Öppna huvudmenyn
För pansarregementena med namnet Gotlands regemente, se Gotlands regemente.

Gotlands infanteriregemente (I 18), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1887–1963. Förbandsledningen var förlagd i Visby garnison i Visby.[2][3][4][5]

Gotlands infanteriregemente
(I 18)
Gotlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Gotlands infanteriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnKungl. Gotlands infanteriregemente
Datum1887–1963
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
EfterföljareGotlands regemente (gamla)
Ingående delarGotlandsbrigaden
Del avVII. militärområdet [a]
HögkvarterVisby garnison
FörläggningsortVisby
ÖvningsplatsVisborgsslätt, Tofta skjutfält
FärgerRött och vitt           [b]
Blått och vitt           [c]
Marsch"In Treue Fest" (Teike) [d]
Befälhavare
RegementschefJan von Horn [e]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken (modell 1960)AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken (modell 1960)AM.090978-P 18 (02).jpg

Innehåll

HistoriaRedigera

Regementet har sitt ursprung i Gotlands nationalbeväring som skapades den 5 februari 1811 som ett resultat av en rysk ockupation 1808. Infanteriregementet fick beteckningen № 27 och övningsplatsen bestämdes till Visborgsslätt.

År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Gotlands infanteriregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 27. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att Gotlands infanteriregemente skulle upplösas den 31 december 1927. I dess ställe skulle Gotlands infanterikår bildas den 1 januari 1928. Anledningen var att samtliga infanteriförband som kvarstod från 1928 reducerades med en infanteribataljon. Infanteriet skulle från 1928 bestå av 20 infanteriregemente, en infanterikår och en stridsvagnsbataljon. Dessa skulle sedan organiseras i två olika förbandstyper: 12 regementen med normalorganisation och åtta regementen med begränsad organisation. Vid förband med begränsad organisation var rekrytskolans sommarutbildningen ordnad på endast 5 kompanier och vid Gotlands infanterikår på 4 kompanier, jämfört mot 6 kompanier vid förband med normalorganisation. Genom försvarsbeslutet sammanslogs eller avvecklades ett större antal regementen, vilket skapade "luckor" i infanteriets nummerserie. Vilket medförde att de kvarvarande regementena med en högre nummerserie flyttades ned till första lediga numer. Där Gotlands infanteriregemente, som omorganiserades till Gotlands infanterikår, tilldelades den 1 januari 1928 beteckningen I 18. En beteckning som blev ledig i nummerserien då Västmanlands regemente avvecklades.[6]

Genom 1936 års försvarsbeslut blev kåren åter regemente och benämndes Gotlands infanteriregemente (I 18).

I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutade riksdagen att åtta pansarbrigader med nya stridsfordon skulle organiseras inom armén. Ett beslut som av ekonomiska skäl ändrades i augusti 1960 till att endast omfatta sju pansarbrigader.[7][8] Norra skånska infanteriregementet (I 6), Södra skånska infanteriregementet (I 7) och Gotlands infanteriregemente (I 18) var de infanteriregementen som överfördes från infanteriet, samt Södermanlands regemente (I 10) som återfördes till pansartrupperna.

På Gotland fanns sedan 1944 detachementet Göta pansarlivgardes kompani på Gotland. Detachementet kom från den 1 april 1963 att uppgå i det nya regementet Gotlands regemente, för att där bilda stommen i det nya pansarregementet. Gotlands regemente fick samtidigt beteckningen P 18.[9][10]

VerksamhetRedigera

Nationalbeväringen övades på många platser spridda över Gotland. I samband med att de gotländska förhållandena delvis anpassats efter 1885 års värnpliktslag och tjänstgöringsplikten begränsats till åldersgrupperna 21-40 år och övningsplikten minskat från 64 dagar till 54 dagar, men samtidigt antalet officerare och underofficerare ökats och dessa blivit fast anställt manskap gjordes nationalbeväringen om till två separata, Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår år 1887.[11]

Då värnpliktstjänstgöringen förlängdes till 90 dagar 1892 uppfördes även lägerhyddor för manskapet. Manskapet var då utrustade med Remingtongevär av m/1860-1867. Dessas ersattes 1894 av det modernare finkalibrigare Remington m/1867-1889. 1900 erhöll man sina första leveranser av Gevär m/96, men det dröjde till 1907 innan alla de inkallade soldaterna kunde utrustas med mausergevär.[12]

Övningstiden var förlagd till sommaren. År 1898 beviljades en utökning av stamtruppen med 200 meniga soldater för att hålla en åretruntberedskap vid regementet. Stamtruppen utgjorde därefter nära 500 man. Underhålls- och sjukvårdsförband inrättades 1901 jämte en velocipedryttaravdelning för spaning. Då i samband med 1901 års försvarsbeslut övningstiden förlängdes till 240 dagar för infanteriet fick regementet en över hela året förlagd övningstid. På grund av Gotlands läge och brist på rekryter beslutades även att ön årligen skulle tillföras 500 rekryter från fastlandet varje år. [13]

År 1914 fick regementet sin första tilldelning av automatvapen i form av 20 kulsprutegevär av Madsens konstruktion. I slutet av året fick man även sina första riktiga kulsprutor av Schwarzloses konstruktion. I samband med detta organiserades ett kulsprutekompani vid förandet.[14]

BrigaderRedigera

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera ett fältregemente som genom försvarsbeslutet 1948 kom att omorganiseras till infanteribrigad.[15] Regementet var tillsammans med Värmlands regemente (I 2) och Norrbottens regemente (I 19) tre infanteriregementen inte kom att sätta upp ett dubbleringsregemente.

GotlandsbrigadenRedigera

Gotlandsbrigaden (IB 18) bildades 1949 genom att fältregementet Gotlands infanteriregemente (I 18) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att bli Gotlands infanteriregementes enda brigad. I samband med försvarsbeslutet 1963 kom brigaden 1963 att slås samman med Göta pansarlivgardes kompani på Gotland (P 1 G) och bildade en pansarbrigad vilken kom att organiseras efter förbandstypen "Pansarbrigad Gotland". Brigaden avvecklades senare genom försvarsbeslutet 2000.

BataljonerRedigera

1861

  • Norra bataljonen
    • 6 x kompanier
  • Mellersta bataljonen
    • 7 x kompanier
  • Södra bataljonen
    • 8 x kompanier

1948

  • I. bataljonen
    • 4 x skyttekompanier
  • II. bataljonen
    • 4 x skyttekompanier
  • III. bataljonen
    • 4 x skyttekompanier
  • IV. bataljonen
    • 4 x skyttekompanier

Förläggningar och övningsplatserRedigera

 
Kaserner vid Gotlands infanteriregemente

I samband med att regementet bildades, kom det att förläggas till Visborgsslätt, där tidigare vissa storövningar och övningar för Visby jägare ordnats. Förråd, expeditioner, matsal och mässar uppfördes på platsen. Då värnpliktstjänstgöringen förlängdes till 90 dagar 1892 uppfördes även lägerhyddor för manskapet.

Regementet förlades den 30 augusti 1905 till ett nyuppfört kasernetablissement på Visborgs slätt, som regementet sedan 1887 hade haft som sin mötes- och lägerplats. Kasernetablissement uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissement. Totalt kom drygt ett hundratal byggnader att uppföras inom området.[16]

Heraldik och traditionerRedigera

När regementet bildades övertog regementet den fana som Gotlands nationalbeväring tilldelades den 14 juni 1854 av kung Oscar I. Den fanan troppades 1954, då regementet tilldelades en ny fana den 13 juni 1954 av Chefen för armén Carl August Ehrensvärd.[2]

FörbandscheferRedigera

Kår- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1884–1963. Åren 1884–1927 och 1937–1963 betitlades chefen för regementschef. Åren 1928–1937 betitlades förbandschefen för kårchef.[3][17]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Gotlands infanteriregemente 1887-01-01 1927-12-31
Kungl. Gotlands infanterikår 1928-01-01 1937-06-30
Kungl. Gotlands infanteriregemente 1937-07-01 1963-03-31
Beteckningar
№ 27 1887-01-01 1914-09-30
I 27 1914-10-01 1927-12-31
I 18 1928-01-01 1963-03-31
Förläggningsorter och övningsfält
Visby garnison (F) 1905-09-30 1963-03-31
Visborgsslätt (Ö) 1887-01-01 1963-03-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1867–1893 var regementet underställt chefen för Gotlands befäl, åren 1893–1936 chefen för Gotlands militärområde, åren 1937–1942 chefen för Gotlands trupper, åren 1942–1963 chefen för VII. militärområdet.
  2. ^ Rött och vitt användes fram till 1953.
  3. ^ Rött och vitt användes åren 1954–1963.
  4. ^ Förbandsmarschen fastställdes antogs 1914, antogs 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen övertogs 1963 av Gotlands regemente, och användes åren 1994–2000 Gotlandsbrigaden.[1]
  5. ^ Jan von Horn blev sista chefen för infanteriregementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 77
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 175-177
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 263-264
  4. ^ Holmberg (1993), s. 13
  5. ^ Holmberg (1993), s. 16
  6. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  7. ^ Larsson (1994), s. 64-65
  8. ^ Kjellander (1992), s. 412-414
  9. ^ Kjellander (1992), s. 44
  10. ^ Kjellander (2005), s. 115, 145
  11. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46.
  12. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46-66.
  13. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46-57.
  14. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 81.
  15. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009. 
  16. ^ Berg (2004), s. 88
  17. ^ Kjellander (2005), s. 19-25

Tryckta källorRedigera

  • Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 2, Personer och traditioner. Stockholm: Probus. Libris 10002196. ISBN 91-87184-80-X 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsningRedigera

  • Kjellander, Bo (red.) (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Del 1. Probus förlag HB. ISBN 91-87184-79-6 
  • Kjellander, Bo (red.) (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Del 2. Probus förlag HB. ISBN 91-87184-80-X 
  • Hammarhjelm, Bengt (1998). Gotländsk krigshistoria : från Gutasagan till 1814. Visby: Ödin. ISBN 91-85716-81-2 

Externa länkarRedigera