Öppna huvudmenyn

Bröllopsresan

film från 1936 regisserad av Gustaf Molander

Bröllopsresan är en svensk dramafilm från 1936 i regi av Gustaf Molander.

Bröllopsresan
Bröllopsresan
GenreDrama
RegissörGustaf Molander
ManusGösta Stevens
SkådespelareHåkan Westergren, Anne-Marie Brunius, Karin Swanström
OriginalmusikJules Sylvain
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär1936
Speltid90 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Direktör Björkman far till Köpenhamn med sin dotter Astrid som skall sammanvigas med en viss greve Erik Lejonsköld. Det framgår tydligt att hon inte helt gör det för kärleks skull utan till stor del för att gynna pappans affärer. Han förbereder en företagsfusion mellan sitt och Lejonskölds företag i trävarubranschen. De skall sedan ta grevens bil och fara på bröllopsresa till Rivieran. Men ”greven” får under bröllopsmiddagen ett telegram från London som kallar honom till ett affärsmöte. Pappa Björkman och dottern bestämmer sig för att fara till Rivieran i varandras sällskap. Maken skall komma efter så fort han kan.

Den verklige greve Erik Lejonsköld är samtidigt på väg hem från ett par års bortovaro i Amerika. På tåget träffar han sin gamla flamma Karin, som numera gift sig på sitt håll, ”lugnt och stilla” på samma sätt som de tidigare skilts. Hon berättar att hon skall åka ner till Rivieran med sin man.

När Erik kommer hem till sitt kontor i Stockholm gratuleras han till bröllopet av sin personal. Erik studerar tidningsnotiserna om sitt bröllop i Köpenhamn. Hans faster Julia, som också hört om bröllopet, kommer till kontoret och har i sin ägo en växel som den svindlande brudgummen har förfalskat med bådas namn. Erik kommer snabbt underfund med att den skyldige är hans före detta betjänt Henry Gustavsson, som kommit över hans portfölj med bland annat passet, som han råkat glömma vid avfärden till Amerika.

Samtidigt ringer direktör Björkman upprört från Köpenhamn och undrar varför greve Erik Lejonskölds bil med chaufför inte har anlänt dit. Erik tar emot samtalet och låtsas att han är sin egen chaufför, Larsson, och far till Köpenhamn. Astrid betraktar honom förvånat och tycker uppenbart att han ser väl elegant ut för att vara chaufför, men han försäkrar att grevens smak som vanligt är utsökt. Han säger också att han faktiskt sett bättre dagar. Hon kan inte undertrycka en viss förtjusning över honom men uppmanar honom att hålla sin distans. Hon frågar efter hans namn och han uppger sig heta ”Emil”.

De tre far i väg i bilen. De fastnar under natten utefter vägen och Astrid och Erik blir ensamma en stund medan Björkman letar efter hjälp. De börjar konversera kallt och när han bjuder på en cigarett upptäcker hon att han har ett elegant etui med grevens monogram och blir misstänksam. Men han försäkrar att han brukar få grevens avlagda saker. Hon börjar visa ett närmare intresse för honom men han spelar kyligt distanserad. Hon säger sig vara övertygad om att han är en äventyrare på ett eller annat sätt.

De kommer till Rivieran och installerar sig på ett hotell som Erik rekommenderat. Björkman får telegram att polisen tagit en före detta betjänt Henry Bernhard Gustavsson, som gift sig i greve Lejonskölds namn. Arresteringen har skett på dennes begäran. Björkman blir panikslagen eftersom han nu ser sin affär spricka och han avslöjar för Astrid den hemska sanningen. Han är också bekymrad för den bröllopsgåva på 30 000 kr han gett till bedragaren. Astrid kan ta det mer med jämnmod eftersom hon känner sig fri och uppmanar nu fadern att ordna skilsmässa. Saken blir inte bättre när en tredje tilltänkt affärskompanjon, direktör Ekberg, också uppenbarar sig på hotellet. Men Björkman måste göra allt för att hålla uppe skenet.

Förhållandet mellan Astrid och Erik blir mer och mer tvetydigt. Hon behandlar honom omväxlande som ”Emil”, när hon visar förälskelse” och ”Larsson”, när hon låtsas vara distanserad. När han verkar alltför sällskaplig med hotellets frisörska blir hon tydligt svartsjuk. Erik finner att faster Julia, som är införstådd med hela komedin, anlänt till hotellet. För att Astrid inte skall se henne knuffar han in henne genom första bästa dörr så hon råkar hamna hos en danslärare Silvados som genast sätter i gång att med våld lära henne dansa tills Erik kommer och befriar henne.

Erik träffar på Karin, som är gift med just direktör Ekberg. Hon tror att ”chauffören” är gift med Astrid för hon vet ju att Erik är den verklige Erik. Nu måste Erik spela sig själv inför direktör Björkman och Astrid för att de skall klara av de krav affärerna ställer på dem, alltmedan de fortfarande tror att han bara är chaufför Larsson. Men när faster Julia anländer till en gemensam affärsmiddag och kallar chauffören för Erik tror Björkman att hon är en bedragerska och kallar upprört på hotellets ledning. De övertygar honom att Julia verkligen är grevinnan Lejonsköld. Erik har smitit undan med Astrid och Karin kommer fram till dem. När hon börjar berätta om Eriks tennisspel förstår Astrid helt klart nu att hennes chaufför verkligen är den riktige Erik Lejonsköld. De åker i väg i bilen för att se soluppgången. Erik förklarar för henne att ”chauffören” kan hon möjligen avskeda men honom blir hon inte av med på många, många år och att de skall följas åt in i paradiset. Hon ber då honom att köra dit då.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 4 januari 1936 på biografen i Lövestad med Stockholmspremiär 24 april 1936Spegeln. Inspelningen skedde med ateljéfilmning i Filmstaden i Råsunda med exteriörer från Köpenhamn och Rivieran i Frankrike av Julius Jaenzon.

Som förlaga har man Franz Arnolds pjäs Da stimmt was nicht från 1932. Pjäsen fick svensk premiär på Komediteatern i Stockholm 1933 under titeln Celebert bröllop Pjäsen har tidigare filmats i Tyskland av Hans H. Zerlett 1934.

Roller i urvalRedigera

Musik i filmenRedigera

  • På ett litet moln i sjunde himlen, kompositör Jules Sylvain, text Sven Paddock, arrangör Hanns Bingang, sång av Nonne Hall.
  • Natten är vår, kompositör Jules Sylvain, text S.S. Wilson, sång av okänd sångare
  • Manuela, kompositör Jules Sylvain, instrumental, dans Edvin Adolphson
  • En afton i Paris, kompositör Jules Sylvain, text S.S. Wilson, instrumental
  • Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch (En midsommarnattsdröm, Bröllopsmarsch), kompositör Felix Mendelssohn-Bartholdy, framförs trallande avHåkan Westergren
  • Souvenir de Venice, kompositör Jules Sylvain, instrumental
  • Puli Muli (Puli Muli/Uti drömmens sagorike), kompositör Curt Fekl, text Wolfgang Ronegg svensk text Bo Roger, instrumental