Öppna huvudmenyn

Gunvald Larsson är en av huvudpersonerna i berättelserna om Martin Beck av Sjöwall/Wahlöö. Han är en av Becks poliskolleger.

Innehåll

BakgrundRedigera

I romanerna beskrivs Gunvald Larsson som en skräckinjagande och kraftigt byggd man, 195 cm lång och 110 kilo tung, med tunt blont bakåtstruket hår och isblå ögon som kan sätta skräck i de mest förhärdade brottslingar lika väl som kolleger. Han skall ha blond ragg över hela kroppen, och enorma händer vars fingrar han ideligen knäcker till Kollbergs förtret. Vidare föga sympatiska drag är hans ovana att dra ut hår ur näsan och att han petar öronen med sin penna. Detta trots hans bakgrund i överklassen, och det faktum att han gått på de bästa skolor, där hans åsikter (som är av tidstypiskt vänstersnitt) gjorde att hans far tog sin hand från honom. Innan han blev polis, var han sjöofficer och senare befäl inom handelsflottan – vilket lett till att han lärt sig flera språk och redan varit "där pepparn växer".

Larsson sägs ha mani på att slå in dörrar och kan vara brutal mot dem han tycker förtjänar det, men samtidigt tycker han snarast synd om de slashasar som han vanligen möter som förste kriminalassistent inom Stockholmspolisens våldsrotel. Hans brutalitet kritiseras ofta av hans överordnade, däribland Martin Beck, men han klarar sig kvar då han med sina metoder uppnår resultat. Hans rigiditet och det faktum att han inte är det minsta mån om att vidmakthålla det kamaraderi som upprätthålls inom poliskåren gör honom föga populär bland underordnade. Bland överordnade är han inte heller populär, då han inte drar sig för att drastiskt uttrycka vad han tycker – ofta kryddat med grov gunrumshumor. Han påstås ha färre vänner inom poliskåren än någon annan. Hans närmaste och enda riktiga sådana vän är Einar Rönn.

Alla dessa egenskaper är dock inte överförda till de senare filmerna med Peter Haber och Mikael Persbrandt i huvudrollen – där han är än aggressivare, hotar och misshandlar misstänkta i jakten på det som han uppfattar som rättvisan, samtidigt som han är empatisk mot brottsoffer liksom mot förövare som angripit sina plågoandar. Han är också betydligt populärare inom kåren, trots att han även i dessa filmer är frispråkig och emot kamaraderi. Hans chef Marin Beck kritiserar ofta hans brutalitet, men är samtidigt väldigt undfallande mot honom. Larsson är å sin sida lojal mot Beck när Beck genomför relevanta utredningar bakom ryggen på sin chef, eftersom Larsson bryr sig mer om rättspatos än att följa regler. I Haber/Persbrandt-filmerna hamnar Larsson ibland i konflikt med kvinnliga kollegor, men tar förbehållslöst deras parti när de råkar illa ut och brukar bli vän med dem. Larsson har också en son som heter Tom, enligt filmen I stormens öga.

SkådespelareRedigera

Rollen som Gunvald Larsson har spelats av Thomas Hellberg (1976 i Bo Widerbergs "Mannen på taket") och av Bruce Dern i den amerikanska filmen "Den skrattande polisen" från 1973. Rollfigurens namn var i denna film Leo Larsen.

De två skådespelare som tolkat Gunvald Larsson flest gånger är Rolf Lassgård, som spelade rollfiguren i de sex filmerna från 1993 med Gösta Ekman som Martin Beck, och Mikael Persbrandt i filmerna med Peter Haber i titelrollen (1997–2016[1]).

ParodierRedigera

I filmen Kommissarie Späck parodieras figuren som Grünvald Karlsson spelad av Johan Hedenberg.

Litterära referenserRedigera

Jan Guillou har skrivit in en man med namn Gunvald Larsson i romanen "Fiendens Fiende", som kontaktar svenska underrättelsetjänsten för att berätta att han har sett en förrymd svensk spion vid en studieresa i Moskva. Mannen presenterar sig som Gunvald Larsson och försöker sedan ivrigt förklara att han faktiskt heter så och att det inte är ett namn taget från Sjöwall/Wahlöö-romanerna. Samuel Ulfsson, som tar emot besökaren är för dåligt insatt i svenska kriminalromaner och förstår inte vad mannen försöker reda ut, utan förklarar att han självklart heter så, eftersom han ju måste ha legitimerat sig för att bli insläppt.

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Mikael Persbrandt”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mikael-persbrandt. Läst 28 januari 2018.