot Moros 1876
Fälttågen mot Moros 1886-1887
Fälttågen mot Moros 1888-1898
Filippinska revolutionen 1896-1898
Spansk-amerikanska kriget 1898
Tredje Melillakriget 1911
Rifkriget 1925
Spanska inbördeskriget 1936-1939

HistoriaRedigera

Det spanska marininfanteriet räknar sina anor från 1537 när Compañías Viejas del Mar de Nápoles på order av kejsar Karl V permanent tilldelades den spanska galärflottan i Medelhavet. Det var dock först under Filip II som marinfanteriet fick till uppgift att genomföra landstigningsoperationer. Marininfanteriet organiserade då som fyra tercios: [1] [2]

  • Tercio Nuevo de la Mar de Nápoles
  • Tercio de la Armada del Mar Océano
  • Tercio de Galeras de Sicilia
  • Tercio Viejo del Mar Océano y de Infantería Napolitana

När armén 1704 övergick från en terciorganisation till en regementsorganisation ombildades marininfanteriets fyra tercior till regementen:[1]

  • Regimiento de Bajeles (Skeppsregementet)
  • Regimiento de la Armada (Flottregementet)
  • Regimiento del Mar de Nápoles (Neapels sjöregemente)
  • Regimiento de Marina de Sicilia (Sicilianska marinregementet)

Regementsorganisationen avskaffades 1717 och ersattes med en bataljonsorganisation inom ramen för kåren Cuerpo de Batallones de Marina. De först organiserade bataljonerna var Armada, Bajeles, Marina och Oceano. 1728 tillkom bataljonen Mediterráneo och 1731 bataljonen Barlovento.[1] [3] 1741 fanns det sammanlagt åtta marinfanteribataljoner och tio år senare tillkom ytterligare en. 1740 bildades en marinartillerikår med ansvar för fartygsartilleriet. Vid mitten av sjuttonhundratalet fanns det 12 000 marininfanterister och 3 000 marinartillerister i den spanska marinen. Ombord på flottans fartyg fungerade marininfanteriet som äntergastar medan marinartilleriet bemannade fartygsartilleriet. Vid behov organiserades särskilda landstigningskolonner. En annan viktig uppgift för bägge kårerna var som fästningstrupp i kustfästningarna. Under det spanska självständighetskriget omorganiserades marininfanteriet och marinartilleriet till sju regementen vilka huvudsakligen stred till lands inordnade i arméns högre förband.[1]

Med ett allt effektivare fartygsartilleri blev änterstriden obsolet efter Napoleonkrigen och marinfanteriet och marinartilleriet sammanslogs 1827 till en brigad, Brigada Real de Marina med tyngdpunkt på artilleri. Brigaden som bestod av två bataljoner fick också namnet Real Cuerpo de Artillería de Marina 1833. Under det första carlistkriget 1834-39 organiserades dessutom tre bataljoner marininfanteri vilka dock tjänstgjorde som fältinfanteri. 1839 fick kåren namnet Cuerpo de Artillería e Infanteriá de Marina.[1] 1841 överfördes infanteriet till armén[4], medan artilleriet kvarstod i kåren som återigen omdöptes, nu till Cuerpo de Artillería de Marina. Redan 1848 återupprättades dock marininfanteriet genom att en ny kår, Cuerpo de Infantería de Marina, om tre bataljoner bildades. Marinartilleriet lades sedan ner 1857. Marininfanteriets då fem bataljoner omorganiserades 1869 till tre regementen, ett för varje örlogsstation. Vid denna tid övergick marinfanteriet från att ha varit garnisonsförband till att fungera som landstigningsförband, huvudsakligen i kolonierna.[1]

Under det tredje carlistkriget 1872-1876 stred marininfanteriet återigen som fältinfanteri. 1879 fick marininfanteriet sin egen militärhögskola, Academia General Central de Infantería de Marina. Kolonialkrigen på Kuba och i Filippinerna med ständiga landstigningsoperationer mot lokal guerilla medförde 1882 en omorganisation av marininfanteriet på tre brigader om två regementen. 1886 utökades marininfanteriet till fyra brigader, vardera om tre tercior, medan reorganisationen 1893 skapade tre regementen om två bataljoner. Under den filippinska revolutionen och det spansk-amerikanska kriget stred marininfanteriet återigen inordnade i högre arméförband.[1]

 
Fana för tredje marininfanteriregementet i Cartagena, idag Tercio de Levante.

Förlusten av Cuba och Filippinerna gjorde att marininfanteriet började ifrågasättas politiskt, då det inte längre hade ett kolonialt uppdrag. Kåren överlevde dock och en ny reorganiseringsperiod påbörjades. 1903 inrättades en generalinspektion och 1908 indelades den i tre regementen, ett för varje marindistrikt. 1912 tillkom ett regemente för insatser i Afrika. Efter slaget vid Gallipoli 1915 kom de flesta länders flottor att betrakta landstigningsoperationer som i praktiken ogenomförbara gentemot en modernt utrustad motståndare och amfibiekapaciteten började avvecklas. Trots detta genomförde den spanska marinen en landstigningsövning med en bataljon 1925.[1]

Den andra spanska republiken beslöt 1931 att kåren skulle avvecklas och dess uppdrag i fortsättningen utföras av personal från flottan. Allteftersom kårens befäl och manskap avgick skulle de ersättas av sjöofficerare och sjömän. Under det spanska inbördeskriget valde marininfanteriets förband olika sidor. Trupperna i Cadiz och Ferrol ställde sig på republikens sida, de i Cartagena och Madrid på nationalisternas. Den nationalistiska regeringen upphävde 1937 beslutet om kårens avskaffande och 1940 fick den en chef som ställdes direkt under chefen för marinen. Bakgrunden var att marininfanteriet under kriget till större delen hade varit integrerat i arméns högre förband, men nu åter skulle ställas till marinens förfogande. Kåren organiserades i fem tercior och en bataljon i Madrid. De tre första lydde under respektive marinkommandochef, de tvenne senare under respektive örlogsbaschef:[1]

  • Tercio del Norte (Ferrol)
  • Tercio del Sur (San Fernando)
  • Tercio de Levante (Cartagena)
  • Tercio de Baleares (Palma de Mallorca), nedlagd 1962
  • Tercio de Canarias (Las Palmas de Gran Canaria)

Genom beslut 1968 fick marininfanteriet i uppdrag att återupprätta sin amfibiska kapacitet. Landstigningsstyrkan blev kärnan i marininfanteriet och grunderna för dagens organisation med Tercio de Armada och de bassäkerhetsförbanden Tercio del Norte, Tercio del Sur och Tercio de Levante (se nedan) därmed lagd. De första specialförbanden tillkom 1952 och 1979 uppsattes ett kompani Mar Oceano som ingår i Guardia Real.[1]

UppdragRedigera

  • Genomföra militära operationer i kustområdet utgående från havet, antingen som en del av flottan eller ingående i andra operativa organisationer.
  • Garantera säkerheten och skyddet av marinens baser, anläggningar, organisationer och personal.
  • Genomföra specialoperationer till havs eller i det kustnära området.

OrganisationRedigera

I enlighet med sitt uppdrag består det spanska marininfanteriet under marininfanteriets ledning, Comandancia General de la Infantería de Marina, av tre huvuddelar, amfibieförbanden (TEAR), marinens säkerhets- och basskyddsförband (FUPRO) och marinens specialförband (FGNE).

Tercio de Armada (TEAR)

TEAR är stationerade i San Fernando och består av marininfanteribrigaden (BRIMAR) och marininfanteribasen (UB): [5]

  • Brigada de Infantería de Marina - Marininfanteribrigaden (BRIMAR)
    • Batallón de Cuartel General - Stabsbataljonen (BCG)
    • Primer Batallón de Desembarco - 1. Amfibiebataljonen (BD-I)
    • Segundo Batallón de Desembarco - 2. Amfibiebataljonen (BD-II)
    • Tercer Batallón Mecanizado de Desembarco - 3. Mekaniserade amfibiebataljonen (BDMZ-III)
    • Grupo de Movilidad Anfibia - Landstigningsbåtbataljonen (GRAE)
    • Grupo de Artillería de Desembarco - Amfibieartillerbataljonen (GAD)
    • Grupo de Apoyo de Servicios de Combate - Underhållsbataljonen (GASC)
    • Grupo de Armas Especiales - Ingenjörsbataljonen (GRAE)
  • Unidad de Base - Marinfanteribasen (UB)
Fuerza de Protección de la Armada (FUPRO)

FUPRO skyddar och försvarar flottans baser och personal: [6]

  • Tercio del Sur, San Fernando
  • Tercio del Norte, Ferrol
  • Tercio de Levante, Cartagena
  • Unidad de Seguridad del Mando Naval de Canarias, Las Palmas de Canaria (USCAN)
  • Agrupación de Infantería de Marina de Madrid, Madrid (AGRUMAD)
Fuerza de Guerra Naval Especial (FGNE)

Närmare detaljer saknas. Innan FGNE blev marininfanteriets tredje huvudkomponent bestod den spanska marinens specialförband av en specialförbandsenhet i BRIGMAR och ett attackdykarförband. I FGNE ingår även officerare och sjömän från flottan.[7]

PersonalRedigera

PersonalstrukturRedigera

Marininfanteriet 2018
Personal-
kategori
Anställningskrav Grundutbildning Befordringsgång
Officerare Studentexamen och avlagt prov för att erhålla högskolebehörighet
18-21 år
Escuela Naval Militar (ENM)
5 år
Löjtnant - Generalmajor
Akademisk examengrundnivå högst 26 år ENM 1 år
Akademisk examenavancerad nivå högst 27 år
Underofficerare Studentexamen
18-21 år
Escuela de Infantería de Marina General Albacete Fuster
* Curso de Acceso a la Escala de Suboficiales
3 år
Förste sergeant - Regementsförvaltare
Yrkesteknisk examen
högst 21 år
Avlagt prov för tillträde till yrkeshögskola
högst 21 år
Soldater Grundskola
18-29 år
Escuela de Infantería de Marina General Albacete Fuster:
* Curso de Acceso a Militar Profesional de Tropa y Marinería
Menig - Sergeant
Källor: [8] [9]

GradbeteckningarRedigera

Officerare
NATO-kod OF-7 OF-6 OF-5 OF-4 OF-3 OF-2 OF-1
 
España
               
General de división
Generalmajor
General de brigada
Brigadgeneral
Coronel
Överste
Teniente coronel
Överstelöjtnant
Comandante
Major
Capitán
Kapten
Teniente
Löjtnant
Alférez
Fänrik
Källa: [8]
Underofficerare
NATO-kod OR-9 OR-8 OR-7 OR-6
 
España
         
Suboficial Mayor
Regementsförvaltare
Subteniente
Regementsförvaltare
Brigada
Förvaltare
Sargento primero
Fanjunkare
Sargento
Förste sergeant
Källa: [8]
Manskap
NATO-kod OR-5 OR-4 OR-3 OR2 OR1
 
España
         
Cabo Mayor
Sergeant
Cabo primero
Korpral
Cabo
Vicekorpral
Soldade de primera
Menig 1. kl
Soldado
Menig
Källa: [8]
Kadetter och aspiranter vid Militärhögskolan Escuela Naval Militar
 
España
         
Alférez

Militärhögskolan år 5

Guardiamarina de 2º

Militärhögskolan år 4

Guardiamarina de 1º

Militärhögskolan år 3

Aspirante de 2º

Militärhögskolan år 2

Aspirante de 1º

Militärhögskolan år 1

Aspiranter vid marininfanteriets underofficersskola Escuela de Infantería de Marina General Albacete Fuster
 
España
     
Sargento Alumno

Underofficersskolan år 3

Alumno

Underofficersskolan år 2

Alumno

Underofficersskolan år 1

UniformerRedigera

Källa:[10]

Välkända personer som tjänstgjort vid kårenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] La Infantería de Marina Espanola. Sintesis histórica y Evolución Orgánica. Ministerio de Defensa, 2011.
  2. ^ Enrique Martínez Ruiz & al. Spain and Sweden: encounters throughout history. Madrid 2001, s. 86.
  3. ^ "1717 – 1740. Batallones de Marina." Los Ejércitos del Rey. 2018-06-28.
  4. ^ Colección de las leyes, decretos y declaraciones de La Cortes, y los Reales decretos de 1841. Madrid 1842, s. 884.
  5. ^ "Tercio de Armada (TEAR)." Armada Española. 2018-06-28.
  6. ^ "Fuerzas de Protección de la Armada (FUPRO)." Armada Española. 2018-06-28.
  7. ^ "Fuerza de Guerra Naval Especial (FGNE)." Armada Española. 2018-06-28.
  8. ^ [a b c d] "La Profecíon Militar." Fuerzas Armadas Españolas. 2018-07-29.
  9. ^ "Presentación Empleo y Formación." Armada Española. 2018-07-29.
  10. ^ "Orden DEF/1756/2016, de 28 de octubre, por la que se aprueban las normas de uniformidad de las Fuerzas Armadas." Agencia Estatal Boletín del Estado. 2018-07-30