Lena Nilsson

svensk skådespelare
För liknande namn, se Lena Nilsson (olika betydelser).

Ruth Lena Nilsson, född 4 januari 1962 i S:t Görans församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.

Lena Nilsson
FöddRuth Lena Nilsson
4 januari 1962 (58 år)
S:t Görans församling, Stockholm
Betydande roller
Lisa i P.S. sista sommaren
Simone i Videomannen
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Nilsson gick ut Teaterhögskolan i Stockholm 1990.[2] Efter studierna har hon stått mycket på scen, mest Dramaten men även Plaza och Galeasen, samtliga dessa belägna i Stockholm. På Dramaten medverkade hon i föreställningar som Albees Variationer på Zoo Story, Albees Tre långa kvinnor, Ibsens Vildanden och Millers En handelsresandes död.[3] 2001 regisserade hon den egna pjäsen Lotta för Konsthögskolan[4]Kilenscenen vid Kulturhuset i Stockholm. Hon var med och startade Teater Plaza 1994[4]. Nilsson tilldelades 2019 en Guldbagge för Bästa kvinnliga biroll för rollen som Simone i filmen Videomannen.[5]

Nilsson har varit sambo med skådespelaren Örjan Ramberg och de har en son tillsammans född 1998.[6][7][8] Tillsammans med Erik Grönberg fick hon 2002 sonen Nils Grönberg, känd som Einár.[9]

FilmografiRedigera

TV-produktionerRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1991 Wendy Peter Pan
J.M. Barrie
Jackie Söderman Dramaten
1995 C Tre långa kvinnor
Edward Albee
Björn Melander Dramaten
2000 Gina Ekdal Vildanden
Henrik Ibsen
Stefan Larsson Dramaten
2003 Goneril Kung Lear
William Shakespeare
Stefan Larsson Dramaten
2005 Dolly Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2006 Deborah Kransmo Temperance
Staffan Göthe
Rickard Günther Stockholms stadsteater
2010 Sidonie von Grasenabb Petra von Kants bittra tårar
Rainer Werner Fassbinder
Hugo Hansén Stockholms stadsteater
Chebeba Aniara
Harry Martinson
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2012 Alma Ekdahl Fanny och Alexander
Ingmar Bergman
Stefan Larsson Dramaten
2018 Kvinnan Ur svenska hjärtans djup
Kristian Hallberg
Tobias Hagström-Ståhl Teater Galeasen

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ ”Avgångsklassen 1990”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1990. Läst 24 maj 2013. 
  3. ^ [4238 ”Lena Nilsson”]. Dramatens rollbok. 4238. Läst 24 maj 2013. 
  4. ^ [a b] ”Dramaten / Om Dramaten / Lena Nilsson”. Kungliga Dramatiska Teatern. https://www.dramaten.se/medverkande/skadespelare/Nilsson-Lena. Läst 6 mars 2019. 
  5. ^ ”Guldbaggevinnarna 2019!” (på en-US). Guldbaggen 2018. https://guldbaggen.se/guldbaggevinnarna-2019/. Läst 27 mars 2019. 
  6. ^ Jan Andersson (14 oktober 2012). ”Publiken får Örjan Ramberg att leva”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/publiken-f%C3%A5r-%C3%B6rjan-ramberg-att-leva-1.655526. Läst 31 mars 2019. 
  7. ^ Victor Johansson (24 mars 2017). ”Örjan Ramberg: ”Förr var jag en väldigt dålig pappa””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kvinnan-ar-det-basta-gud-har-skapat. Läst 2 april 2019. 
  8. ^ Cina Rönn (1 april 1999). ”’Jag var sex- missbrukare’”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9904/01/ramberg.html. Läst 31 mars 2019. 
  9. ^ Alex Hartelius (15 juli 2019). ”Einár i stor intervju – så tog han över musiksverige”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/a/WbxbyK/einar-i-stor-intervju--sa-tog-han-over-musiksverige. 

Externa länkarRedigera