Öppna huvudmenyn
För Västmanlands regemente som verkade åren 1994–1997, se Västmanlands regemente (nya).

Västmanlands regemente (I 18), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1628–1927. Förbandsledningen var förlagd i Västerås garnison i Västerås.[2][3][4]

Västmanlands regemente
(I 18)
Västmanlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Västmanlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnVästmanlands regemente
Datum1626–1709, 1709–1713, 1713–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareUpplands storregemente
EfterföljareVästmanlands regemente
Del avV. arméfördelningen [a]
HögkvarterVästerås garnison
FörläggningsortVästerås
FärgerBlått och rött           (uniform, –1690)
Marsch"Prinz Friedrich Carl-Marsch" (Bilse) [b]
SegernamnNarva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Fraustadt (1706)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Walkiala (1790)
Befälhavare
RegementschefClaes Axel Klingenstierna [c]
Framstående befälhavareGustaf Adolf von Siegroth [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

HistoriaRedigera

 
Hertig Fredrik Adolf i regementets uniform m/1779, då han var dess överste och chef. Målning från ca 1785 av Jakob Björck.

Västmanlands regemente härstammar från de Västmanlandsfänikor som sattes upp under mitten av 1500-talet och sedan bildade regementet 1628. Västmanlandsfänikorna sammanslogs 1617 med andra förband till landsregementet Upplands storregemente, i Uppland, Västmanland och Dalarna. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Västmanlands regemente bildades 1628.

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med kapitulationen vid Perevolotjna. Det kungliga rådet i Stockholm mottog den 7 september 1709 ett brev från Karl XII, daterat den 11 juli 1709, där han befallde att de regementet i huvudarmén som upplösts genom slaget vid Poltava samt genom kapitulationen vid Perevolotjna skulle nyuppsättas. Samtliga regementen, däribland Västmanlands regemente, skulle ges full utrustning i form av beklädning, vapen, fanor, spel, tält och allt annat tillbehör som de förr hava haft.[5]

Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västmanlands regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Västmanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[3]

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Västmanlands regemente tilldelades № 18. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Västmanlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 18. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Inför försvarsbeslutet 1924 föreslog den sittande minoritetsregeringen att Fälttelegrafkåren skulle omorganiseras till regemente och bestå av två bataljoner, vilka skulle förläggas på två orter. Telegrafbataljonen skulle förläggas till Stockholm och radiobataljonen samlokaliseras med Västmanlands regemente inom dess kasernetablissement.[6] Dock antogs inte förslaget av riksdagens majoritet och den sittande regeringen avgick. Våren 1925 lade den nya regeringen fram sin proposition, vilken låg till grund för försvarsbeslutet 1925, om hur det svenska försvaret skulle utformas kommande år. Vilket bland annat innebar att Västmanlands regemente skulle avvecklas och upplösas efter 1927 års repetitionsövningar.[7] Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången och regementet var avvecklat. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928.[4]

Ingående enheterRedigera

KompanierRedigera

1634(?)

  1. Livkompaniet
  2. Överstelöjtnantens kompani
  3. Majorens kompani
  4. Bergslags kompani
  5. Strömsholms kompani
  6. Väsby kompani
  7. Salbergs kompani
  8. Kungsörs kompani

1814(?)

  1. Livkompaniet
  2. Folkare kompani
  3. Väsby kompani
  4. Salbergs kompani
  5. Västerås kompani
  6. Strömsholms kompani
  7. Bergs kompani
  8. Kungsörs kompani

Förläggningar och övningsplatserRedigera

Västmanlands regemente vapenövades från 1779 vid Salbohed, vilket även blev regementets mötesplats. Den 1 oktober 1906 flyttade regementet in i ett nyuppfört kasernetablissemang i stadsdelen Viksäng i Västerås. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissemang.[8] Efter att regementet avvecklades, övertogs kasernerna av Västmanlands flygflottilj som nyttjade dem fram till 1944. Den 1 juli 1944 övertogs kasernerna av Flygvapnets centrala skolor. Hösten 1961 avvecklades Flygvapnets centrala skolor, i juli 1961 såldes hela kasernetablissemanget till Västerås kommun.[4] Åren 1962–1967 kom stora delar av området att rivas, för att ge plats åt ett nytt bostadsområde.[9] Kvar av de ursprungliga kasernerna blev kanslihuset med två flankerande kaserner, en officersmäss samt det gamla regementssjukhuset. År 1994 revs regementssjukhuset. Kvar av de ursprungliga kasernerna är kanslihuset med de två flankerande kaserner, vilka är ombyggda till bostäder.[10]

Heraldik och traditionerRedigera

Regementet har Västmanlands vapenbild. Regementet mottog sina sista fanor (två bataljonsfanor) 1859 (m/1859), vilka mottogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Fanan troppades i samband med avvecklingen 1927, men kom efter ett regeringsbeslut, att föras av Västmanlands flygflottilj (F 1). Västmanlands flygflottilj övertog fanan den 26 september 1943, vilket även inkluderade regementets segernamn, och blev med det Sveriges enda flygflottilj med segernamn på sin fana. Fanan troppades slutligt när flottiljen avvecklades 1983.[2]

Den 1 juli 1994 bildades Västmanlands regemente (nya), vilka sökte sina traditioner från det tidigare upplösta Västmanlands regemente. Regementet ärvde dock inte 1859 års fana, utan mottog en nya fana, 1994 års fana. Efter att regementet åter avvecklades 1997, kom Västmanlandsgruppen att föra regementets traditioner vidare.[2] Från den 1 juli 2012 förs traditionerna vidare av Västmanlandsbataljonen inom Upplands- och Västmanlandsgruppen.[11]

Regementets marsch var "Prinz Friedrich Carl-Marsch", efter att regementet avvecklades, övertogs även marschen av Västmanlands flygflottilj. Dock kom den att få titeln "Kungl Västmanlands regementes marsch". När det nya regementet bildades 1994, återfick marschen sin ursprungliga titel.[2]

Karl XI:s nattvardskärlRedigera

 
Nattvardskärlen utställda i Västmanlands läns museum 2016.
 
Hugo Berggren (mitten) överlämnar nattvardskärlen 1943 till Västmanlands flygflottiljs regementspastor Simon Forshem (höger). Till vänster biskop John Cullberg.

Karl XI skänkte regementet en uppsättning nattvardskärl i silver. I uppsättningen ingick förutom en vacker kalk också en vinkanna, en ask och en tallrik för oblater. Silvret medföljde i Karl XII:s krig mot Ryssland i mars 1700. Nattvardssilvret handhades av regementspastorn Georg Nothman som vandrade med regementet fram till det sista slaget vid Poltava 1709. När Nothman insåg att slaget var förlorat grävde han, enligt den västmanländska historien, ner nattvardssilvret vid en stor ek. Vid den svenska kapitulationen hamnade cirka 20 000 soldater i rysk fångenskap. Efter freden i Nystad 1721 frigavs de överlevande soldaterna varav bara 4 000 återkom till Sverige. Pastor Nothman tog den långa omvägen över Poltava. Där ska han ha grävt upp silverskatten en stjärnklar kväll och burit den med sig hem till Sverige, via Finland. Nothman behöll Poltavasilvret för sig själv i sju år och lät gravera in sitt eget namn i det. Inte förrän 1729, när regementet samlades till en första generalmönstring efter kriget, återlämnade han sina dyrgripar. Silverkärlen förvarades därefter på Västerås slott eller i Domkyrkan. Carl Snoilsky författade mot slutet av 1800-talet, i en tid av svensk nationalism, en dikt om regementskalken i Svenska bilder. När Västmanlands regemente lades ned 1927 blev Armémuseum formell ägare till silvret, men placerades i Västerås domkyrka. Där stod silvret tills det under andra världskriget överlämnades till Västmanlands flygflottilj vid en ceremoni på regementets gamla idrottsplats på Viksäng 1943. Poltavasilvret förvarades sedan på F 1 tills flottiljen lades ned 1983. Silvret hamnade därefter på länsmuseet i Västerås när det låg i Västerås slott efter en diskussion om var silvret skulle förvaras. Under början på 2002 stängdes Västmanlands länsmuseums utställning under fem år och silvret magasinerades till 2005 då Armémuseum tog över kyrkosilvret för att ställa ut det i sin basutställning.[12] Västmanlands läns museum har återfått silvret och ställer ut det 2016. Poltavasilvret finns åter på Armémuseum 2018.

FörbandscheferRedigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1628–1997.[3]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Västmanlands regemente 1628-??-?? 1709-07-01
Kungl. Västmanlands regemente 1709-09-07 1713-05-06
Kungl. Västmanlands regemente 1713-??-?? 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 18 1816-10-01 1914-09-30
I 18 1914-10-01 1927-12-31
Övningsfält och förläggningsort
Västerås/Utnäs löt ????-??-?? 1906-09-30
Salbohed 1779-??-?? 1906-09-30
Västerås garnison (F) 59°36′27″N 16°34′34″Ö / 59.60750°N 16.57611°Ö / 59.60750; 16.57611 1906-10-01 1928-03-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 5. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för V. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet. Marschen användes av Västmanlands flygflottilj åren 1943–1983, och av Västmanlands regemente åren 1994–1997.[1]
  3. ^ Klingenstierna blev sista chefen för regementet.
  4. ^ von Siegroth var regementschef åren 1770–1771.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 19
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 81-83
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 330-332
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ Törnquist (2015), s. 59
  6. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1924”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-20_DL3020b1/html. Läst 18 mars 2019. 
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 19 april 2019. 
  8. ^ Berg (2004), s. 437
  9. ^ ”Exercisfältet blev bostäder”. vlt.se. http://www.vlt.se/allmant/exercisfaltet-blev-bostader. Läst 1 december 2017. 
  10. ^ ”Se på historiska Viksäng”. mimer.nu. Arkiverad från originalet den 2 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170102082236/http://www.mimer.nu/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=bebcff57-2584-4bbf-b9ce-ad1c1609db1c#. Läst 1 januari 2017. 
  11. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 1 januari 2017. 
  12. ^ ”Gånge denna kalk ifrån dig - en berättelse om regementets silverkalk”. Anderslif.se. http://anderslif.se/index.html-poltavasilver.html. Läst 31 december 2009. 

Tryckta källorRedigera

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Törnquist, Leif (2015). Kinman, Staffan. red. Infanteriets fanor m/1686. Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter, 0586-0679; N.S., 30. Stockholm: Svenska vapenhistoriska sällskapet. Libris länk. ISBN 9789197801263 

Vidare läsningRedigera

  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1929). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 1, Västmanlands fänikor, Västmanlands regemente : intill det ständiga knektehållet. Stockholm. Libris länk 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1935). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 2, Det indelta regementet : 1680-1809. Stockholm. Libris länk 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1938). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 3, [Efterskrift] Från värnpliktens införande till 1925 års försvarsordning : 1810-1925. Stockholm. Libris länk 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1930). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 4, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar : 1623-1779. Stockholm. Libris länk 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1933). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 5, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar anställda 1780-1926. Stockholm. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 331-341. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 

Externa länkarRedigera