Håkan Serner

svensk skådespelare

John Gunnar Håkan Serner, född 1 september 1933 i Sankt Petri församling i Malmö, död 25 oktober 1984 i Sankt Matteus församling i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.

Håkan Serner
Från vänster Håkan Serner, Olof Thunberg, Gerd Hagman, Lena Granhagen, Lena Söderblom och Nils Eklund 1965.
Från vänster Håkan Serner, Olof Thunberg, Gerd Hagman, Lena Granhagen, Lena Söderblom och Nils Eklund 1965.
FöddJohn Gunnar Håkan Serner
1 september 1933
Sankt Petri församling, Malmö, Malmöhus län, Sverige
Död25 oktober 1984 (51 år)
Sankt Matteus församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1953–1984
MakaGunilla Rönnow
(gift 1956–1961; skild)
Anneli Helenius
(gift 1962–1965; skild)
Annette Bøgelund
(gift 1969–1984; hans död)
SläktingarUncas Serner (bror)
Gunnar Serner (farbror)
Betydande roller
Skomakaren i Den vita stenen
Einar Rönn i Mannen på taket
Vätten i Trolltider
Bästa manliga huvudroll
1977 Mannen på taket och Bang!
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Serner var son till lektorn Arvid Serner (1890–1940) och apotekaren Karin, född Platon (1897–1974).[2] Han var brorson till Frank Heller, bror till Uncas Serner och farbror till dennes dotter Anna Serner. Från det han var sex år bodde familjen i Stockholm. Efter studentexamen gick han på Gösta Terserus teaterskola 1952–1953[2] och var därefter verksam vid Marsyasteatern, Teatern i Gamla Stan och Stockholms skolbarnsteater, innan han anställdes vid Stockholms stadsteater vid dess start år 1960. Denna var han engagerad vid under resten av sitt liv, med uppehåll för åren 1967–1968 då han var anställd vid Norrbottensteatern i Luleå. Han medverkade också i en lång rad filmer. Han tilldelades 1977 en Guldbagge för "två märkliga porträtt" i Bo Widerbergs Mannen på taket (1976) och Jan Troells Bang! (1977).

Han gjorde flera TV-uppläsningar av barnböcker, bland annat Nalle Puh och Det susar i säven samt var berättare i TV-serien Huset Silfvercronas gåta. Han medverkade även i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens.

Serner kom ofta att spela lite udda figurer med en spelstil, som var eftertänksam och stillsamt humoristisk och med ett drag av vemod. Efter hans bortgång skrev Lars Linder i Dagens Nyheter att han hade "en förmåga att fälla komiska repliker som om de härrörde ur ett bottenlöst allvar" och att "det fanns en tyngd, en sorgsenhet i hans blick som gick som ett stråk genom allt han gjorde på scenen" (1984-10-27). Ett exempel på detta är hans tolkning av den fattige och trångbodde skomakaren (Hampus farbror) i Den vita stenen.

1977 fick han en Guldbagge för sina roller i Mannen på taket och Bang!. 1965 tilldelades han Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium.

Serner var gift första gången 1956–1961 med Gunilla Rönnow,[3] andra gången 1962–1965 med Anneli Helenius (född 1942) från Finland och tredje gången från 1969 med Annette Gjörup (1935–2001) från Danmark, dotter till prokurist Jens Bøgelund och Gudrun Bøgelund.[2] Han hade i första äktenskapet två söner och i tredje äktenskapet en son. Operasångerskan Malin Gjörup var dotter till hans tredje hustru. Håkan Serner begick självmord 1984 efter en tids depression.[4] Han är begravd på Djursholms begravningsplats i Danderyds kommun.[5]

Filmografi i urvalRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1955 Den döde soldaten För vindens skull
André Obey
Andris Blekte Marsyasteatern [6]
1956 Marlborough När Marlborough i krig skulle draga...
Marcel Achard
Marsyasteatern [7]
Hovrådet Padkaljosin Frieriet
Nikolaj Gogol
Andris Blekte Marsyasteatern [8]
1957 Betjänten Clov Spelets slut
Samuel Beckett
Andris Blekte Marsyasteatern [9]
1959 Musikanten
Diversehandlaren
Tyst i huset, eller Trasslet som blev värre
Per Edström
Per Edström Dramaten
Mäster Dima Licasi Krukan
Luigi Pirandello
Nils Olsén Dramaten
Hjälten Vår tids hjälte
Beppe Wolgers
Claes von Rettig Munkbroteatern [10]
1961 Narren Othello
William Shakespeare
Birgit Cullberg Stockholms stadsteater
Trofimov, student Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Bengt Ekerot Stockholms stadsteater
1963 Kung Erik Eriksson m. fl. Lax, lax, lerbak
Alf Henrikson
Carl Johan Ström Stockholms stadsteater
1964 Läkaren
Ljushuvet
Han hade två pistoler med svarta och vita ögon
Dario Fo
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
1966 Vatelin Fruar på vift
Georges Feydeau
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
Prosten Nya Wermländingarne
Sandro Key-Åberg
Christian Lund Stockholms stadsteater
1971 Kungen De vilda svanarna
H.C. Andersen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1972 Gustav Tillståndet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1973 Narren Kung Lear
William Shakespeare
Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
Oskar An der schönen blauen Donau
Ödön von Horvath
Jan Håkanson Stockholms stadsteater
Kapten Lennart Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974 Jerker Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1975 M. Ballon
Knappstöparen
Peer Gynt, del II
Henrik Ibsen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
Herr von Hancken Herr von Hancken
Agneta Pleijel
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1976 Anselme Den girige
Molière
Yves Bureau Stockholms stadsteater
1977 Fänrik Freidrich Krach Slaget vid Lobositz
Peter Hacks
Friedo Solter Stockholms stadsteater
1979 Nikolaj, läkare Platonov
Anton Tjechov
Otomar Krejča Stockholms stadsteater
1982 Porfirij Petrovitj Brott och straff
Fjodor Dostojevskij
Jan Håkanson Stockholms stadsteater
1984 En jägare
Grumio
Så tuktas en argbigga
William Shakespeare
Marianne Rolf Stockholms stadsteater

RadioteaterRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges släktforskarförbund. 2018. Libris länk. ISBN 9789188341280 
  2. ^ [a b c] Serner, J G Håkan, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 /s 986.
  3. ^ Sveriges befolkning 1960. Arkiv Digital 
  4. ^ ”Håkan Serner”. Håkan Serner. IMDB. http://www.imdb.com/name/nm0785290/bio. Läst 16 september 2012. 
  5. ^ FinnGraven
  6. ^ För vindens skull – Svenska Dagbladet 18 mars 1955
  7. ^ Achard på Marsyasteatern – Svenska Dagbladet 30 mars 1956
  8. ^ Gogol i källarvalv – Svenska Dagbladet 7 november 1956
  9. ^ Världens hemskaste pjäs – Svenska Dagbladet 16 oktober 1957
  10. ^ Stum teater i Gamla stan – Svenska Dagbladet 15 november 1959