Färgnamnet orange kommer från det franska ordet för apelsin.
För andra betydelser, se Orange (olika betydelser).
Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg  Våglängd [1]
(nm)
Frekvens
(THz)
Röd 625–740 480–405
Orange 590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyan * 500–520 600–577
Blå * 435–500 690–600
Violett 380–435 789–690
* Newtons sjudelade spektrum inkluderade
”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat
”cyan” respektive ”blått” i tabellen.[2]

Orange utgör en av de sju traditionella spektralfärgerna och betecknar ett färgområde med starka gulröda färger, ofta med mera dragning mot gult än rött.[3] Ett annat ord för samma färg är brandgul, mörkare och mera beskuggade färger med samma kulörtoner brukar kallas bruna[3] och för ljusa och bleka färger används ibland termen aprikos.[4]

Orange (X11)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamnOrange
HEX#FFA500
RGBB (R, G, B)(255, 165, 0)
CMYKH (C, M, Y, K)(0, 35,3, 100, 0)
HSV (H, S, V)(9°, 100 %, 50 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)
Standar för Oranienorden fotograferad i Belfast i juli 2011.

Orange som spektral- och HTML-färgRedigera

Färgspektrum utgörs av en kontinuerlig övergång mellan olika våglängder; det finns dock inte något allmänt vedertaget sätt att dela in det i olika färger. Ett av många förslag till indelning visas i boxen härintill, som också visar strålningens frekvens uttryckt i terahertz (THz). Det våglängdsspann som kallas orange varierar mellan olika källor och kan som mest sträcka sig mellan cirka 590 och 640 nanometer (nm).[5][6][7] Strålning med närmast längre våglängd ger upphov till röd färg; och med närmast kortare våglängd till gul färg.

När vårt öga nås av ljus med en våglängd kring 610 nanometer ser vi i normalfallet en orange färg. Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel i regnbågar; normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en orange färg.[8]

I färgurvalet X11-webbfärger finns tre färger som kallas orange. Koordinaterna för den ljusaste av dem visas i boxen nedan. En annan orange färg, med hexadecimalkoordinaterna #FF7F00, är en tertiärfärg inom färgsystemen RGB och CMYK.

EtymologiRedigera

Färgnamnet orange kommer av det franska ordet för apelsin (orange). Detta i sin tur härstammar, eventuellt via spanskan, från det arabiska nāranj (نارنج), som i sin tur kan härledas till nāranga, som är sanskrit för apelsinträd.[9] Ytterst kommer ordet troligen från ett dravidiskt språk där det har grundbetydelsen väldoftande.[10]

Den första kända användningen av orange som färgord i svenska språket förekom 1791.[11]

Färgnamnet brandgul syftar på likheten med eldslågor. Den första kända svenska användningen förekom 1532.[12] Brandgul var länge det vanligaste ordet för detta färgområde, men från mitten på 1900-talet har det skett en gradvis förändring och i dag är orange det vanligare av de båda orden.[13][14][15]

Ordet aprikosfärg finns belagt i en svensk modejournal från 1854 men betecknades år 1901 fortfarande som "mindre brukligt".[16] Från mitten på 1900-talet blev aprikos som självständigt färgord allt vanligare i mode- och inredningssammanhang.[15]

Associationer och symbolisk innebördRedigera

Orange är liksom många andra färger förknippat med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Här finns stora skillnader mellan både olika kulturer och subkulturer. Den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[17] När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt.[18] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta; och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[19][20] Röd-gula färger i rummet har i många studier visat sig ha en aktiverande och uppiggande effekt, men det mesta tyder på att skillnader i färgens intensitet (kulörthet) där har större betydelse än dess kulörton.[21]

Orange är nationalfärg i Nederländerna och symboliserar också den protestantiska Oranienorden (Orange Order) som framför allt är verksam bland Nordirlands protestanter. Symboliken hänvisar i båda fallen till den nederländska fursteätten Oranien. I Nederländerna ledde Vilhelm I av Oranien (1533–1584) ett framgångsrikt självständighetskrig mot Spanien och blev känd som ”fosterlandets fader”. Hans ättling Vilhelm III av England, Irland och Skottland (1650–1702) var en protestantisk kung som bekämpade och besegrade katolska rivaler och rebeller. Ätten Oranien har sitt namn efter staden Orange i Provence. Stadens namn har ingenting med färgen orange att göra; före Julius Caesars erövring hette den Arausio. Den starka symboliska verkan av färgen orange kan alltså härledas till en ren ljudlikhet mellan ord med helt olika ursprung och betydelse.[22]

Vintern 2004–2005 ägde den orangea revolutionen rum i Ukraina. Orange användes i stor omfattning av Viktor Jusjtjenkos anhängare, bland annat som gemensam klädfärg vid demonstrationer.[23]

I Sverige använde de fyra partierna i Alliansen (bildad 2004 som Allians för Sverige) orange som en gemensam färg.[24]

Orange är en färg som avviker från de flesta av naturens färger och som därför fungerar bra som signalfärg. Det svenska Televerkets arbetsfordon var orangefärgade för att synas tydligt i trafiken, liksom Rc-loken var fram till början av 2000-talet. Orange används också för som varningsfärg i andra trafiksammanhang, exempelvis på truckar och varningskoner.[25]

BilderRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Waldman, Gary (2002) (på en). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016  Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färginstitutet Färgrapport F24. sid. 16–17 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160526141510/http://www.beckers.se/inspiration-och-kulor/vara-kulorer/orange/aprikos-657. Läst 14 maj 2016. 
  5. ^ Hunt, R.G.W.; Pointer, M.R: (2011). Measuring Colour (4). Chichester UK: Wiley. sid. 2. Orange, c:a 590-620 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  6. ^ Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif (2014). ”Belysningstekniska begrepp och mätmetoder”. i Fridell Anter, Karin & Klarén, Ulf. Färg & ljus - för människan, i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 87. (Orange, 600-630 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  7. ^ ”Colors on the Web”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160619043902/http://www.colorsontheweb.com/colorinformation.asp. Läst 3 augusti 2016. ”Source Johannes Itten. (Orange, c:a 590-640 nm, är en av sju namngivna spektralfärger)” 
  8. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan – i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 79 
  9. ^ ”550 (Svensk etymologisk ordbok)”. runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0638.html. Läst 14 maj 2016. 
  10. ^ ”orange - Wiktionary”. sv.wiktionary.org. https://sv.wiktionary.org/wiki/orange. Läst 14 maj 2016. 
  11. ^ ”orange | SAOB”. www.saob.se. http://www.saob.se/artikel/?show=orange&unik=O_1055-0049.26oj&pz=3. Läst 14 maj 2016. 
  12. ^ ”SAOB:Brandgul”. https://www.saob.se/artikel/?seek=Brandgul&pz=1#U_B3961_202135. Läst 21 maj 2020. 
  13. ^ Vart tog brandgul och gredelin vägen?, Institutet för språk och folkminnen 1 maj 2020
  14. ^ ”Språket den 3 januari 2006 Om hebreiska – då och nu. Frågor om grammatik och ”orange””. Sveriges Radio. 14 februari 2006. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=766097. Läst 22 maj 2020. 
  15. ^ [a b] Catharina Grünbaum (1 juni 2006). ”Varför har gredelin blivit lila?”. Forsknings och Framsteg. https://fof.se/tidning/2006/4/artikel/varfor-har-gredelin-blivit-lila. Läst 28 maj 2020. 
  16. ^ ”Svenska Akademinens Ordbok: Aprikos”. 1901. http://www.saob.se/artikel/?unik=A_1959-0131.D7GZ. Läst 28 maj 2020. 
  17. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 32 
  18. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 45-48 
  19. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. sid. 197-212 
  20. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. sid. 193 
  21. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 45-48 
  22. ^ ”791-792 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki)”. runeberg.org. 1 januari 1914. http://runeberg.org/nfbt/0426.html. Läst 30 april 2016. 
  23. ^ ”Landguiden Ukraina”. Arkiverad från originalet den 11 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160611024823/https://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ukraina?p=1. Läst 14 maj 2016. 
  24. ^ ”Hem - Alliansen”. Alliansen. http://www.alliansen.se/. Läst 14 maj 2016. 
  25. ^ Nilson, K G (1982). ”Färger som upplyser och varnar”. Färglära. Bonnier Fakta Bokförlag. sid. 76. ISBN 91-34-50049-9 

Se ävenRedigera