Ställföreträdare, "ställföreträdande", förkortning "stf.", är en titel eller roll som avser en person som utsetts att uppfylla en befattning tillfälligt ifall ordinarie personal är frånvarande.[1] Titeln för en ställföreträdare inleds ibland i stället med ordet "vice", som betyder just ställföreträdande.[2] Juridiskt syftar begreppet på företrädare för den som inte har egen handlingsförmåga, till skillnad från ombud som för klients talan på dennes uppdrag.[3]

Titeln innebär inte att ställföreträdaren övertar överordnad tjänst om den blir ledig. Som exempel behåller ställföreträdande rikspolischef sin titel när rikspolischefen avgår.[4] För längre vakans kan det anställas en tillförordnad i den ordinarie rollen.

Ordet som sådant kommer av att "träda in i någots ställe"[5] men titeln används normalt endast för specifik, högre befattning och inte uppdrag som suppleant eller för vikariat.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Ställföreträdande eller tillförordnad chef?”. Svenska språknämnden. 2004. http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_04.htm#stallforetradare. Läst 8 juli 2019. 
  2. ^ Vice i Svenska Akademiens ordbok, läst 2019-11-19
  3. ^ ”Ställföreträdare”. Nationalencyklopedin. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/st%C3%A4llf%C3%B6retr%C3%A4dare. Läst 8 juli 2019. 
  4. ^ TT (31 januari 2018). ”Stefan Löfven: Vi vill ha en nystart”. https://www.gp.se/nyheter/sverige/stefan-l%C3%B6fven-vi-vill-ha-en-nystart-1.5119431. Läst 8 juli 2019. ”Mats Löfving är fortsatt ställföreträdande rikspolischef” 
  5. ^ ”ställ-företrädare”. SAOB. 1997. https://www.saob.se/artikel/?seek=st%C3%A4llf%C3%B6retr%C3%A4dare&pz=2#U_S13961_71433. Läst 8 juli 2019.