Leif Gustav Adolf Liljeroth, född 18 oktober 1924 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 25 februari 2018 i Stockholms kommun,[1][2][3] var en svensk skådespelare. Hans fasta filmroll var kommissarie Ruda i Hassel-filmerna. Hans genombrott kom dock redan 1967 i den klassiska TV-serien Kullamannen där han spelade Dr. Miller.[4]

Leif Liljeroth
Leif Liljeroth (t.v.), Ninja Lannerstedt och regissör Tom Olsson 1957.
Leif Liljeroth (t.v.), Ninja Lannerstedt och regissör Tom Olsson 1957.
FöddLeif Gustav Adolf Liljeroth
18 oktober 1924
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Död25 februari 2018 (93 år)
Stockholms kommun, Sverige
Aktiva år19612000
Betydande roller
Doktor Miller i Kullamannen
Kommissarie Ruda i Hassel-filmerna
IMDb SFDb

Liljeroth är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.[5]

Filmografi

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1953 von Sparch, löjtnant Positivhataren
August Blanche
Gösta Terserus Parkteatern[6]
1957 Åklagare Maillard Ett huvud kortare (La tête des autres)
Marcel Aymé
Erling Schroeder Upsala-Gävle stadsteater[7]
1958 Agamemnon För vindens skull (Une fille pour du vent)
André Obey
Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[8]
Fort Christina
Alf Henrikson, Erik Lundegård och Lennart Nyblom
Ellen Bergman Uppsala-Gävle Stadsteater[9]
1959 Det heliga löftet
Jean de Létraz
Lars Barringer Uppsala-Gävle Stadsteater[10]
Jerry Ryan Två på gungbrädet
William Gibson
Uppsala-Gävle Stadsteater[11]
Femton snören guld
Zhu Sucheng
Ellen Bergman Uppsala-Gävle Stadsteater[12]
1961 Balkongen
Jean Genet
Frank Sundström Uppsala-Gävle Stadsteater[13]
Benvolio Romeo och Julia
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala-Gävle Stadsteater[14]
1962 Kassabrist
Vilhelm Moberg
Johan Bergenstråhle Uppsala-Gävle Stadsteater[15]
1963 Olivier Som ni behagar
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala-Gävle Stadsteater[16]
Christian Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Hans Abramson Uppsala-Gävle Stadsteater[17]
Desertören
Bengt V. Wall
Frank Sundström Uppsala-Gävle Stadsteater[18]
1966 Per Nya Wermländingarne
Sandro Key-Åberg
Christian Lund Stockholms stadsteater
1973 Hertigen av Burgund Kung Lear
William Shakespeare
Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
Kusin Kristoffer Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1975 Baron Rosenhane Herr von Hancken
Agneta Pleijel
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1976 Kommissarien Den girige
Molière
Yves Bureau Stockholms stadsteater
1977 Major Lüderitz Slaget vid Lobositz
Peter Hacks
Friedo Solter Stockholms stadsteater
1979 Knut Mattsson Söndagsgäster
Björn Runeborg
Stig Ossian Ericson Stockholms stadsteater
Vengerovitj, rik jude Platonov
Anton Tjechov
Otomar Krejča Stockholms stadsteater
Egeus En midsommarnattsdröm
William Shakespeare
Göran O. Eriksson Stockholms stadsteater
1982 Generalen Historien om en häst
Leo Tolstoj
Lars Edström Stockholms stadsteater
1984 Joakim Scheel Daniel Hjort eller Skuggornas hämnd
Josef Julius Wecksell
Jan Håkanson Stockholms stadsteater
1990 Inspicienten Kean
Alexandre Dumas den äldre
Jan Maagaard Stockholms stadsteater

Radioteater

redigera
År Roll Produktion Regi
1965 Håkan Malmgren, författare Den försvunne disponenten
Folke Mellvig
Lennart Olsson[19]

Referenser

redigera
  1. ^ http://www.dt.se/slakt-o-vanner/minnesord/leif-liljeroth-stockholm
  2. ^ https://www.pressreader.com/sweden/svenska-dagbladet/20180308/281908773653909
  3. ^ https://www.familjesidan.se/cases/leif-liljeroth/funeral-notices
  4. ^ ”Leif Liljeroth”. Svensk Filmdatabas. Arkiverad från originalet den 4 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140304190226/http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66404&iv=OVERVIEW. Läst 24 juli 2012. 
  5. ^ Gravar.se
  6. ^ Ebbe Linde (5 juli 1953). ”August Blanche i Humlegården”. Dagens Nyheter: s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-07-05/177/13. Läst 10 augusti 2021. 
  7. ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 oktober 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-10-30/296/16. Läst 29 januari 2022. 
  8. ^ Ellson (21 februari 1958). ”'För vindens skull'”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-02-21/50/16. Läst 29 januari 2022. 
  9. ^ Ellson (18 december 1958). ”Svenskt kolonilustspel får urpremiär i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-18/343/20. Läst 10 juni 2018. 
  10. ^ ”Teaterpremiär i Löt”. Dagens Nyheter: s. 23. 23 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-23/52/23. Läst 10 juni 2018. 
  11. ^ Ebbe Linde (26 september 1959). ”Gästspel”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-09-26/261/12. Läst 25 december 2015. 
  12. ^ ”Kinesiskt i Uppsala på annandagen”. Dagens Nyheter: s. 20. 11 december 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-11/336/20. Läst 10 juni 2018. 
  13. ^ Bria (15 oktober 1961). ”Hela Uppsalaensemblen spelar i 'Balkongen'”. Dagens Nyheter: s. 30. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-15/280/30. Läst 27 maj 2018. 
  14. ^ Age (3 december 1961). ”Romeo och Julia repeterar i bordell: Svensk debutant avlöser Strindberg i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 37. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-03/328/37. Läst 27 maj 2018. 
  15. ^ ”'Kassabrist' sätter punkt”. Dagens Nyheter: s. 16. 27 april 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-04-27/113/16. Läst 27 maj 2018. 
  16. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018. 
  17. ^ S B-l (16 februari 1963). ”'Cyrano': Ännu lever den gamla paradhästen”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-02-16/46/10. Läst 28 maj 2018. 
  18. ^ Ebbe Linde (30 mars 1963). ”'Desertören' en välbyggd, realistisk pjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-03-30&toPublicationDate=1963-03-30&sortType=&phrases=Komet--M%C3%A5nf%C3%B6rm%C3%B6rkelse--Solf%C3%B6rm%C3%B6rkelse. Läst 28 maj 2018. 
  19. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 22 maj 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-05-22/137/39. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar

redigera