Öppna huvudmenyn

Bror Stefenson

svensk militär och politiker

Bror Per Harald Stefenson, född 4 september 1929 i Skeppsholms församling i Stockholm,[1] död 3 oktober 2018 i Stockholms domkyrkodistrikt,[2] var en svensk sjöofficer (amiral).

Bror Stefenson
Information
Född4 september 1929
Skeppsholmens församling i Stockholm, Sverige
Död3 oktober 2018 (89 år)
Stockholms domkyrkodistrikt
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1951–1991
GradAmiral
BefälFörsta ubåtsflottiljen,
Kustflottan,
Försvarsstaben
Östra militärområdet
Övrigt arbeteChef för H.M. Konungens stab

Innehåll

BiografiRedigera

Stefensen avlade studentexamen vid Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 1948. Han avlade sjöofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1951 och utnämndes samma år till fänrik i flottan, varefter han befordrades till löjtnant 1953 och studerade vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1956–1959.[3] Han var fartygschefubåten Draken 1962 och 1963.[4] År 1963 befordrades till kapten och 1964 erhöll han tjänst vid Marinstaben. Han befordrades till kommendörkapten av andra graden 1967 och till kommendörkapten av första graden 1970. År 1976 befordrades han till kommendör, varpå han var chef för Första ubåtsflottiljen 1976–1978. Vid denna tid var han också lärare vid Militärhögskolan. Han befordrades till konteramiral 1978 och var stabschef i Södra militärområdet 1978–1980, varpå han var chef för Kustflottan 1980–1982. År 1982 befordrades han till viceamiral och 1982–1987 var han chef för Försvarsstaben, varpå han var chef för Försvarshögskolan 1987–1988 och befälhavare för Östra militärområdet 1988–1991. Stefenson inträdde som amiral i reserven 1991.[3]

Stefenson var 1990–1997 förste adjutant och chef för Hans Majestät Konungens stab. Åren 1991–1994 var han projektledare för Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Projekt Krishantering.[3] Han har varit inspektor för den navalakademiska föreningen SjöLund. Stefenson var tidigare politiker i Kristdemokraterna och var därvid ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, tillika ordförande i Kyrkogårdsnämnden 1999–2002. Han var ordförande i Kristdemokratiska Seniorförbundet 2002–2007.[5]

Bror Stefenson invaldes 1968 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[6] och var sällskapets ordförande 1987–1992.[3] Han invaldes 1979 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[7]

Stefenson var son till kommendör Jens Stefenson (1895–1986) och Astrid (1898–1977), född Grönberg. Stefenson gifte sig 1953 med församlingsassistenten Karin Östberg (född 1932), dotter till konsul Gustaf Östberg och Margit von Stedingk.[5]

UtmärkelserRedigera

Bibliografi i urvalRedigera

  • Stefenson Bror, red (1992). U 137-krisen. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakad. Libris 1593762 .
  • Stefenson, Bror (2007). Från periskop och brygga: ubåtsman och amiral under kalla kriget minnesbilder från tiden 1948–1991. Stockholm: Magnus Ullman. Libris 10618465. ISBN 978-91-633-1527-5 .

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 14 oktober 2018, s. 76
  3. ^ [a b c d] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 154. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  4. ^ Klintebo, Roderick, red (2004). Det svenska ubåtsvapnet 1904–2004. Forum navales skriftserie, 1650-1837 ; 9. Stockholm: Literatim. sid. 305. Libris 9421249. ISBN 91-973075-3-X .
  5. ^ [a b] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 546 .
  6. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 239. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  7. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 186. ISBN 91-630-4181-2 .
  8. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 141, digital avbildning.

Tryckta källorRedigera

  • Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 186. ISBN 91-630-4181-2 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 154, 239. ISBN 978-91-87184-83-3 
  • Klintebo, Roderick, red (2004). Det svenska ubåtsvapnet 1904–2004. Forum navales skriftserie, 1650-1837 ; 9. Stockholm: Literatim. sid. 305. Libris 9421249. ISBN 91-973075-3-X 
  • Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 546 
Företrädare:
Bengt Rasin
Chef för Kustflottan
1980–1982
Efterträdare:
Jan Enquist
Företrädare:
Bengt Schuback
Försvarsstabschef
1982–1987
Efterträdare:
Torsten Engberg
Företrädare:
Lennart Ljung
Chef för H.M. Konungens stab
1990–1997
Efterträdare:
Curt Sjöö