Ernst Didring

svensk författare

Ernst Didring, född 18 oktober 1868 i Stockholm, död där 13 oktober 1931, var en svensk författare.

Ernst Didring
Didring 1900.jpg
Ernst Didring omkring 1900
Född18 oktober 1868[1]
Hedvig Eleonora församling[1]
Död13 oktober 1931 (62 år)
Hedvig Eleonora församling[1]
BegravdGalärvarvskyrkogården[2]
kartor
MedborgarskapSverige
SysselsättningFörfattare[1]
Utmärkelser
De Nios Stora Pris (1931)
Redigera Wikidata
Ernst Didring omkring 1930

BiografiRedigera

Föräldrar var litografen Anders Gustaf Andersson och Maria Juliana Hellberg. Didring påbörjade läroverksstudier, men kunde inte avsluta dem på grund av brist av pengar. Han blev kontorsskrivare i Järnvägsstyrelsen 1890 och gifte sig 1899 med den danska konstnären Jeanne Rye. Han var 1908–1914 förste bokhållare i milkontoret, 1904–1910 fullmäktig i Statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar, och 1910 ledamot av direktionen för dessas kassa och 1906–1908 sekreterare eller ordförande i pensionsfullmäktiges arbetsutskott.

Från 1914 var Didring författare på heltid. 1913–1914 var han teateranmälare i "Dagen" och 1914–1918 i "Aftonbladet". Under tiden 1915–1920 blev han ledamot av Svenska Röda Korsets hjälpkommitté för krigsfångar och på uppdrag utgav han 1920 redogörelsen Sveriges hjälp till krigsfångarna. Efter första världskriget reste Didring 1920–1922 i Frankrike, Schweiz, Italien och Tyskland.

Åren 1915–1920 och 1923–1929 var Didring ordförande i Sveriges författareförening.

FörfattarskapRedigera

Didrings författarskap präglades av en naturalistisk stil och detaljerade beskrivningar, och i sina böcker lyfte han fram mänsklighet och samarbete i kollektiven. Han gav i sina verklighetstrogna romaner och dramer utblickar över samtiden med sociala perspektiv.

Hans huvudserie och mest kända bok är romantrilogin "Malm" som utkom 1914–1919. Bland annat så återger han där i romantiserad form berättelsen om Svarta Björn, i romanen en kvinna kallad "Margit", som blev ihjälslagen av en rival som dock inte blev straffad för dråpet, utan endast utvisad till Norge. Därutöver är ytterligare några av hans romaner (Grålögatrilogin; "Världsspindeln"; "Det mörkblå frimärket") viktiga från litteraturhistorisk synpunkt. Hans böcker tecknar en omfattande bild av livet i Sveriges samhälle vid sekelskiftet 1900, ibland lika aktuellt idag.

Ofta var det bara några månader efter originalen som de europeiska översättningarna utkom. Framför allt i Tyskland fanns stort intresse för hans verk. Översättningar av Elke von Hollander-Lossow är de mest detaljerade och mest precisa. Dessutom skrev han ett flertal skådespel, som var välkända på Stockholms teatrar under hans tid.

Didrings skådespel ha dramatisk spänning, måleriska och effektfulla situationer samt god dialog. I berättelserna härska lugn ironi, medkänsla med lifvets styfbarn och ett sundt, manligt allvar. Didring har utvecklat en synnerligen omfångsrik litterär verksamhet på såväl prosaberättelsens som dramats område.
Nordisk familjebok, 1923[3]

Priser och utmärkelserRedigera

Han tilldelades De Nios stora pris 1931.

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] Ernst Didring, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17522, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Didring, Ernst, Svenskagravar.se, läs online, läst: 12 september 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Nordisk familjebok (1923/1923)

Bibliografi i urvalRedigera

  • Sigrid Persdotter Bjurcrona (1922), familjeroman
  • Skådespelerskan (1928), roman

SamlingarRedigera

  • Bruddansen, Vilse, Klinkan, Strömkarlen. Stockholm. 1899. Libris 7jkw92985d3c0nm2. http://hdl.handle.net/2077/60836 
  • Kunskapens träd (1902), berättelse i 10 delar
  • Trälar (1904), berättelser
    • Innehåll: Vänta bara, Springdans, Ansikte mot ansikte, Uppbrott, Själfdeklaration, De lyckligaste, Utan ansvar, Tre möten, Silfvertackorna, Sista resan
  • Kronans kaka (1906), berättelser
    • Innehåll: Hund och katt, Fadersglädje, Trasan, Gärningarhes lön, Siffrorna, Plikt, Hålet i kakan, Himmelriket
  • Vilsna vandrare [1] (1911), berättelser
    • Innehåll: Vilse, Silfvertackorna, Hvita ellipser, Fadersglädje, Trasan, De lyckligaste, Plikt, Uppbrott, Förbrytaren, Sista resan,
  • Bortom ärans fält (1917), noveller om krigsfångar
    • Innehåll: Spökvagnen, Jean III, Du skall icke dräpa, En årsfest, Fasans tåg, Den stora tävlingsdagen, Georg Lücken, Skapelsens krona, Stor dåd, När koulabka gick till Gud, De glömda
  • Sveriges hjälp till krigsfångarna (1920), Berättelser över Svenska Röda Korsets Hjälpkommitté
  • Segergudinna (1919), diktning
  • Inferno (1920), flygblad
  • Gustav Jansson (1925), minnesteckning

SkådespelRedigera

  • Gruvarna (före 1908), drama
  • Småkunger (1908), drama
  • Öarna (1920), drama
  • Midnattssol (1897), trovärdig och stämningsskapandet folkskådespel från Lappland i tre akter
    • Pjäsen handlar om nybyggarnas och lapparnas oförmåga att kunna leva i sämja. Nybyggaren Ola har en hel del på sitt samvete då det gäller förstörandet av lapparnas egendom. Själv vågar han inte förverkliga sina lumpna handlingar utan använder sig av lappen Banners svaghet för sprit sedan någon först sugit ut den välbärgade lappen så att denna är helt beroende av honom. Lars älskar Nilas dotter Sargit som Nila lovat åt sin brorson Willax. Lars besöker deras kåta för att beveka Nila men förgäves. Nila bryter inte ett givet löfte. Han har dessutom lärt sig att hata nybyggarna som bränt hans skogar. Lars genomskådar fadern men står maktlös inför den oöverstigliga klyfta som nu bildats mellan dem och lapparna. Sargit får han aldrig.
  • Stigare Mats (1899), skådespel i tre akter, spelar vid Eks bruk i gruvtrakt om sensommaren
  • Två konungar (1908), Om Bellmann och Gustaf den tredje, skådespel is fem akter
    • Alla tre skådespel finns i en bok om 5 exemplarer (på skrivmaskin) 1920.
    • Två konungar filmatiserades 1925, se vidare Två konungar.
  • Ingjald Illråda (1904), skådespel i fem akter
  • Kung och sångare (1908), skådespel
  • Valuta (1908), skådespel i tre akter (tryckt bara på tyska)
  • Högt spel (1906), skådespel i fem akter, tyska 1906, katalanska 1921
  • Örnarna (1910), skådespel i tre akter
  • En moder (1911)
  • Jefta (1912), skådespel i fem akter
  • Eros (1912), tre enaktare
    • Vid korsvägen, Segraren, Nattkyparen
  • Arvtagarna (1914), patriotiska skådespel i fem akter
  • Flygmaskinen (1915), fars
  • Den stora kärleken (1917)
  • Gustav II Adolf (1917), blankversdramat i fem akter
  • Elna Hall (1917), psykologisk skådespel i tre akter
  • På väg till friheten (1919), skadespe-trilogi
    • Råttfällan, komedi i tre akter
      • Handling: Ett rike regeras av fader Geromi. Han har sitt smutsiga finger med i allt som sker och avsätter tjänstemän på löpande band. Han har naturligt nog sina gunstlingar som svärmar omkring honom för att tillfredsställa varje nyck, och hans makt över kvinnorna är stor. Ändå misslyckas han då det gäller Elena som han fattat tycke till och stämmer möte med. För Elena blir detta möte en plågsam förödmjukelse. Hennes man, greve Ferdo Sulvi hör till Geromis motståndsmän. De har sammansvurit sig mot denna och lotten att mörda honom har fallit på greve Sulvi. Greven är omedveten om Geromis uppförande gentemot hans hustru. De sammansvurna besluter att förverkliga sin plan då Fader Geromi är gäst hos Sulvis. Elena avslöjar för sin barndomsvän och trogna beundrare Bolgant sitt möte med prästen och dennes försök att med våld kuva henne. För att hämnas skjuter någon Geromi inför ögonen på de sammansvurna. Pjäsen rör sig inom societeten i en miljö som för oss tillbaka till början av 1900-talet. Rollerna är många och krävande men intressanta, de dramatiska scenerna är dynamiska och kraftfulla.
    • Fången, tragedi i tre akter
    • Riket, drama i nio tablåer
  • Pension bellevue (1922), skådespel
  • Vilddjuret (1929), skådespel i tre akter

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera