Öppna huvudmenyn

Sjöwall/Wahlöö var ett internationellt känt svenskt författarpar, bestående av Maj Sjöwall (född 1935) och Per Wahlöö (1926–1975).

Maj Sjöwall och Per Wahlöö
PseudonymSjöwall/Wahlöö
Språksvenska
Verksam1965–75
Framstående verkRoman om ett brott (10 delar)

Innehåll

Roman om ett brottRedigera

Tillsammans författade Sjöwall/Wahlöö tio polisromaner i serien Roman om ett brott utgivna på Norstedts förlag mellan 1965 och 1975. Utgångspunkten var att beskriva ett kollektiv av poliser men där förste kriminalassistenten (senare kriminalkommissarien och chefen för riksmordkommissionen) Martin Beck utkristalliserades som huvudperson, inte minst genom filmatiseringarna av böckerna.[1] Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår ifrån polisernas arbete, med ett för tiden då böckerna skrevs typiskt starkt samhällskritiskt/politiskt perspektiv och de innehåller flera referenser till dokumentära händelser som skedde under de år då romansviten skrevs.[1] Detta var en reaktion ifrån författarna på att det tidigare nästan bara skrivits deckare i en anglosaxisk borgerlig berättartraditon i Sverige.[1] Samtliga av Sjöwall/Wahlöös romaner har filmatiserats, antingen i Sverige eller i andra länder.

Böckerna har återutgivits flera gånger, bland annat 2005 då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik.

FörfattarskapRedigera

Maj Sjöwall och Per Wahlöö träffades första gången i början på 1960-talet, då Per Wahlöö arbetade på tidningen Folket i Bild och Maj Sjöwall på tidningen Idun. Sommaren 1962 var första gången de samarbetade då Maj Sjöwall utförde redaktörsarbete på en bok som Per Wahlöö höll på att skriva. De inledde en kärleksrelation och flyttade ihop i början av 1963.[2] De fick två barn tillsammans, Tetz och Jens, som båda är aktiva inom filmindustrin. Jens Sjöwall Wahlöö har arbetat som elektriker i flera av de Martin Beck-filmer där Gösta Ekman spelat huvudrollen,[3] och Tetz Sjöwall Wahlöö har varit produktionsassistent i några av dessa.[4]

Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha efterliknat Ed McBain.[5] Enligt Maj Sjöwall hade hon och Per Wahlöö inte läst Ed McBain innan de började skriva på sin romansvit. Vidare menar Maj Sjöwall att det endast är humorn som överensstämmer, och att exempelvis samhällskritiken – en viktig ingrediens hos Sjöwall/Wahlöö – inte finns i Ed McBains kriminalromaner i samma utsträckning.[2] Sjöwall/Wahlöö inledde dock sin kriminalförfattarbana genom att översätta flera av McBains böcker. Dessa finns registrerade som översatta av paret: Deckarna, Dockan, Dråpet, Dröjaren, Handen, Hatet, Hotet, Hämnden och Pusslet.[6]

BibliografiRedigera

FilmatiseringarRedigera

Tidiga svenska filmatiseringar

"Historien om ett brott"
Med Gösta Ekman som Martin Beck.

Filmatiseringar på andra språk

Härutöver har ytterligare 38 filmer producerats baserade på ett par av romanfigurerna, med Peter Haber i rollen som Martin Beck.

RadiodramatiseringarRedigera

Brittiska BBC sände 2012-2013 en radiodramatisering av hela bokserien, under titeln "The Martin Beck Killings". Steven Mackintosh spelar Beck.[7] Härutöver medverkar bland annat Neil Pearson som Kollberg, Ralph Ineson som Larsson, Russell Boulter som Rönn, och Adrian Scarborough och Melander.

  1. Roseanna (27 oktober 2012)
  2. The Man who Went Up in Smoke (3 november 2012)
  3. The Man on the Balcony (10 november 2012)
  4. The Laughing Policeman (17 november 2012)
  5. The Fire Engine That Disappeared (24 november 2012)
  6. Murder at the Savoy (6 juli 2013)
  7. The Abominable Man (13 juli 2013)
  8. The Locked Room (20 jul 2013)
  9. Cop Killer (27 juli 2013)
  10. The Terrorists (3 augusti 2013)

RollfigurerRedigera

  • Martin Beck – förste kriminalassistent, senare kriminalkommissarie och chef för riksmordkommissionen. Känd som en utmärkt förhörsledare.
  • Lennart Kollberg – Becks närmaste vän och kollega, debuterar i den första boken, "Roseanna". Kollberg är intelligent och analytisk och som gammal fallskärmsjägare långt mer kvick i vändningarna och skicklig på att försvara sig mot fysiska angrepp än vad hans överviktiga kropp ger sken av. Han kännetecknas av en osedvanligt god aptit, och vägrar konsekvent att bära vapen sedan han som ung polis råkat skjuta ihjäl en man. Efter en genom bokserien tilltagande antipati gentemot polisväsendet begär han avsked i den nionde boken, "Polismördaren". I filmerna har han gestaltats av Hans Bendrik (1967 års "Roseanna"), Sven Wollter ("Mannen på taket") och Kjell Bergqvist (Ekman-filmerna). Han figurerar inte i Haber-filmerna (dock omnämns han, som en före detta kollega, i den första av dessa filmer).
  • Fredrik Melander – en äldre förste kriminalassistent. Han betraktas som både snål och tråkig av kollegorna, men är också synnerligen systematisk, som kännetecknas dessutom av ett närmast perfekt minne för personer och händelser. Bland kollegorna är han även känd för sitt behov av tio timmars nattsömn, och sina osedvanligt långa toalettbesök. Melander debuterar i "Roseanna", men från och med "Polis, polis, potatismos!" har han lämnat Becks innersta cirkel – först för polisens våldsrotel och därefter stöldroteln – och han förekommer därför i mindre utsträckning i de senare böckerna. I 1967 års "Roseanna" gestaltas han av Jan Erik Lindqvist, och i "Mannen på taket" av Folke Hjort.
  • Åke Stenström – yngre polis som lider av visst mindervärdeskomplex gentemot sina mer erfarna kollegor i allmänhet och Kollberg i synnerhet. Har dock specifik fallenhet för att skugga misstänkta. Stenström debuterar i "Roseanna" och skjuts till döds i den fjärde boken, "Den skrattande polisen". I 1967 års "Roseanna" är rollfiguren dock betydlig äldre, och spelas av Leif Liljeroth.
  • Evald Hammar – Becks överordnade i de tidigare böckerna, till dess han går i pension i "Brandbilen som försvann". Till skillnad från majoriteten av Becks överordnade beskrivs Hammar som kompetent, och med stort förtroende för Beck och hans kollegor. Spelas i filmerna med Gösta Ekman av Torgny Anderberg.
  • Per Månsson – kriminalkommissarie i Malmö som introduceras i den andra boken i serien, "Mannen som gick upp i rök". Han är kompetent, med ett nästintill osvikligt lugn, och kännetecknas av ovanan att hela tiden tugga på en tandpetare. I filmerna med Gösta Ekman spelas han av Ingvar Andersson.
  • Karl Kristiansson och Kurt Kvant – en duo relativt odugliga patrullerande radiopoliser. Trots att de gör sitt bästa för att undvika ingripanden, hamnar de gång på gång i händelsernas centrum. De debuterar i "Mannen som gick upp i rök", då de ännu tjänstgör i Malmö, och återkommer i flertalet av de nästföljande böckerna, efter att ha fått förflyttning till Solna-polisen. I "Mannen på balkongen" lyckas de på ren tur gripa en efterspanad mördare, och i "Polis, polis, potatismos!" stannar de och äter lunch istället för att gripa en misstänkt. Kvant dödas i tjänsten i "Den vedervärdige mannen från Säffle", och ersätts fr.o.m. "Det slutna rummet" av den våldsförhärligande karriäristen Kenneth Kvastmo. Kristiansson och Kvant spelas i filmerna med Gösta Ekman av P-G Hylén och Birger Österberg.
  • Einar Rönn – eftertänksam, sävlig kriminalpolis bördig från Norrland, utan särskilt stora ambitioner, men med starkt intellekt och personkännedom. Lever i ett kärleksfullt äktenskap med samiskan Unda, med vilken han har sonen Mats, och längtar ständigt hem till sin barndoms Arjeplog. Fysiskt kännetecknas han av sin alltid röda näsa. Omnämns redan i "Mannen som gick upp i rök", men debuterar liksom Gunvald Larsson i "Mannen på balkongen", och till kollegornas förvåning är Rönn och Gunvald goda vänner. Spelas av av Håkan Serner i "Mannen på taket" och av Bernt Ström i filmerna med Gösta Ekman.
  • Gunvald Larsson – polis som ofta tar lagen i egna händer, och ogillas av såväl flertalet kollegor som överordnade. Han debuterar i den tredje boken, "Mannen på balkongen", och har ett förflutet i flottan. Han är av överklassbakgrund, men har brutit såväl med den som med sin släkt, och saknar egen familj. Han har dock bevarat vissa vanor, som exklusiv klädsmak och en fäbless för dyra bilmärken. Thomas Hellberg gestaltar honom i Widerbergs "Mannen på taket", i Ekman-filmatiseringarna spelas han av Rolf Lassgård, och i Haber-filmerna av Mikael Persbrandt.
  • Oskar Hjelm – mycket skicklig kriminaltekniker vid SKL, som dock ständigt klagar på sin arbetsbelastning och är svag för smicker. Debuterar i "Mannen på balkongen". I Ekman-filmerna är han ersatt av Greta Hjelm, spelad av Agneta Ekmanner.
  • Åsa Thorell – introduceras som Åke Stenströms flickvän i "Den skrattande polisen". Efter Stenströms död flyttar Åsa under en tid in hos Kollberg, och börjar utbilda sig till polis. Har en spirande kärleksrelation med Beck efter dennes skilsmässa, något som dock ebbar ut och deras förhållande övergår till att bli strikt kollegialt. I den avslutande boken tjänstgör hon som kriminalare vid Märsta-polisen. I Ekman-filmerna spelas hon av Lena Nilsson.
  • Benny Skacke – ung ambitiös karriärist med uttalad dröm att bli polischef. Anställs, som Stenströms ersättare, i den femte boken, "Brandbilen som försvann". Från och med den efterföljande boken, "Polis, polis, potatismos!", tjänstgör Skacke dock vid Malmö-polisen, men efter Kollbergs avsked är han tillbaka i Stockholm i den tionde och avslutande boken, "Terroristerna". Han gestaltas i Ekman-filmerna av Niklas Hjulström, och i de två första Haber-filmerna av Figge Norling.
  • Stig Malm – Hammars efterträdare som Becks överordnade. Debuterar i "Polis, polis, potatismos!" och har politisk, snarare än polisiär, bakgrund. Han vet därmed ganska lite om faktiskt polisarbete. Han är såväl insmickrande mot sina överordnande som obotligt fåfäng, och hyser en förkärlek till spektakulära och överdådliga insatser. Spelas i "Mannen på taket" av Torgny Anderberg (som senare spelade Evald Hammar i Ekman-filmerna) och i filmerna med Gösta Ekman av Jonas Falk.
  • Motalapolisen Gunnar Ahlberg ("Roseanna" och "Mannen på balkongen", spelad av Tor Isedal i "Roseanna" från 1967) och Anderslövpolisen Herrgott Nöjd ("Polismördaren" och "Terroristerna", spelad av Tomas Norström i "Polismördaren" från 1994) medverkar i två böcker vardera, som kapabla kollegor till Beck.
  • Mindre framträndande återkommande representanter för polisen inkluderar Richard Ullholm, Rune Ek, Bo Zachrisson, Strömberg, och Norman Hansson i och omkring Stockholm, och Backlund, Emil Elofsson och Gustaf Borglund i Malmö. De har i huvudsak marginella roller i böckerna – ofta som exempel på poliskårens mindre framstående medarbetare – och förekommer inte i filmatiseringarna.
  • Inga Beck – Martins hustru, som förekommer i de fem första böckerna. Efter många års tilltagande kärlekslöst förhållande separerar hon och Beck i "Polis, polis, potatismos!". I 1967 års "Roseanna" spelas hon av Ann-Marie Adamsson, i "Mannen på taket" av Gunnel Wadner, och i filmerna med Gösta Ekman av Anita Ekström. I den första av Haber-filmerna spelas Becks ex-fru, här kallad Kerstin, av Bergljót Arnadóttir.
  • Ingrid och Rolf Beck – Martin och Ingas barn, introducerade i "Roseanna". När de i senare böcker blivit vuxna utvecklar Beck en nära vänskapsrelation med Ingrid, medan han för sig själv erkänner att han aldrig riktigt gillat Rolf, som står närmare modern. Dottern spelas av Nina Widerberg i "Mannen på taket", och i filmerna med Gösta Ekman – där hon kallas för Putte – av Tova Magnusson-Norling. Sonen medverkar endast i filmen "Roseanna" (1993), där han heter Erik och spelas av Victor Ginner. I filmerna med Haber har dottern, som här heter Inger, en relativt stor roll, och spelas av Rebecka Hemse.
  • Gun Kollberg – Kollbergs betydligt yngre hustru, som introduceras i "Roseanna", och sedermera blir mor till hans två barn, Bodil och Joakim. Till skillnad från makarna Beck, är paret Kollbergs äktenskap gunuint lyckligt. I "Mannen på taket" gestaltas hon av Eva Remaeus, och hon och Kollberg har tillsammans sonen Johan, spelad av Johan Widerberg. I filmerna med Ekman spelar Ing-Marie Carlsson rollen.
  • Rhea Nielsen – självständig och rakryggad maoistisk socialarbetare, som Beck träffar i "Det slutna rummet", och är hans livspartner och förtrogna i seriens avslutande böcker. Förekommer inte i filmatiseringarna.
  • Filmserien med Peter Haber i rollen som Martin Beck, innefattar huvudsakligen nya rollfigurer.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Maj Sjöwall (1994) Roseanna (introduktion till ljudbok), Piratförlaget
  2. ^ [a b] Eklund, Stefan (19 juni 2010). ”Deckardam”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/deckardam-svd-moter-maj-sjowall-kvinnan-bakom-beck-bockerna_4887005.svd. Läst 9 december 2013. 
  3. ^ "Jens Sjöwall". Svensk Filmdatabas. Läst 14 december 2013.
  4. ^ "Tetz Sjöwall". Svensk Filmdatabas. Läst 14 december 2013.
  5. ^ Eriksson, Magnus (2005-07-09/2009-02-26): "Polisromanens fader – en sentida Zola". Svd.se. Läst 14 december 2013.
  6. ^ Sökning i Libris.
  7. ^ ”The Martin Beck Killings”. BBC. http://www.bbc.co.uk/programmes/articles/1NNPWbg4MksrbW8cFnjRkZB/about.