Gunnar Eklund (militär)

en svensk generallöjtnant

Carl Gunnar Eklund , född 21 mars 1920 i Katarina församling i Stockholms stad,[1] död 11 januari 2010 i Danderyds församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Gunnar Eklund
Gunnar_Eklund.jpg
Information
Född21 mars 1920
Katarina församling i Stockholms stad, Sverige
Död11 januari 2010 (89 år)
Danderyds församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1941–1982
GradGenerallöjtnant
BefälGotlands kustartilleriförsvar,
Marinkommando Nord,
Norrlands kustartilleriförsvar,
Härnösands kustartilleriregemente,
Östra militärområdet

BiografiRedigera

Eklund avlade studentexamen i Stockholm 1938. Han avlade sjöofficersexamen vid Sjökrigsskolan 1941 och utnämndes samma år till fänrik[3] vid Gotlands kustartillerikår, varefter han befordrades till löjtnant 1943. Han genomgick Stabs- och artillerikursen vid Sjökrigshögskolan (KSHS) 1947–1949 och befordrades till kapten 1948. Han tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1949–1954 och var lärare vid KSHS 1954–1958. Han studerade vid Infanteriets stridsskola 1957 och befordrades samma år till major. Åren 1958–1961 var han chef för Forskningsavdelningen vid Försvarsstaben och han befordrades 1960 till överstelöjtnant. Han var 1961–1962 stabschef i Kustartilleriinspektionen vid Marinstaben.[3]

År 1962 befordrades Eklund till överste, varpå han var chef för Gotlands kustartilleriförsvar 1962–1964. Han var chef för Marinkommando Nord, Norrlands kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleriregemente 1964–1966. År 1966 befordrades han till överste av första graden, varpå han var stabschef vid staben i Nedre Norrlands militärområde 1966–1970. Han befordrades 1970 till generalmajor och var chef för Marinstaben 1970–1972, varpå han 1972 befordrades till generallöjtnant och var chef för Försvarsstaben 1972–1976.[3] Det var under hans chefstid som IB-affären inträffade.[4] Eklund var 1976–1982 militärbefälhavare för Östra militärområdet tillika överkommendant i Stockholm, varpå han 1982 inträdde i reserven.[3]

I en nekrolog karakteriseras Eklunds ledarskap såhär: ”Gunnar Eklund var en officer med för tiden närmast revolutionerande syn på ledarskap, där omsorgen om alla från de yngsta till de äldsta var en ledstjärna och där vänlighet och uppmuntran parad med tydliga krav skulle driva de underställda framåt.”[5]

Gunnar Eklund invaldes 1962 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[6] och utsågs senare till hedersledamot.[7] Han invaldes 1966 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var 1982–1985 akademiens styresman.[8]

Eklund var redaktör för Tidskrift för kustartilleriet 1954–1960[4] och medarbetare till Öst och väst och vi (1957).[4][9] Han var aktiv i försvarsdebatten och författade ett hundratal artiklar till dags- och fackpress. Åren 1963–1965 var han ledamot av svenska delegationen till nedrustningskonferensen i Genève. Han var också militär expert i 1972 års försvarsutredning. Han var under prins Bertil fungerande ordförande i Sveriges Militära Idrottsförbund 1972–1984. Åren 1983–1988 var han kommunalpolitiker i Danderyds kommun.[4]

Gunnar Eklund var son till löjtnant Carl Eklund och Sally Karlsson. Han gifte sig 1942 med Marianne von Malmborg (1920–2004).[10]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  3. ^ [a b c d] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 68. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  4. ^ [a b c d] Rossander, Erik (2010). ”Minnesord över bortgångna ledamöter”. Kungl Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (4/2010): sid. 9. http://kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/104/kkrvaht_4_2010_1.pdf. 
  5. ^ [a b] Persson, Lars G. (2010). ”Minnesteckningar för år 2010. Gunnar Eklund”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 448. http://www.koms.se/content/uploads/2013/06/TiS-nr-5-2010.pdf. 
  6. ^ Reinius, Ulf (1962). ”Meddelande från Kungl. Örlogsmannasällskapet. Nr 7 1962”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 893. https://www.koms.se/content/uploads/2014/01/TiS-Nr-10-1962.pdf. 
  7. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 238. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  8. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 171. ISBN 91-630-4181-2 .
  9. ^ Jung, Helge, red (1957). Öst och väst och vi. Grupparbete. Stockholm: Norstedt .
  10. ^ Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 146. ISBN 91-975132-7-X .
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1964. Kungl. Svenska riddareordnarna 1964. Uppsala. 1964. sid. 105 .
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 99 .
  13. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 37, digital avbildning.

Vidare läsningRedigera


Företrädare:
Bo Westin
Försvarsstabschef
1972–1976
Efterträdare:
Lennart Ljung