Eritrea, formellt Staten Eritrea,[3] är en stat i Östafrika, vid Röda havet. Landet gränsar till Djibouti, Etiopien och Sudan. Namnet Eritrea kommer från den grekiska benämningen för Röda havet, Erythra thalassa. Asmara är Eritreas huvudstad.

Staten Eritrea
State of Eritrea (engelska)
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Ertra, Ertra, Ertra
Huvudstad
(och största stad)
Asmara
Officiellt språk Inget officiellt språk[1] Tigrinska är språket för nationell identitet.[2]
Erkända nationella språk
Demonym eritrean[3]
Statsskick Republik, enpartisystem
 -  President Isaias Afewerki
Självständighet från Etiopien 
 -  Deklarerad 29 maj 1991 
 -  Erkänd 24 maj 1993 
Area
 -  Totalt 117 600 km² [4](100:e)
 -  Vatten (%) 14,1 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 5 869 869 [4](116:e)
 -  Befolkningstäthet 49,9 inv./km² (123:e)
BNP (PPP) 2020 års beräkning
 -  Totalt 11.263 miljarder USD [5] (155:e)
 -  Per capita 1300 USD [6] 
HDI (2018) 0,434[7] (182:a)
Valuta nakfa (ERN)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Soira, 3 018 m ö.h.
Nationaldag 24 maj
Nationalitetsmärke ER
Landskod ER, ERI, 232
Toppdomän .er
Landsnummer 291

Eritrea utropade sin självständighet från Etiopien den 29 maj 1991 och fick sin självständighet erkänd den 24 maj 1993. Landet är presidentiell republik och har haft samma president sedan självständigheten, Isaias Afewerki, som är både stats- och regeringschef samt talman i landets parlament. Eritrea har inte hållit några allmänna val sedan landet blev självständigt och inga politiska partier förutom partiet som presidenten tillhör, Folkets front för demokrati och rättvisa, är tillåtna i landet. Landet har det sjunde lägsta HDI-värdet 2018 av samtliga länder,[7] den tredje lägsta rankningen om pressfrihet av Reportrar utan gränser,[8] plats 177 av 180 på Heritage Foundation och The Wall Street Journals index över ekonomisk frihet[9]. 2020 uppskattas landet ha en BNP per capita på cirka $1300 amerikanska dollar. [10]

Eritrea är medlemsland i Förenta nationerna (sedan 28 maj 1993)[11] och Afrikanska unionen, samt observatörland i Arabförbundet tillsammans med Brasilien, Venezuela, Indien och Turkiet.[12]

HistoriaRedigera

BakgrundRedigera

Synen på Eritreas äldre historia är en viktig nationalistisk stridsfråga. Etiopiska historiker hävdade att Eritrea varit en del av Etiopien i 2000 år, en syn som inte delades av självständighetsrörelsen i Eritrea.[13]

Eritrea skapades som en italiensk koloni den 1 januari 1890 efter att den dåvarande kejsaren Yohannes IV dött i slaget vid Matemma. Yohannes var en kejsare som aldrig tillät italienarna lämna den heta kusten, en syn hans efterträdare kejsar Menilek II inte delade. Området som Eritrea ligger i hade dessförinnan en rik och lång historia. De äldsta fynden är daterade till över 27 miljoner år gamla och består av fossil på djur som tros vara elefanternas tidigaste förfäder. De upptäcktes av paleontologen William Sanders från University of Michigan. De äldsta människofynden är över 1 miljon år gamla. 1998 hittades ett kranium i Eritrea, som utgör en länk mellan den äldre människoapan Homo erectus och en av de äldre varianterna av den moderna människan, Homo sapiens.[14]

FörhistoriaRedigera

Vid Röda havets kust runt Zulabukten har det hittats redskap tillverkade av den vulkaniska stenen obsidian som legat begravda i torrlagda koraller på fastlandet i cirka 125 000 år. I Rora Habab i nordvästra Eritrea samt i Himbirti i centrala Eritrea, har det även hittats grottmålningar av jägar- och samlarfolk som avbildat den jakt och boskapsskötsel de bedrev under mesolitikum.[15]

Arkeologiska fynd i västra Eritrea vid floden Gash visar på ett av de tidigaste jordbrukarsamhällena i Afrika och världen cirka 8000 f.Kr., vilket hade nära förbindelser med civilisationerna i Nildalen.[16] Områdets invånare består av de två nilotiska folken kunama och nara. Flera av de erkända folkgrupperna i dagens Eritrea var de första att bo i områdena.[17] Ruiner utanför Asmara och på andra delar av höglandsplatån, visar på stenbyggnader och städer i Eritrea som tros ha tillhört ett kungadöme vid namn D'mt, med sin huvudstad i vad som nu är norra Etiopien.[16] Man vet väldigt lite om detta rike annat än att diverse folk från olika regioner interagerade med varandra enligt de mycket begränsade fynden. D'mot blev så småningom överskuggat av ett annat rike vid namn Aksum som uppstod under de sista tre seklen f.Kr.

 
Ett flera tusen år gammalt fynd från Matara i Eritrea som avbildar en Capra Ibex, från kungariket D'mt

Kungariket AksumRedigera

Kungariket Aksum bestod av nuvarande Eritrea och delar av norra Etiopien. Kristendom var den första världsreligionen i landet och kom till Eritrea redan under år 400. De första klostret Debre Sina byggdes under 400-talet i Eritrea som är ett av de första kristna klostren i Afrika och världen. [18] Innan dess praktiserades traditionella afrikanska religioner i området.

Medri BahriRedigera

Under medeltiden styrdes stora delar av nuvarande Eritrea av de kristna kungariket Medri Bahri, mer specifikt de centrala delarna i landet. Midri Bahri (havets land) bestod av det eritreanska höglandet. Riket styrdes av en Bahri Negus eller Bahri Negash (havets kung) som ofta växlade sina allianser mellan de andra kristna abessinska rikena och deras kringliggande muslimska rivaler för att bibehålla ett visst mått av självbestämmande och handelsfördelar i kommersen mellan Röda havet och inlandet. Eritreas låglandsbefolkning var till viss del muslimer och större delen av kusten och lågländerna i väst föll under de invaderande bejafolkens besittning. Efter Aksumrikets fall splittrades det till flera olika små kristna kungadömen och dynastier baserade i de Etiopiska och Eritreanska högländerna. Dessa låg ofta i fejd med varandra om makt och inflytande där olika riken eller dynastier försökte ena hela regionen.[19] Under 1577 tog det turkiska Osmanska riket kontroll över hamnstaden Massawa och en del av kusten.[13] De försökte nå in mot det kristna höglandet och överta Midri Bahris dåvarande huvudstad Debarwa. Turkarna blev dock snabbt utdrivna ur det kristna Medri Bahri då de mötte motstånd av konungens Bahri Negus styrkor. De försökte vid flera tillfällen erövra kungariket men blev gång på gång utdrivna till kusten och lämnade så småningom kusten under början på 1600-talet. Dock blev hamnstaden en besittning som de hade handelsförbindelser med fram till och med 1800-talet.[13][20]

Europeisk inblandningRedigera

Under slutet på 1800-talet började de europeiska makterna dela upp Afrika mellan sig. Efter Suezkanalens öppnande kom det italienska rederibolaget Rubattino till södra Eritrea och köpte en bit land runt byn Assab.[13] De ville bygga en hamn längs vad som skulle bli en av världens viktigaste sjöfartsleder till gagn for hela världens (men främst Italiens) handelsflottor. Det italienska kungahuset och regeringen stödde företaget och efter att ha köpt upp bolaget Rubattinos besittningar i området satte Italiens regering igång att expandera sina besittningar längs hela Eritreas kust. 1885 hissades den italienska flaggan i staden Massawa; detta var det första steget i ett försök av Storbritannien att kontrollera Frankrikes ambitioner i Röda havet.[13]

Året innan räddade den Abessinska armén under ledning av Ras Alula (Prinsen av Eritrea) den egyptiska armén från förintelse i Sudan, britterna bad kejsaren rädda deras egyptiska undersåtar och gick med på att lämna över staden Massawa till Abessinien, ett avtal de svek. 1887–1889 stod flera mindre slag mellan italienarna och Abessinierna.[21] Precis när kejsaren tillsammans med en armé på 80 000 man var beredd att anfalla italienarna, kom nyheter om en sudanesisk attack längre söderut. Kejsaren beordrade en av de södra arméerna att möta fienderna vilket slutade i nederlag. I all hast begav sig Yohannes IV söderut med planer att ta hand om italienarna vid ett senare tillfälle. En kula tog kejsarens liv 1889. Den nya kejsaren Menilek II, en fiende till Yohannes IV, tillät italienarna att kontrollera det som då blev dagens Eritrea, 1890, aningar finns att målet var att splittra de tigrinsk-talande provinserna i norr och på så sätt sitta kvar vid makten.[källa behövs]

KolonialstyreRedigera

 
Eritreanskt mynt från den Italienska kolonialperioden
Huvudartikel: Italienska Eritrea

Eritrea skapades som en italiensk koloni, Italienska Eritrea, den 1 januari 1890 efter att den dåvarande kejsaren Yohannes IV dött i slaget vid Matemma. Italien drev från 1890 en aggressiv expansionspolitik i Eritrea. Styret med Mussolini uppmuntrade till immigration av italienska kolonister eftersom målet var att skapa ett italienskt imperium med Asmara som huvudstad. Italienska språket blev ett officiellt språk och var under perioden obligatorisk i skolundervisningen i Eritrea. Användandet och inflytandet av det italienska språket började successivt avta efter kolonialtiden. Italienskan är i nutid ett inofficiellt språk i landet men används till stor del inom kommersen och många talar fortfarande flytande Italienska, särskilt äldre personer. Det största språket i Eritrea tigrinska har även många inslag och ord som härstammar från italienskan. År 1941 hade Eritrea omkring 760 000 invånare varav 70 000 italienska kolonister.[22] Under andra världskriget besattes kolonin av brittiska styrkor.[23] Efter slaget om Keren våren 1941 besegrades de italienska kolonialtrupperna av brittisk-indiska och fria franska styrkor och Eritrea hamnade under brittisk ockupation. Ockupationen övergick i formellt styre i samband med Italiens kapitulation i andra världskriget och mellan 1941 och 1951 styrdes landet av Storbritannien som ett FN-mandat.

Etiopiskt styreRedigera

USA hade år 1950 pressat fram ett avslutande av det brittiska styret av Eritrea och enligt resolution 390 i FN:s generalförsamling år 1951 inkluderades Eritrea i en federation med Kejsardömet Etiopien.[24] Där bestämdes att Eritrea skulle ha eget parlament och egen flagga.[13] Federationsförslaget var omtyckt av det i huvudsak kristna tigrinjafolket men möttes av motstånd från många av landets muslimer. Under federationen påbörjades en undertryckning av den eritreanska kulturen. Det etiopiska huvudspråket amhariska blev enda officiella språk 1958 och den eritreanska flaggan förbjöds 1960. 1961 utbröt väpnat motstånd mot den etiopiska närvaron som kom att leda till ett 30-årigt långt krig. Året därpå upplöstes federationen av den etiopiske kejsaren Haile Selassie och Eritrea annekterades som Etiopiens fjortonde provins.[13][25] Självständighetskriget skulle fortsätta efter störtandet av den etiopiska monarkin år 1974 och kom att ledas av den marxist-leninistiska gerillan Eritreanska folkets befrielsefront. Mot slutet av kalla kriget avslutade Sovjetunionen sin uppbackning av den kommunistiska regeringen i Addis Abeba som både mötte motstånd i Eritrea och det etiopiska inbördeskriget. President Mengistu Haile Mariam störtades i maj 1991 och det eritreanska självständighetskriget avslutades.[26] 1993 hölls en folkomröstning i Eritrea angående om landet skulle bli självständigt och segern för ja-sidan var överväldigande.[27]

SjälvständighetRedigera

 
Tåg som körs på den eritreanska järnvägen på landsbygden utanför Asmara.

År 1996 stiftades Eritreas presslagar som ger alla eritreanska medborgare möjlighet och tillstånd att starta egna tidningar. Många fria tidningar bildades, den första och största av dessa hette Setit efter en gränsflod mot Etiopien. Ett år senare var det meningen att landets första allmänna val skulle hållas, men dessa blev uppskjutna till år 2001 på grund av kriget mot Etiopien angående gränsdragningen.[28] Kriget resulterade i mer än 100 000 döda soldater, ännu fler sårade bland de civila samt en kortvarig etiopisk ockupation av en fjärdedel av Eritreas jordyta, oerhörd materiell förödelse samt en fördrivning av upp till en tredjedel av Eritreas totala befolkning från sina hem. Med hjälp av FN:s och det internationella samfundets medling lyckades man till slut åstadkomma ett vapenstillestånd mellan de två parterna och ett fredsfördrag undertecknades i Algeriet år 2000.

Enligt fördraget från 2000 går Eritrea med på att låta FN-trupper (UNMEE) patrullera en 25 km bred buffertzon innanför Eritrea (längs hela gränsen) medan bägge länderna går med på att lämna över tvisten till den Internationella skiljedomstolen i Haag och lyda dess dom oavsett vad det blir. Den 13 april 2002[29] kom så beslutet om var gränsen ska ligga. Staden Badme kom att ligga inom Eritrea enligt beslutets projicering över satellitbilder på området (trots att staden inte markerats på skiljedomstolens karta). Detta har Etiopien protesterat emot sedan dess medan Eritrea accepterat domen fullt ut. Etiopien fortsätter att ockupera de omstridda områdena medan FN:s trupper ännu patrullerar buffertzonen i Eritrea.

Sommaren 2018 inledde Eritrea och Etiopien direkta överläggningar för att nå ett fredsavtal. Detta sågs allmänt som ett avslutande på den över två decennier långa konflikten länderna emellan.[30][31]

GeografiRedigera

 
Karta över Eritrea
 
Eritrea och dess placering i Östafrika, (Östafrika i röda färger)
  • Yta: 121 144 km²
  • Huvudstad: Asmara (500 000 invånare enligt uppskattning från 2002)
  • Högsta berg: Soira (2989 meter över havet)
  • Lägsta punkt: nära byn Kulul i Danakil-depressionen, 75 meter under havsnivån
  • Längsta flod: Barka

Miljö och NaturRedigera

Eritrea kan delas in i tre ekoregioner. Det svalare, mer bördiga höglandet består av en varierad miljö. Miljön här varierar från subtropiska regnskog kring Filfil Solomona till de branta klipporna och kanjoner av södra höglandet. Öster om höglandet ligger de varma, torra kustnära slätten som sträcker sig ner till den sydöstra delen av landet. [32] Eritrea består även av ett smalt lågland vid kusten, som i sydöst är ökenartat (Danakilöknen i Afartriangeln).[33] Dahlak-arkipelagen med sina ca 200 öar tillhör även landet.

KlimatRedigera

Baserat på variationer i temperatur kan Eritrea delas upp i tre stora klimatzoner: Främst den subtropiska klimatzonen och den tropiska klimatzonen, men även den tempererade klimatzonen i vissa områden. [34] Klimatet i Eritrea formas av dess olika topografiska drag (höjdskillnader) och dess läge i tropikerna. Mångfalden i landskap och topografi i högländerna och låglandet i Eritrea resulterar i mångfalden av klimat över hela landet. Fördelningen av nederbörd och vegetationstyper varierar också markant i hela landet. Högländerna har ett subtropisk och tropiskt klimat. Klimatet i de flesta låglandszoner är halvtorrt- till torrt.

I höglandet (2500 m över havet) brukar mer än 610 mm regn falla årligen. I vissa områden regnar det mindre samt inträffar ofta längre torrperioder. Ibland dyker stora gräshoppssvärmar upp.

Ett av Eritreas miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion. Tidigare producerades all elektricitet av fossila bränslen. Detta håller dock att börja förändras då vindkraft och solenergi börjar bli allt mer förekommande i Eritrea, speciellt i mindre byar.[35][36][37]

2006 tillkännagav Eritrea också att det skulle bli det första landet i världen som förvandlade hela kusten till en miljöskyddad zon. Kustlinjen 1 347 km (837 mi), tillsammans med ytterligare 1 946 km (1,209 mi) kust runt dess mer än 350 öar, kom att omfattas av statligt skydd.[38]

DjurlivRedigera

Eritrea har ett rikt djurliv. Landet har bland annat över 700 fågelarter.[39] Djur som är vanliga och förekommer i större utsträckning är antiloper, kudus, leoparder, hyenor, vårtsvin, zebror. Lejon och elefanter förekommer i de västra delarna av landet men dock i mindre utsträckning. Reptiler såsom krokodiler och en mängd ormarter finns även i landet. Till havs finns en mängd arter bland annat sköldpaddor, tonfisk, rockor, valhaj och andra hajarter.[40][41][41][42][43]

Administrativ indelningRedigera

Huvudartikel: Eritreas regioner

Eritrea är indelat i sex regioner (zoba): Maakel (Centrala regionen), Debub (Södra regionen), Anseba, Debubawi Keyih Bahri (södra Rödahavsregionen), Semenawi Keyih Bahri (norra Rödahavsregionen) och Gash-Barka. Huvudstaden Asmara ligger i regionen Maakel.

Ekonomi och samhälleRedigera

 
Eritreas huvudexporter.
 
Huvudstaden Asmara
 
Hamnstaden Massawa
 
Huvudgatan, Harnet Avenue i huvudstaden Asmara.

Ekonomin i Eritrea har haft en betydande tillväxt under de senaste åren, indikeras av en förbättring av bruttonationalprodukten (BNP) i oktober 2012 på 7,5 procent.[44] En stor anledning till den senaste tidens tillväxt av den eritreanska ekonomin är den nya guld- och silvergruvan Bisha, samt även den nya produktionen av cement från cementfabriken i Massawa.[45]

Under tiden om en del av Etiopien var Eritrea den mest välutvecklade regionen, särskilt betydelsefull på grund av läget vid havet. Industri och infrastruktur (vägar, järnvägar, hamnar) byggdes ut av italienska kolonisatörer under 1900-talets första hälft. Jordbruket är huvudnäring i inlandet, men har drabbats av upprepade torkkatastrofer. Boskapsskötseln dominerar i torrare områden. Industrin är främst inriktad på konsumtionsvaror.[33]

Sedan självständigheten 1993 har Eritrea haft ekonomiska problem. Som många andra Afrikanska länder var den Eritreanska ekonomin tidigare baserad på jordbruk. Fram till mitten av 1990-talet var industrin ägd av staten. Kriget 1998-2000 skadade ekonomin allvarligt. Tillväxten var noll 1999 och -1 % 2000. Den etiopiska offensiven i norra Eritrea 2000 förstörde bland annat 55 000 hem. Attacken hindrade även sådden i Eritreas bördigaste område, vilket gjorde att matproduktionen mer än halverades. Efter kriget försökte man utveckla ekonomin, men tillväxten fördröjs av bland annat små regnmängder. 2002 var de militära utgifterna 12 % av BNP vilket är mycket högt.

Eritrea var tidigare beroende av utländskt bistånd, men är sedan 1998 ett av de få länderna i Afrika som inte tar emot bistånd från utlandet.[46][47][48] Målet med att inte ta emot bistånd är enligt den Eritreanska regeringen att bli helt självförsörjande, genom att istället skapa investeringspartnerskap med andra nationer.[48] Eritreanska medborgare bosatta utomlands är skyldiga att betala 2 % av sin bruttoinkomst till eritreanska staten för att kunna ta del av vissa privilegier avsatta för eritreanska medborgare som till exempel landägande samt avgifts- och skattenivåer för eritreanska medborgare och företag.

Den eritreanska regeringens främsta utvecklingsprojekt är den så kallade Warsai-Yekalo-kampanjen som går ut på att de som gör sin militärtjänst (vilket i Eritrea även omfattar kvinnor) bidrar till landets återuppbyggnad genom att utgöra arbetskraft för staten.[källa behövs] Det innebär att de arbetar utan någon annan ersättning annat än den försörjning som tillkommer de som gör militärtjänst. Dessa oftast unga eritreaner arbetar bland annat med reparationer och byggande av infrastrukturen, vattendammar, trädterrasser, storskaliga jordbruk, skolor, kliniker/sjukhus etc. Med detta vill man säkra landets matförsörjning på sikt, samt locka utländska investeringar och turism.

Men många av regeringens åtgärder i synnerhet efter konflikten med Etiopien bland annat gällande valutahandeln och andra handelsregleringar samt deras relationer med den minimala privata sektorn har i mångt och mycket lett till en försvagning av den privata sektorn och dess investeringar till gagn för statliga (eller partibaserade) monopol. Militärtjänstens organisering till en nationell arbetskraft innebär en stor besparing for statsutgifterna då arbetskraften är gratis och mycket av materialet och kapitalet som används är en kombination av billiga lokala resurser samt billiga importer och kontrakterade utländska företag med relativt låga kostnader från bland annat Kina och Sydkorea. Regeringen försöker även bygga upp den begränsade fiskeindustrin och ta del av landets resurser i havet.

Eritrea har återigen haft en period av stor utvandring. Många år av obligatorisk militärtjänstgöring för unga och arbetslöshet driver tusentals eritreaner att varje år riskera sina liv för att fly landet genom Sudan till Libyen och betala tusentals dollar till människosmugglare för att kunna ta den ofta livsfarliga färden över Medelhavet till Europa. En del tar sig till över gränsen till Etiopien.[49]

  • BNP/invånare: 1300 USD (2020)
  • Olika näringsgrenars andel av BNP: jordbruk 21 %, industri 22 %, tjänster 57 % (2002)
  • Naturtillgångar: guld, silver, nickel, koppar, kalksten, marmor, olja, naturgas
  • Viktigaste exportvaror: skinnprodukter, textilier, salt
  • Valuta: nakfa

I huvudstaden Asmara är bland andra klädfabriken Dolce vita en stor arbetsgivare. Fabriken exporterar bland annat kläder till flera länder. [50][51]

En annan stor arbetsgivare i huvudstaden är Asmaras bryggeri som byggdes 1939 under namnet Melotti, efter den italienska ingenjören Luigi Melotti. Bryggeriet anställer idag 600 personer[52]. Bryggeriet tillverkar bland annat den populära lagerölen "Asmara Beer", men även spritdrycker såsom rom, gin och sambuca med mera. Bryggeriet driver och sponsrar även det lokala fotbollslaget Asmara Brewery FC (grundad 1941) i högstaligan även kallat ”Asmara Birra” (Asmara öl). [53][54]

UNESCO Världsarv- ArkitekturRedigera

Den 8 juli 2017 blev hela huvudstaden Asmara listat som ett UNESCO-världsarv, inskriptionen ägde rum under världsarvskommitténs 41 session.

Staden har tusentals byggnader i futuristisk, Art déco och modernistisk stil som konstruerade under den italienska kolonialperioden av Eritrea. Staden med smeknamnet "La piccola Roma" ("Lilla Rom"), ligger 2350 meter över havet och var en idealisk plats för konstruktion av alla byggnader på grund av sin placering på hög höjd. Italienska och Eritreanska arkitekter använde en kombination av italiensk och lokala material under konstruktionen av byggnaderna.

Byggnader som byggdes inkluderar operahus, teatrar, hotell, villor, biografer, fabriker mm. Några av exemplar är Asmaras operahus, Villa Roma, Eritreas nationalmuseum, St. Joseph-katedralen med mera. [55][56][57][58][59] [60]


PolitikRedigera

 
President Isaias Afewerki i möte med Donald Rumsfeld, December 2002

Eritrea är till statsskicket en presidentiell republik och verkställande makt ligger hos Eritreas president. Sedan självständigheten 1993 är presidenten Isaias Afewerki, partiledare för Folkets front för demokrati och rättvisa. Presidentval skulle hållas 1997 men sköts upp och har hittills aldrig hållits.[61] Presidenten väljs av Eritreas nationalförsamling för högst två femåriga mandatperioder i rad. Han har stor makt och är bland annat överbefälhavare och talman i nationalförsamlingen. På reportrar utan gränsers World Press Freedom Index hamnade Eritrea på 180:e och sista plats 2014, efter Turkmenistan och Nordkorea, och enligt organisationen saknar landet helt och hållet pressfrihet.[62]

ValRedigera

Val till Eritreas nationalförsamling skulle hållas 1997 men sköts upp på grund av kriget med Etiopien till år 2001. 2001 sköts det upp igen och hittills har aldrig något parlamentsval hållits i landet sedan självständigheten.[61] Lokala och regionala val har däremot hållits, senast 2011, och en vallag finns sedan år 2002.[63] Det enda tillåtna partiet är Folkets front för demokrati och rättvisa som också är det enda som sitter i Nationalförsamlingen. Flerpartisystem garanteras i 1997 års författning men denna har aldrig formellt trätt i kraft.[64] Nationalförsamlingen har inte sammanträtt sedan 2002 och flera ledamöter är fängslade eller i exil. Den lagstiftande makten ligger sedan dess hos president Afewerki.[63]

RättsväsendeRedigera

Rättsväsendet är under extrem press från regeringen som ofta direkt blandar sig i rättegångar. Exempelvis arresterades presidenten för Högsta domstolen år 2001 sedan denne kritiserat regeringens inskränkning av domstolens oberoende.[63] Lagsystemet är mycket blandat och innehåller lagar från före självständigheten.[63] Eritreas fängelser har länge varit kritiserade för inhuman behandling av fångar och tortyr rapporteras vara vanligt förekommande.[65]

DemografiRedigera

 
Eritreas tekniska högskola EIT (EritreaInstituteofTechnology) utanför huvudstaden är en av landets främsta skolor för högre studier

Befolkningen i södra höglandet är kristen och talar tigrinska (besläktad med amhariskan i Etiopien). I de västra delarna av landet talas Kunama och Nara. Boskapsnomaderna i söder, bland annat afarerna, är muslimer liksom de tigrétalande folken i norr .[33] Idag har Eritrea nio olika folkgrupper.[66][67] Eritrea håller inga folkräkningar och officiell befolkningsstatistik saknas.

 
En man och kvinna in staden Barentu
 
En traditionell Eritreansk dans i traditionella kläder

UtbildningRedigera

Utbildning i Eritrea är officiellt obligatorisk för barn i åldern 6 till 13 år.[76] Det finns fem utbildningsnivåer i Eritrea:förskola, grundskola (7 år), mellannivåutbildning (motsvarighet till högstadium, 4 år), gymnasieskola (3 år), högskole- och universitetsutbildning- (kandidatnivå 4/5 år, masternivå 2 år). Det finns nästan 1 270 000 studenter i grundskolan, mellannivåutbildning och gymnasiet.[77]

Det finns cirka 824 skolor och en del universitet/högskolor samt flera mindre yrkeshögskolor i landet. De två skolorna för högre utbildning är Asmara universitet som öppnades 1948 och Eritrean Institute and Technology (EIT).[78][79]

Läs- och skrivkunnigheten i landet ligger på 84 % för hela befolkningen (2018) samt 93,5 % för åldersgruppen 15-24 år.[80][81]

ReligionRedigera

 
St. Joseph-katedralen i huvudstaden Asmara.

De två största religionerna i Eritrea är kristendom och islam. En världsomfattande studie kopplad till Pew Research Center uppskattade andelen kristna till 62,9 % (2020)[82][83] och muslimer till 36,5 %.[74] USA:s Department of State uppskattar andelen kristna till 50 %, andelen muslimer till 48 % och övriga inriktningar till 2 % (2010).[84] I de östra och västra, lägre liggande, delarna av landet överväger islam medan kristendomen är vanligast på höglandet. Enligt en uppskattning från 2009 är andelen koptiskt kristna omkring 30 %, katoliker omkring 13 %, och utövare av naturreligioner omkring 2 %. Ca 5 % tillhör andra samfund som protestanter, sjundedagsadventister, Jehovas vittnen, buddhister, hinduer och baha'i.[85]

Kristendomen är den äldsta världsreligion som praktiseras i landet och majoriteten av den kristna befolkningen tillhör den Eritreansk-ortodoxa kyrkan (Eritrean Orthodox Tewahedo Church). Den Eritreansk-ortodoxiska kyrkan blev 1998 självständig från den koptiska påven i Alexandria 1998 [86][87] som funnits i landet sedan 300-talet e.Kr. då kristendomen blev statsreligion i Axum-riket.

Eritreas muslimer är uteslutande sunnimuslimer och islam har funnits i landet sedan religionens begynnelse. Eritrea (som då ingick i det kristna Aksum-riket) benämns i Koranen som landet där profetens tidigaste följeslagare fann sin tillflykt från sina fiender.

Katoliker utgör en minoritet som funnits i landet sedan 1500-talet då jesuitiska missionärer från Portugal etablerade ett samfund där som styrktes under den italienska kolonialtiden under sena 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Protestanter utgör den minsta kristna minoriteten vars äldsta samfund etablerades av svenska missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen på 1870-talet och bidrog bland annat till Bibelns översättning från det utdöda språket ge'ez (statsspråk i Aksum, kyrkospråk i ortodoxa kyrkan samt de moderna Etiopiska ”ethiopic” språkens ursprung) till modern tigrinska och andra språk som talas i Eritrea idag.

Andra protestantiska (och icke-kristna samfund som Bahá'í) har etablerats i landet sedan 1960-talet, bland annat av amerikanska missionärer, såsom exempelvis Faith Mission, sjundedagsadventister, Jehovas vittnen, med flera. Fler samfund såsom Pingstkyrkan, Livets ord och andra karismatiska rörelser tillkom senare. Dessa har nu fått sin religionsfrihet suspenderad av den eritreanska staten som endast erkänner de fyra "historiska" samfunden: islam, ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan samt evangeliska kyrkan, och kräver bland annat att "nya" religioner ansöker om tillstånd för att kunna praktiseras fritt i landet. De som inte lyder förföljs och straffas hårt av staten och andra tvingas fly landet.[85]

 
Cykeltävlingen "Tour of Eritrea" (Giro d'Eritrea) i huvudstaden Asmara, är en cykeltävling som hålls årligen sedan 1946.

Det finns även en mycket liten minoritet som ännu praktiserar animism i landet uteslutande inom Kunama-folket och som tror på en "Gud" eller "Världsande" som kallas Ana. Deras religion tros vara landets äldsta och har praktiserats sedan förhistorisk tid långt innan vare sig kristendom eller islam och omfattas likaså inte av landets nystiftade religionsinskränkande lagar. Andra religioner i landet har praktiserats/praktiseras främst av utlänningar och omfattas därav inte av lagen, exempelvis judendom, hinduism, sikhism, buddhism samt Aksum-rikets förkristna religion (nu utdött) där huvudgudarna utgjordes av månen, solen, havet och jorden.

KulturRedigera

 
Eritreanska nationalmuseet i huvudstaden Asmara, är en av tusentals byggnader som är listat på UNSECOS världsarvlista

Kulturen i Eritrea har till stor del formats av landets läge vid Röda havets kust. En typisk maträtt ur det eritreanska köket är injera tillsammans med en kryddig gryta (tzebhi) som ofta innehåller nötkött, kyckling eller vegetariska rätter. En annan igenkännbar del av den eritreanska matkulturen är det traditionella kaffet med dess kaffeceremonier.[88] Musiken i Eritrea är ofta pentatoniskt och kan beskrivas som traditionell eritreanskt med inslag av elektroniska instrument. Sångerna är ofta patriotiska, men kärleksteman är också vanligt förekommande. All media i Eritrea är statlig och kulturen är politiskt styrd. Media har inslag av politisk propaganda men även samhällsnyttig information om till exempel säkert sex och sparsamhet förekommer ofta. Det finns en censur som rensar bort det som ogillas av det styrande politiska partiet. Inom vissa ramar har artisterna spelrum att producera musik, film och andra verk såvida de inte är öppet kritiska mot staten eller bryter mot dess konventioner, till exempel provocerar till splittring mellan religioner, etniska grupper eller andra samhällsgrupper skyddade av författningen. Exempel på mycket populära sångare i Eritrea är Wedi Tikabo, Elsa Kidane och Helen Meles. De sistnämnda två är kvinnliga artister som drar mycket publik till sina uppträdanden. De uppträder även utomlands på begäran av exileritreaner.

SportRedigera

Cykling och fotboll är de två största sporterna i Eritrea. Eritrea är Afrikas främsta cykelnation, både på herrsidan och damsidan och rankas som en av världens 30 främsta cykelnationer.[89][90][91][92][93]

Cykling har varit en populär sport sedan i början på 1900-talet under den Italienska kolonialperioden av Eritrea. Det eritreanska landslaget har vunnit Afrikanska mästerskapen i cykling många år i rad, både för herrar och damer. Herrarna har vunnit Afrikanska mästerskapen sju gånger de senaste nio åren (2010–2019) och damerna har vunnit guld åren 2013, 2015 och senast 2019. [94]

Flera av Eritreas cyklister har bland annat skrivit professionella kontrakt med internationella cykelstall, bland annat Daniel Teklehaimanot som var första mörkhyade afrikanen att delta i cykeltävlingen Tour de France. I Tour de France har han vid flera tillfällen fått ha på sig den rödprickiga bergspriströjan ("polka dot jersey"). Tröjan bärs av den främste bergssprintklättraren under tävlingen sett till antalet poäng.[95][96] I det eritreanska fotbollslandslaget är Henok Goitom landslagskapten.

Internationella rankningarRedigera

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2016 38,9 (Repressed) 177 av 180
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019 80,26 (0 är bäst) 178 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 24 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) 157 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 0,434 - low human development 182 av 189

KällorRedigera

  1. ^ [a b] The People of Eritrea
  2. ^ [a b c d] https://www.ethnologue.com/country/ER/languages
  3. ^ [a b] (  PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 73. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf 
  4. ^ [a b] ”Country: Eritrea”. The World Factbook. CIA. 1 november 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/er.html. Läst 15 november 2016. 
  5. ^ https://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2018/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=51&pr.y=12&sy=2016&ey=2020&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=643&s=NGDPD%2CPPPGDP%2CNGDPDPC%2CPPPPC&grp=0&a=
  6. ^ https://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2018/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=51&pr.y=12&sy=2016&ey=2020&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=643&s=NGDPD%2CPPPGDP%2CNGDPDPC%2CPPPPC&grp=0&a=
  7. ^ [a b] ”Human Development Report 2019” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 7 januari 2019. 
  8. ^ World Press Freedom Index 2019
  9. ^ Ekonomisk frihet-index 2019
  10. ^ https://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2018/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=51&pr.y=12&sy=2016&ey=2020&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=643&s=NGDPD%2CPPPGDP%2CNGDPDPC%2CPPPPC&grp=0&a=
  11. ^ UNdata: Eritrea Arkiverad 30 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ http://edition.cnn.com/2013/07/30/world/meast/arab-league-fast-facts/
  13. ^ [a b c d e f g] Dag Leraand. Store norske leksikon, snl.no, "Eritrea – historie", läst 16 september 2010
  14. ^ (2002) McGraw Hill Encyclopedia of Science and Technology, 9th edition, The McGraw Hill Companies Inc.. ISBN 0-07-913665-6
  15. ^ https://web.archive.org/web/20070812044822/http://www.exn.ca/hominids/outofafrica.cfm
  16. ^ [a b] https://web.archive.org/web/20051117085819/http://hometown.aol.com/_ht_a/skipbdahlgren/sdahlgren/fattowich.pdf
  17. ^ https://books.google.se/books?id=7pReFaFC3fQC&printsec=frontcover&hl=sv&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false
  18. ^ https://books.google.co.uk/books?id=Qi-KQchGks8C&pg=PA187&lpg=PA187#v=onepage&q&f=false
  19. ^ https://books.google.se/books?id=vzVWAAAAcAAJ&pg=PA128&dq=%22Turks+invested+their+chief+with+the+civil+government+of+Masuah+and+its+territory,+under+the+title+ofNayhe%22&redir_esc=y#v=onepage&q=%22Turks%20invested%20their%20chief%20with%20the%20civil%20government%20of%20Masuah%20and%20its%20territory%2C%20under%20the%20title%20ofNayhe%22&f=false
  20. ^ https://archive.org/details/eritreapawninwor00yoha/page/31
  21. ^ Arnaldo Mauri, Eritrea's early stages in monetary and banking development, International Review of Economics, Vol. 51, n. 4, pp. 547-569.
  22. ^ Tesfagiorgis, Gebre Hiwet (1993). Emergent Eritrea: challenges of economic development. The Red Sea Press. sid. 111. ISBN 0-932415-91-1. http://books.google.com/books?id=iuCBNoOpQyEC&pg=PA111 
  23. ^ Culture of Eritrea
  24. ^ United Nations General Assembly. ”Eritrea: Report of the United Nations Commission for Eritrea; Report of the Interim Committee of the General Assembly on the Report of the United Nations Commission for Eritrea”. Arkiverad från originalet den 15 november 2012. https://web.archive.org/web/20121115022039/http://daccess-dds-ny.un.org/doc/RESOLUTION/GEN/NR0/059/88/IMG/NR005988.pdf?OpenElement. Läst 15 augusti 2011. 
  25. ^ Semere Haile "The Origins and Demise of the Ethiopia-Eritrea Federation", Issue: A Journal of Opinion, 15 (1987), pp.9–17
  26. ^ Valentino, Benjamin A. (2004). Final Solutions: Mass Killing and Genocide in the Twentieth Century. Ithaca: Cornell University Press. sid. 196. ISBN 0-8014-3965-5 
  27. ^ ”Eritrea Birth of a Nation”. http://www.dehai.org/conflict/history/birth_of_a_nation.htm. Läst 15 september 2006. 
  28. ^ https://web.archive.org/web/20070313104533/http://www.shaebia.org/cgi-bin/artman/exec/view.cgi?archive=9&num=2618&printer=1
  29. ^ Eritrea-Ethiopia Boundary Commission
  30. ^ Le Point Afrique (8 juli 2018). ”Diplomatie : les dirigeants éthiopien et érythréen font la paix à Asmara” (på franska). lepoint.fr. http://afrique.lepoint.fr/actualites/diplomatie-les-dirigeants-ethiopien-et-erythreen-font-la-paix-a-asmara-08-07-2018-2234239_2365.php. Läst 18 juli 2018. 
  31. ^ T.G. (17 juli 2018). ”How Ethiopia and Eritrea made peace” (på engelska). The Economist. https://www.economist.com/the-economist-explains/2018/07/17/how-ethiopia-and-eritrea-made-peace. Läst 18 juli 2018. 
  32. ^ http://www.fatbirder.com/links_geo/africa/eritrea.html
  33. ^ [a b c] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  34. ^ https://books.google.se/books?id=f0R7iHoaykoC&pg=PA10&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false
  35. ^ Solar thermal energy in Eritrea Arkiverad 8 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  36. ^ Renewable Energy Potential in Eritrea Arkiverad 11 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  37. ^ Numerical Simulation of Wind Distributions for Resource Assessment in Southeastern Eritrea, East Africa
  38. ^ https://www.spacedaily.com/reports/Eritrea_To_Protect_Entire_Coast_In_World_First_999.html
  39. ^ ”Birdwatching in Eritrea – Birding in Eritrea Homepage”. Birdwatching in Eritrea – Birding in Eritrea Homepage. ibis.atwebpages.com. http://ibis.atwebpages.com/birdwatching_in_eritrea/. 
  40. ^ ”Wild life in Eritrea page”. Wild life in Eritrea page. explore-eritrea.com. Arkiverad från originalet den 12 November 2014. https://web.archive.org/web/20141112050502/http://explore-eritrea.com/Wildlife.htm. 
  41. ^ [a b] Berhane, Dawit. ”Wildlife of Eritrea”. Wildlife of Eritrea. ibis.atwebpages.com. http://ibis.atwebpages.com/birdwatching_in_eritrea/wildlife.htm. 
  42. ^ ”The rediscovery of Eritrea's elephants”. The rediscovery of Eritrea's elephants. BBC Wildlife Magazine. July 2003. Arkiverad från originalet den 14 March 2006. https://web.archive.org/web/20060314104912/http://www.bbc.co.uk/nature/animals/features/300feature1.shtml. Läst 28 juli 2007. 
  43. ^ Hogan, C. Michael (31 January 2009) Painted Hunting Dog: Lycaon pictus Arkiverad 9 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. Mall:Webarchive, GlobalTwitcher.com.
  44. ^ Report for Selected Countries and Subjects: Eritrea. Imf.org (14 september 2006). Läst 20 september 2013.
  45. ^ Eritrea Economic Outlook
  46. ^ Eritrea to U.N.: Take This Aid And Shove It
  47. ^ Eritrea aspires to be self-reliant, rejecting foreign aid
  48. ^ [a b] ”Eritrea Favors Investment Partnerships Over Aid”. Arkiverad från originalet den 11 december 2013. https://web.archive.org/web/20131211202845/http://www.voanews.com/content/eritrea-favors-investment-partnerships-over-aid/1204758.html. Läst 6 december 2013. 
  49. ^ UNHCR: Ethiopia Country Operations Profile
  50. ^ ”Dolce Vita Eritrea | Africa Business Directory”. directory.africa-business.com. https://directory.africa-business.com/business/bea5b82bc8/Dolce-Vita-Eritrea. Läst 28 maj 2020. 
  51. ^ Dolce, Scritto da Marilena (13 mars 2018). ”EritreaLive interview with Pietro Zambaiti, CEO, Za.Er, Zambaiti Eritrea” (på amerikansk engelska). Eritrea Live. https://eritrealive.com/eritrealive-interview-with-pietro-zambaiti-dg-za-er-the-textile-industry-in-eritrea-is-italian/?lang=en. Läst 28 maj 2020. 
  52. ^ https://asmarabrewery.com/factory/
  53. ^ http://www.rsssf.com/tablese/eritchamp.html
  54. ^ https://www.betterworldbooks.com/product/detail/eritrean-football-clubs-115724453X
  55. ^ Centre, UNESCO World Heritage. ”Asmara: A Modernist African City”. UNESCO World Heritage Centre. https://whc.unesco.org/en/list/1550/. 
  56. ^ Commentary, Tom Gardner. ”Eritrea’s picturesque capital is now a World Heritage site and could help bring it in from the cold”. Quartz Africa. https://qz.com/africa/1026237/eritreas-asmara-is-now-a-unesco-world-heritage-site-and-should-boost-tourism/. 
  57. ^ ”Eritrea capital, Asmara, makes UNESCO World Heritage list | Africanews”. Eritrea capital, Asmara, makes UNESCO World Heritage list | Africanews. https://www.africanews.com/2017/07/12/eritrea-capital-asmara-makes-unesco-world-heritage-list/. 
  58. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Eritrea's capital added to UNESCO World Heritage site list | DW | 08.07.2017”. DW.COM. https://www.dw.com/en/eritreas-capital-added-to-unesco-world-heritage-site-list/a-39609655. 
  59. ^ ”The modernist marvels of Eritrea”. Apollo Magazine. 19 November 2019. https://www.apollo-magazine.com/eritrea-italy-modernist-architecture/. 
  60. ^ ”Exploring Eritrea's UNESCO certified Art-Deco wonderland”. The Independent. 9 November 2017. http://www.independent.co.uk/life-style/design/asmara-eritrea-art-deco-unesco-architecture-italy-little-rome-world-heritage-a8040871.html. 
  61. ^ [a b] Eritrea. CIA – The World Factbook. cia.gov. Läst 25 juni 2012.
  62. ^ World Press Freedom Index 2014 Arkiverad 14 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  63. ^ [a b c d] http://lcweb2.loc.gov/frd/cs/profiles/Eritrea.pdf
  64. ^ Country profile: Eritrea”. BBC News. 17 juni 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/country_profiles/1070813.stm. Läst 1 juli 2008. 
  65. ^ ”Massiv uppslutning för frigivning av Dawit Isaak”. AmnestyPress. http://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/24382/massiv-uppslutning-for-frigivning-av-dawit-isaak/. Läst 14 oktober 2015. 
  66. ^ http://www.geschichteinchronologie.ch/afrika/kol/Eritrea-Munzinger-fight-against-colonialism-ENGL.html
  67. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/er.html
  68. ^ https://www.statista.com/statistics/806821/infant-mortality-in-eritrea/
  69. ^ http://data.worldbank.org/indicator/SE.ADT.LITR.MA.ZS
  70. ^ http://www.tradingeconomics.com/eritrea/literacy-rate-youth-male-percent-of-males-ages-15-24-wb-data.html
  71. ^ http://www.tradingeconomics.com/eritrea/literacy-rate-youth-female-percent-of-females-ages-15-24-wb-data.html
  72. ^ http://faculty.georgetown.edu/bh297/HsuEritrea.pdf
  73. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20130805020311/http://www.pewforum.org/files/2011/12/Christianity-fullreport-web.pdf#. Läst 7 december 2013. 
  74. ^ [a b] Pewforum: Mapping the Global Muslim Population
  75. ^ https://www.pewforum.org/2015/04/02/religious-projection-table/2050/percent/all/
  76. ^ ”Eritrea”. uis.unesco.org. 27 november 2016. http://uis.unesco.org/en/country/er#slideoutmenu. Läst 18 april 2020. 
  77. ^ http://uis.unesco.org/en/country/er#slideoutmenu
  78. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080520083807/http://www.uoa.edu.er/. Läst 6 maj 2020. 
  79. ^ Baseline Study on Livelihood Systems in Eritrea. National Food Information System of Eritrea. January 2005. http://www1.chr.up.ac.za/chr_old/indigenous/documents/Eritrea/Report/Base%20line%20study%20on%20Livelihood%20Systems%20in%20Eritrea.pdf. Läst 20 september 2013.  Arkiverad 21 september 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  80. ^ https://data.worldbank.org/indicator/SE.ADT.LITR.MA.ZS
  81. ^ http://uis.unesco.org/en/country/er
  82. ^ http://www.globalreligiousfutures.org/countries/eritrea#/?affiliations_religion_id=0&affiliations_year=2020&region_name=All%20Countries&restrictions_year=2016
  83. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130805020311/http://www.pewforum.org/files/2011/12/Christianity-fullreport-web.pdf#. Läst 7 december 2013. 
  84. ^ ”Background Note:Eritrea”. US Department of State. 14 juni 2010. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywEZKW1R?url=http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2854.htm. Läst 12 mars 2011. 
  85. ^ [a b] ”U.S. Department of State: International Religious Freedom Report 2009: Eritrea. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100828053614/http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2009/127231.htm. Läst 17 augusti 2010. 
  86. ^ Mr. Yemane Gebreab: Hands off the Eritrean Orthodox Church!
  87. ^ http://books.google.se/books?id=f0R7iHoaykoC&pg=PA157&lpg=PA157&dq=independence+eritrea+alexandria+church&source=bl&ots=ylQKjd8TV_&sig=pMqh420A-dTB7MNUqxPkQavJ-_c&hl=sv&sa=X&ei=CC6jUpHXCOTQygOhpYLoBA&ved=0CEYQ6AEwAjgK#v=onepage&q=independence%20eritrea%20alexandria%20church&f=false
  88. ^ http://books.google.se/books?id=Q0pZPp032c0C&pg=PA380&dq=eritrean+coffee+ceremony&hl=sv&sa=X&ei=PxShUq7-EoWqyAPpqoGgAg&redir_esc=y#v=onepage&q=eritrean%20coffee%20ceremony&f=false
  89. ^ ”CQ Ranking”. cqranking.com. https://cqranking.com/men/asp/gen/cqRankingCountry.asp. 
  90. ^ Eritrean Cycling Team Wins the 2015 African Continental Cycling Championships TTT – Arkiverad 9 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mall:Webarchive. Raimoq.com (10 February 2015). Retrieved on 5 June 2016.
  91. ^ 'Next wave of riders is even better' – Eritrean cycling preparing to peak. The Guardian (17 August 2015). Retrieved on 5 June 2016.
  92. ^ Eritrean national teams rank first at the African Cycling Championship time race – Arkiverad 9 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mall:Webarchive. Raimoq.com (1 December 2013). Retrieved on 5 June 2016.
  93. ^ ”African Continental Championships - TTT 2019 | Results”. www.procyclingstats.com. https://www.procyclingstats.com/race/african-cycling-championships-ttt/2019. 
  94. ^ https://www.procyclingstats.com/race/african-championships
  95. ^ ”Eritrea's Daniel Teklehaimanot 1st African to wear the King of the Mountains jersey at the Tour de France”. Caperi. 9 July 2015. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161012151427/http://www.caperi.com/eritreas-daniel-teklehaimanot-1st-african-to-wear-the-king-of-the-mountains-jersey-at-the-tour-de-france/. Läst 25 juni 2016. 
  96. ^ ”Heroes welcome for Daniel Teklehaimanot and Merhawi Kudus in Eritrea”. Caperi. 1 August 2015. Arkiverad från originalet den 8 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160508002440/http://www.caperi.com/heroes-welcome-for-daniel-teklehaimanot-and-merhawi-kudus-in-eritrea/. Läst 25 juni 2016.