Öppna huvudmenyn

Svarta rosor (film, 1932)

svensk film från 1932 regisserad av Gustaf Molander
(Omdirigerad från Svarta rosor (1932))

Svarta rosor är en svensk dramafilm från 1932 i regi av Gustaf Molander.

Svarta rosor
Svarta rosor
Einar Axelsson som John Borin och Karin Swanström som hans hushållerska Tilde.
GenreDrama
RegissörGustaf Molander
ManusRagnar Hyltén-Cavallius
SkådespelareEster Roeck-Hansen, Einar Axelsson, Karin Swanström, Carl Barcklind
OriginalmusikIngen originalmusik
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär1932
Speltid86 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Servitrisen Inga har blivit med barn. Barnafadern, sjömannen Edvin, säger åt henne att hitta någon som kan klara upp det åt honom men ångrar sig och säger att det ordnar sig. Hemma hos sig blir läroverksadjunkten Johannes ompysslad av sin hushållerska Tilda. Hon är bekymrad över att hans elever är vilda och säger åt honom att slå vett i dem men han tycker det är dålig psykologi. I skolan får vi bevittna att eleverna saknar respekt för honom och driver med honom bakom hans rygg. Han blir upprörd och nervös och beklagar sig för sin kollega Hampus. Denne säger att man måste kunna ta pojkarna. Han påminner om kvällens restaurangbesök.

På restaurangen äter de kräftor och Johannes tittar förhäxat på Inga som passar upp. Hon ser nedstämd ut vilket Hampus märker. Orkestern spelar ”Svarta rosor” och han tycker hon är skön och dyster som en svart ros. Hon blir besvärad av hans närgångenhet och Johannes sparkar honom på benet. Hampus ger sin oerfarne vän några råd om hur man skall ta en kvinna. Man skall vara djärv och ha framåtanda. Samtidigt finns Edvin utanför. Han rekommenderar Inga att låta någon av de rika herrarna där inne ta åt sig faderskapet.

Hampus slocknar och Johannes ber Inga ringa efter en taxi. Han erbjuder samtidigt skjuts med denna. Han följer henne till porten och hon erbjuder att han kan få träffa henne igen - om han har lust. Men hon ångrar sig igen och försvinner in i porten. Johannes står kvar utanför och ser lycklig ut.

Inga träffar Edvin nere i hamnen. Han skall ut på långresa och Inga råkar få reda på att han skall bege sig iväg redan följande morgon. Hon tar sig ut till båten och bevittnar hur han flirtar grovt med en hamnflicka. Inga kastar sig i vattnet men blir räddad av tillskyndande.

Johannes träffar Inga igen. Han har köpt champagne men hon måste hjälpa honom öppna flaskan. Han har också införskaffat rosor och läser de högstämda raderna ur Ernst Josephsons ”Svarta rosor” för henne. Hon frågar vad han heter och bestämmer sig för att kalla honom John. Han är fumlig och det blir mer så att hon förför honom. Dagen därpå är han emellertid på ett strålande humör och i skolan behandlar han inte längre eleverna undfallande. Istället statuerar han exempel och ger en av de obotfärdiga en rejäl örfil. Tilda märker också hans förändring och blir förfärad när Inga sedan dyker upp i lägenheten. Hon menar att hon begriper vad Inga är för sorts människa.

Johannes och Inga upplever en lycklig tid tillsammans. Hennes mor som anar hur det är ställt med henne uppmanar nu henne att tala om för honom att det är hans tur att betala. Annars gör hon det själv. Inga säger att hon själv skall göra det och överger sedan Johannes sedan hon lämnat ett brev om att hon är med barn och behöver pengar i hans brevlåda. Hon försvinner bort och det går en tid.

Det blir vår och Johannes söker upp henne i hennes hem, där husets sladdertackor sitter samlade kring barnet. Han tycker att barnet är inte särskilt likt honom men Inga menar att det kommer med tiden. På inrådan av grannfruarna har en herr Fernblom satt upp ett faderskapserkännande där Johannes även förpliktigar sig att betala underhåll mot att Inga stannar kvar hos sin mor. Johannes vägrar skriva på.

Hemma hos sig drömmer Johannes om barnet och hur det växer upp. Han har även ställt i ordning en barnsäng i våningen. Han anordnar en stor middag för sig, Inga och Hampus och till en början verkar denna ”förlovningmiddag” gå bra. Men Tildas burdusa uppträdande mot Inga gör henne illa berörd. Hon förklarar för Johannes varför hon inte kan gifta sig med honom, att barnet inte är hans, och försvinner hem till sig. Dit har Edvin nu kommit och han gör ett lamt försök, därtill uppmuntrad av Ingas mor, att ställa saker och ting tillrätta men Inga är helt avvisande.

Johannes som följt efter, möter Edvin i porten när denne går sin väg och erbjuder ”fri entré”. Johannes friar till Inga och säger att han inte kan leva utan henne. Under tiden har Hampus mjukat upp Tildas motstånd. Tillsammans skålar de för släktportätten i Johannes´våning och alltmedan Tilda fyllnar till blir hon sentimental och beklagar att det inte finns några sonsöner i huset. Då uppenbarar sig Johannes igen, nu i sällskap med Inga och barnet.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 29 februari 1932 i Göteborg. Den spelades in i Filmstaden Råsunda med exteriörer från Stockholm av Åke Dahlqvist.

Som förlaga har man Sigfrid Siwertz novell, Drömmen om barnet från novellsamlingen Hamn och hav som publicerades 1911. En viktig del av handlingen är dikten Svarta rosor av Ernst Josephson från diktsamlingen med samma namn som publicerades 1888.

Rune Carlsten spelade in en film 1945 med titeln Svarta rosor. Utöver titlarna har de två filmerna ingenting gemensamt.

RollerRedigera

Musik i filmenRedigera