Kejsarpingvin (Aptenodytes forsteri) är den största och tyngsta nu levande pingvinarten. Den är endemisk för Antarktis. Hanen och honan är lika till utseende och storlek och de blir ungefär 120 centimeter och väger i genomsnitt 22–37 kg. Ryggdelarna är svarta och skarpt avgränsade från den vita buken, det blekgula bröstet och de bjärt gula öronfläckarna. Som alla pingviner saknar den flygförmåga, har strömlinjeformad kropp och dess stela vingar är platta likt fenor vilket är en anpassning för ett liv i havet.
Den lever främst av fisk och den har flera anspassningar för att kunna jaga under vatten. Arten är känd för de långa förflyttningar de adulta fåglarna gör varje år för att para sig och utfodra sin avkomma. Kejsarpingvinen är den enda pingvinen som häckar vintertid i Antarktis. Häckningskolonierna kan omfatta tusentals individer. Honan lägger ett enda ägg, som ruvas av hanen medan honan återvänder till havet för att söka efter föda. Föräldrarna turas sedan om att söka föda i havet och ta hand om ungen. ► Läs mer
Mandarinand (Aix galericulata) är en populär parkfågel på grund av sin färgstarka och speciella fjäderdräkt. Förrymda individer, och ibland förvildade populationer, förekommer i både Europa och Nordamerika men ursprungligen härrör den ifrån Östasien.
Mandarinanden fördes tidigare, tillsammans med ett antal andra änder med förkärlek till att häcka i träd, till en grupp som kallades trädänder. Senare studier har visat att dessa arter inte alls var närbesläktade utan att deras liknande ekologi berodde på konvergent evolution.
Mandarinanden är 41–49 centimeter lång och har ett vingspann på 71 centimeter. Flykten är rätlinjig och snabb. Den föredrar små vatten med träd längs stranden, och den placerar sitt bo i trädhålor. Mandarinanden söker helst föda på land.
Är du en ornitolog, en fågelskådare eller bara allmänt intresserad? Känner du för att göra Wikipedia till den främsta källan för information om fåglar? Då kan du gå med i Wikipedia:Projekt fåglar. Vi behöver din hjälp! Här är några arbetsuppgifter:
