Öppna huvudmenyn

Swedenhielms (1935)

svensk film från 1935

Swedenhielms är en svensk dramakomedifilm från 1935 i regi av Gustaf Molander. I huvudrollerna ses Gösta Ekman, Karin Swanström och Tutta Rolf.

Swedenhielms
Swedenhielms
GenreDrama, komedi
RegissörGustaf Molander
ProducentStellan Claësson
ManusStina Bergman, Gustaf Molander
Baserad påSwedenhielms av Hjalmar Bergman
SkådespelareGösta Ekman
Karin Swanström
Tutta Rolf
Björn Berglund
Håkan Westergren
Ingrid Bergman
OriginalmusikHelge Lindberg
FotografÅke Dahlqvist
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär1935
Speltid92 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Innehåll

HandlingRedigera

 
Ingrid Bergman och Håkan Westergren (i Swedenhielms)

Familjen Swedenhielm är en gammal stolt adelsfamilj.

Hemma hos professor Rolf Swedenhielm pågår storstädning ledd av hushållerskan Marta Boman. Hon är syster till Swedenhielms framlidna hustru och har under åren fungerat som något av reservmamma åt hans barn. Sonen Rolf jr bläddrar i dagens tidning för att se om fadern har någon chans att få årets nobelpris i fysik, men han ser ingenting som skulle tyda på detta. Ett pris skulle betyda mycket för att hjälpa upp familjens dåliga ekonomi och många skulder. Detta skulle därigenom även bidra till att rädda faderns många patent. Rolf jr ber ”Mutti” Boman om att lån på 200 kr, vilket hon motvilligt beviljar alltmedan hon muttrar om att vetenskap är bara galenskap. Boman kommer sedan med kaffe på sängen till dottern Julia som är skådespelerska. Hon undrar om det står något om henne i tidningen i dag.

Ute på flygfältet beundrar man den andre sonen, löjtnant Bo Swedenhielms eleganta svängar med sitt flygplan. Bo landar och kommer ut med sin hund Lucky. Han möts av fästmön Astrid, som han tidigare pratat i telefon med. Sedan han sagt adjö uppsöker han privatdiskontören Erikson och ber om ett lån på 500 kr. Men Erikson visar upp en hög med gamla skuldförbindelser och säger att han kan inte låna ut mer om inte fadern skriver på reversen. När Bo kommer hem ber han istället Boman om ett lån. Rolf jr som hör detta blir upprörd men det framgår att även han går till procenterare.

En redaktör Pedersen, som fått uppdrag att göra ett familjereportage eftersom Swedenhielm är aktuell för nobelpriset, anländer. Han intervjuar barnen. Rolf jr brer ut sig om den vetenskapliga verksamheten medan Julia mest av allt använder tillfället för att fånga uppmärksamheten kring sin egen person. Pedersen önskar ta en gruppbild och barnen föser även in den motvilliga Boman i uppställningen. Hon börjar då säga sanningen om familjen; att fadern aldrig är lätt att göra till lags och hela familjens ekonomi är i gungning..

Under intervjun får man reda på ett brev som kommit för ett tag sedan men som blivit liggande i köket. Det är från fadern och det deprimerade innehållet ger antydningar att han tänker begå självmord. Pedersen avlägsnar sig med denna nyhet. Strax efter uppenbarar sig emellertid fadern på uppspelt humör. Han säger att han var nedstämd på grund av brist på pengar och orolig för sina patent när han skrev brevet.

Han irriteras av Bomans städning och retar henne. Han vill ha trevligt omkring sig och föreslår att man går ut och festar istället. Boman undrar lite prosaiskt om det finns pengar för det då men fader Swedenhielm säger att alltid finns det pengar så det räcker till en flaska champagne. Han skriver sedan på Bos växel och denne uppsöker sedan Erikson och får sina pengar så han kan köpa en ring till Astrid.

Erikson får besök av en annan procentare, en herr Ek, som granskar Bos papper och säger att det är en förfalskning av faderns namnteckning. Han har i sin ägo två växlar där namnet är skrivet annorlunda. Erikson köper papperen för 1000 kr. Ek visar då dagens nummer av Allehanda där det står att Swedenhielm inte verkar få nobelpriset och säger att det kommer att bli svårt att få igen pengarna.

Bo och Astrid har ett samtal vilket fadern inte kan undgå att höra. Bo vill nu slå upp deras förlovning. Han säger att han inte är kär längre men i verkligheten är det så att han inte vill vara beroende av hennes förmögenhet. När Bo avlägsnat sig pratar fadern med Julia och säger att Bo har rätt. Han ber henne vänta några år tills han fått en ställning. Då kan hon inte säga att det är hon som har pengarna. Man säljer inte sin förstfödslorätt för pengar och Swedenhielmarnas förstfödslorätt är hedern, säger han. Sedan även Boman i köket påminnt Astrid om vilken roll hedern spelar för familjen säger hon sig vara beredd att vänta på Bo.

Fadern och Bo experimenterar i laboratoriet och åstadkommer en explosion. De gläds åt den nya vetenskapliga upptäckt detta innebär men Boman är sur över att man sotat ner de nyskurade väggarna. Dessutom vill hon ha hushållspengar för de gamla är slut. Familjen deppar men man försöker trösta sig genom att sjunga om de ”måneäpplen” man inte kan plocka ner. Då kommer ett telefonmeddelande om att Swedenhielm fått årets nobelpris.

Mitt uppe i allt detta kommer Erikson som en skugga från det förflutna. Han är fosterbror till Swedenhielm, vars far lät Eriksons far få fängelse för en mindre förskingring. Men Swedenhielm försvarar nu sin far med att säga att Eriksons far missbrukat sitt förtroende och man kompromissar inte med hedern. Erikson visar då papperen med de förfalskade namnteckningarna och då Swedenhielm vill köpa tillbaka de, menar Erikson att man kan trots allt kompromissa. Swedenhielm köper in papperen, river sönder dem och ber Boman bränna dem. Hon undrar om man kan hoppas på förlåtelse för den som gjort det här men han säger bara argt till henne att tiga och inte säga ett ord till om detta.

Barnen är samlade och omklädda för att gå till nobelpristdelningen. Av en tillfällighet kommer man att prata om stöld och fadern drar upp saken med de förfalskade växlarna. Alla barnen börjar ta på sig saken och fadern vägrar nu gå till Konserthuset. Han säger han inte är värdig att ta emot priset när han inte kunnat uppfostra sina barn till hederliga människor. Då träder Boman fram och säger som det är. Hon har under flera år förfalskat papper för att få pengar till familjens utsvävande leverne och även till de vetenskapliga experimenten. Under alla år har hon skött återbetalningarna men slarvat när det gäller de två sista växlarna. Swedenhielm försöker läxa upp henne men får svar på tal och till sist kan han inte kalla henne annat än ”hedersgumma” innan man efter alla om och men kan avtåga till Konserthuset. Boman stannar kvar hemma och kan lyssna på radion hur Sven Jerring kommenterar prisutdelningen i radion.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 25 mars 1935. Som förlaga till filmen har man Hjalmar Bergmans pjäs Swedenhielms från 1923 som uruppfördes på Dramaten i Stockholm 1925. Som TV-teater har den uppförts ytterligare tre gånger 1961, 1980 och senast 2003.

Rollista i urvalRedigera

KritikRedigera

I Svenska Dagbladet gav signaturen EWO filmen stort beröm: "Svensk filmindustri och Gustaf Molander firade på måndagen en verklig triumf. Med filmen Swedenhielms har svensk filmproduktion för första gången på många år icke blott internationell standard, utan till och med hög internationell standard."

Även i Stockholmstidningen fick filmen bra kritik och dess filmkritiker Robin Hood skrev om Gösta Ekman i huvudrollen: "Visst blir han smått teatralisk ibland, men vad betyder det i en helhetsprestation som denna. Hans Swedenhielm är en fest för öga och öra, det blir fest bara han dyker upp på vita duken."

Musik i filmenRedigera

DVDRedigera

Filmen finns utgiven på DVD.

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera