Försvarsstaben (Fst) är en högre ledningsstab inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1937–1994 och återigen från 2023. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.

Försvarsstaben
(Fst)
Försvarsmakten vapen.svg
Vapen för Försvarsstaben tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnFörsvarsstaben
Datum1937–1994, 2023–
LandSverige
TypMilitärstab
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del avHögkvarteret
FöregångareGeneralstaben
EfterföljareHögkvarteret
StorlekStab
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
Marsch"Svenska marschen" (okänd)
"Under blågul fana" (Widqvist) [1]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TjänstgöringsteckenFMB.002145.jpg

HistoriaRedigera

Försvarsstaben tillkom 1 juli 1937 med uppgift att planlägga rikets försvarsmedels användande och utföra det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet samt verka för enhetlighet och samverkan försvarsgrenarna emellan. Den 1 juli 1994 omorganiserades försvarsmaktens ledning, och de tre försvarsgrensstaberna försvann och det nyinrättade Högkvarteret övertog uppgifterna.

I samband med Försvarsmaktens budgetunderlag för 2023, föreslogs att ledningsstaben och produktionsledningen skulle avvecklas och ersätts den 1 januari 2023 av en försvarsstab (FST). Försvarsstaben skulle utgöra överbefälhavarens stabsorgan och ledningsresurs för militärstrategisk ledning, uppdragsdialog och rapportering till regeringen, samt ansvara för krigsorganisationens förmåga, tillgänglighet och beredskap. Det senare med stöd av försvarsgrenscheferna och försvarsgrensstaberna.[2]

VerksamhetRedigera

Försvarsstaben (Fst) bildades 1937 och var den svenska överbefälhavarens ledningsorgan i fred. Försvarsstaben organiserades på tio avdelningar: arméoperations-, marinoperations-, flygoperations-, signaltjänst-, krypto-, luftförsvars-, kommunikations-, underrättelse-, krigshistorisk och fotoavdelning. Därefter kom den att genomgå ett antal omorganisationer innan den avvecklades den 30 juni 1994.

Från den 1 januari 2023 utgör Försvarsstaben överbefälhavarens stabsorgan och ledningsresurs för militärstrategisk ledning, uppdragsdialog och rapportering till regeringen, samt ansvara för krigsorganisationens förmåga, tillgänglighet och beredskap. Det senare med stöd av försvarsgrenscheferna och försvarsgrensstaberna.[2]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

Huvuddelen av Försvarsstaben var belägen i byggnaden GeneralitetshusetÖstermalmsgatan 87. År 1981 flyttades staben till den då nyuppförda byggnaden "Bastionen" vid Lidingövägen 24 i Stockholm, vilken sedan 1994 Högkvarteret är förlagd till.

FörbandscheferRedigera

Militär grad och namn Försvarsgren Ämbetstid Notering
Generalmajor Olof Thörnell Armén 1936–1939 Tillförordnad till 1937, Överbefälhavare, 1939–1944
Generalmajor Axel Rappe Armén 1939–1941
Överste Samuel Lars Åkerhielm Armén 1941–1942 Tillförordnad
Generalmajor Axel Bredberg Armén 1942–1945
Generalmajor Carl August Ehrensvärd Armén 1945–1947
Generalmajor Nils Swedlund Armén 1947–1951 Överbefälhavare 1951–1961
Generalmajor Richard Åkerman Armén 1951–1957
Generalmajor Curt Göransson Armén 1957–1961
Generalmajor Carl Eric Almgren Armén 1961–1967
Generallöjtnant Stig Synnergren Armén 1967–1970 Överbefälhavare, 1970–1978
Generallöjtnant Bo Westin Marinen 1970–1972
Generallöjtnant Gunnar Eklund Marinen 1972–1976
Generallöjtnant Lennart Ljung Armén 1976–1978 Överbefälhavare, 1978–1986
Viceamiral Bengt Schuback Marinen 1978–1982
Viceamiral Bror Stefenson Marinen 1982–1987
Generallöjtnant Torsten Engberg Marinen 1987–1991
Generallöjtnant Owe Wiktorin Flygvapnet 1991–1992 Överbefälhavare, 1994–2000
Viceamiral Peter Nordbeck Marinen 1992–1994

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Försvarsstaben 1937-07-01 1994-06-30
Försvarsstaben 2023-01-01
Beteckningar
Fst 1937-07-01 1994-06-30
FST 2023-01-01
Förläggningsorter
Stockholms garnison (F) 1937-07-01 1994-06-30
Stockholms garnison (F) 2023-01-01

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkarRedigera