Wikipedia

Rotavirus

virus

Rotavirus är ett virus som är den vanligaste orsaken till svår diarré hos barn under tre års ålder. Det är ett av flera virus som förorsakar de infektioner som ofta kallas maginfluensa, trots att de inte egentligen har något med influensa att göra. Rotavirus är ett släkte dubbelsträngat RNA-virus (dsRNA) i familjen Reoviridae.

Rotavirus
Elektroniskt mikrofotografi av rotavirus.  Skala = 100 nm
Systematik
OrdningEj angiven
FamiljReoviridae
UnderfamiljSedoreovirinae
Släkte''Rotavirus''
Typart
Rotavirus A
Species

Rotavirus A
Rotavirus B
Rotavirus C
Rotavirus D

Rotavirus E

Symptom redigera

Mag-tarmkatarr förorsakad av rotavirus är en mild till svår sjukdom som karakteriseras av kräkning, vattnig diarré, och låg feber. När ett barn har blivit infekterat av viruset är inkubationstiden ungefär två dagar innan symptomen visar sig.[1] Symptomen börjar ofta med kräkningar följda av fyra till åtta dagar av kraftig diarré. Uttorkning är vanligare vid rotavirusinfektion än i de flesta fall av sjukdomar som förorsakas av bakterier, och är den vanligaste orsaken till dödsfall i samband med rotavirusinfektion.[2]

Infektioner av rotavirus A kan uppstå även hos äldre barn och hos vuxna: först ger de symtom, men efterföljande infektioner är typiskt asymtomatiska,[3] eftersom immunsystemet ger ett visst skydd.[4] Följaktligen är antalet symptomatiska infektioner högst hos barn under två år och antalet sådana infektioner minskar progressivt med stigande ålder tills en person blir 45 år.[5][6] Infektion hos nyfödda är vanlig, men den åtföljs ofta av lätt eller asymtomatisk sjukdom;[7][8]de allvarligaste symptomen tenderar att förekomma dels hos barn som är sex månader till två år gamla, dels hos äldre människor och hos personer med försvagat immunsystem. Genom immunitet som förvärvats i barndomen är de flesta vuxna inte mottagliga för rotavirus. Magkatarr hos vuxna har vanligtvis en annan orsak än rotavirus, men asymtomatiska infektioner hos vuxna kan medverka till att rotavirusinfektioner överförs i samhället.[9] Symptomatiska återinfektioner beror ofta på en annan serotyp av rotavirus A.[10][11]

Vaccination redigera

 
En av Flewetts tidiga elektroniska mikrofotografier
 
Datorstödd rekonstruktion av ett rotavirus baserad på ett flertal elektroniska mikrofotografier

År 1974 föreslog Thomas Henry Flewett namnet rotavirus sedan han hade observerat, när han såg genom ett elektronmikroskop, att en rotaviruspartikel ser ut som ett hjul (rota på latin); ett namn som erkändes av International Committee on Taxonomy of Viruses fyra år senare. Serotyper av rotavirus beskrevs först år 1980. De följande åren odlades rotavirus från människor först i cellodlingar som utvunnits från apnjurar, genom att trypsin tillsattes (ett enzym som hittades i tolvfingertarmen på däggdjur. Enzymet är nu känt som nödvändigt för att rotavirus ska kunna reproduceras i odlingsbehållaren.[12] Förmågan att odla rotavirus gjorde att vaccinforskningen ökade, och i mitten av 1980-talet utvärderades de första vaccinerna.[13]

År 1998 fanns ett vaccin mot rotavirus som var godkänt för användning i USA. Kliniska försök i USA, Finland och Venezuela hade visat att vaccinet var från 80 till 100 % effektivt för förhindra svår diarré förorsakad av rotavirus A, och ingen forskare hade upptäckt några allvarliga biverkningar.[14][15] Emellertid drog tillverkaren tillbaka vaccinet från marknaden år 1999, sedan man hade upptäckt att det hade bidragit till en ökad risk för en tarmsjukdom som drabbade ett av 12 000 vaccinerade barn.[16] Det inträffade förorsakade en intensiv debatt om de relativa riskerna och fördelarna med ett rotavirusvaccin.[17] År 2006 visades att två nya vacciner var både säkra och effektiva när det gällde vaccination av barn mot rotavirus. rotavirus A[18] och i juni 2009 rekommenderade WHO att rotavirusvaccination skulle inkluderas i alla nationella vaccinationsprogram, för att tillhandahålla skydd mot detta virus.[19]

I mars 2019 beslutade den svenska regeringen att införa rotavirus i det nationella barnvaccinationsprogrammet från den 1 september 2019.[20]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Hochwald C, Kivela L (1999). ”Rotavirus vaccine, live, oral, tetravalent (RotaShield)”. Pediatr. Nurs. 25 (2): sid. 203–4, 207. PMID 10532018. 
  2. ^ Maldonado YA, Yolken RH (1990). ”Rotavirus”. Baillieres Clin. Gastroenterol. 4 (3): sid. 609–25. doi:10.1016/0950-3528(90)90052-I. PMID 1962726. 
  3. ^ Bishop RF (1996). ”Natural history of human rotavirus infection”. Arch. Virol. Suppl. 12: sid. 119–28. PMID 9015109. 
  4. ^ Velázquez FR, Matson DO, Calva JJ, Guerrero L, Morrow AL, Carter-Campbell S, Glass RI, Estes MK, Pickering LK, Ruiz-Palacios GM (1996). ”Rotavirus infections in infants as protection against subsequent infections”. N. Engl. J. Med. 335 (14): sid. 1022–8. doi:10.1056/NEJM199610033351404. PMID 8793926. http://content.nejm.org/cgi/content/full/335/14/1022. 
  5. ^ Bernstein DI, Sander DS, Smith VE, Schiff GM, Ward RL (1991). ”Protection from rotavirus reinfection: 2-year prospective study”. J. Infect. Dis. 164 (2): sid. 277–83. doi:10.1093/infdis/164.2.277. PMID 1649875. 
  6. ^ Koopman JS, Monto AS (1989). ”The Tecumseh Study. XV: Rotavirus infection and pathogenicity”. Am. J. Epidemiol. 130 (4): sid. 750–9. PMID 2549788. 
  7. ^ Cameron DJ, Bishop RF, Veenstra AA, Barnes GL (1 July 1978). ”Noncultivable viruses and neonatal diarrhea: Fifteen-month survey in a newborn special care nursery” (PDF). J. Clin. Microbiol. 8 (1): sid. 93–8. PMID 209058. PMC: 275123. http://jcm.asm.org/cgi/reprint/8/1/93.  ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927143254/http://jcm.asm.org/cgi/reprint/8/1/93. Läst 9 december 2011. 
  8. ^ Grillner L, Broberger U, Chrystie I, Ransjö U (1985). ”Rotavirus infections in newborns: an epidemiological and clinical study”. Scand. J. Infect. Dis. 17 (4): sid. 349–55. PMID 3003889. 
  9. ^ Hrdy DB (1987). ”Epidemiology of rotaviral infection in adults”. Rev. Infect. Dis. 9 (3): sid. 461–9. doi:10.1093/clinids/9.3.461. PMID 3037675. 
  10. ^ Linhares AC, Gabbay YB, Mascarenhas JD, Freitas RB, Flewett TH, Beards GM (1988). ”Epidemiology of rotavirus subgroups and serotypes in Belem, Brazil: a three-year study”. Ann. Inst. Pasteur Virol. 139 (1): sid. 89–99. doi:10.1016/S0769-2617(88)80009-1. PMID 2849961. 
  11. ^ De Champs C, Laveran H, Peigue-Lafeuille H, et al. (1991). ”Sequential rotavirus infections: characterization of serotypes and electrophoretypes”. Res. Virol. 142 (1): sid. 39–45. doi:10.1016/0923-2516(91)90026-Y. PMID 1647052. 
  12. ^ Urasawa T, Urasawa S, Taniguchi K (1981). ”Sequential passages of human rotavirus in MA-104 cells”. Microbiol. Immunol. 25 (10): sid. 1025–35. PMID 6273696. 
  13. ^ Vesikari T, Isolauri E, Delem A, et al. (1985). ”Clinical efficacy of the RIT 4237 live attenuated bovine rotavirus vaccine in infants vaccinated before a rotavirus epidemic”. J. Pediatr. 107 (2): sid. 189–94. doi:10.1016/S0022-3476(85)80123-2. PMID 3894608. 
  14. ^ ”Rotavirus vaccine for the prevention of rotavirus gastroenteritis among children. Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices (ACIP)”. MMWR Recomm Rep 48 (RR–2): sid. 1–20. 1999. PMID 10219046. 
  15. ^ Kapikian AZ (2001). ”A rotavirus vaccine for prevention of severe diarrhoea of infants and young children: development, utilization and withdrawal”. Novartis Found. Symp. 238: sid. 153–71; diskussion 171–9. doi:10.1002/0470846534.ch10. PMID 11444025. 
  16. ^ Bines JE (2005). ”Rotavirus vaccines and intussusception risk”. Curr. Opin. Gastroenterol. 21 (1): sid. 20–5. PMID 15687880. http://meta.wkhealth.com/pt/pt-core/template-journal/lwwgateway/media/landingpage.htm?issn=0267-1379&volume=21&issue=1&spage=20.  Arkiverad 11 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130511014221/http://meta.wkhealth.com/pt/pt-core/template-journal/lwwgateway/media/landingpage.htm?issn=0267-1379&volume=21&issue=1&spage=20. Läst 9 december 2011. 
  17. ^ Bines J (2006). ”Intussusception and rotavirus vaccines”. Vaccine 24 (18): sid. 3772–6. doi:10.1016/j.vaccine.2005.07.031. PMID 16099078. 
  18. ^ Dennehy PH (2008). ”Rotavirus vaccines: an overview”. Clin. Microbiol. Rev. 21 (1): sid. 198–208. doi:10.1128/CMR.00029-07. PMID 18202442. PMC: 2223838. http://cmr.asm.org/cgi/content/full/21/1/198?view=long&pmid=18202442.  ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 september 2011. https://web.archive.org/web/20110928101415/http://cmr.asm.org/cgi/content/full/21/1/198?view=long&pmid=18202442. Läst 9 december 2011. 
  19. ^ ”Meeting of the immunization Strategic Advisory Group of Experts, april 2009—conclusions and recommendations”. Relevé Épidémiologique Hebdomadaire / Section D'hygiène Du Secrétariat De La Société Des Nations = Weekly Epidemiological Record / Health Section of the Secretariat of the League of Nations 84 (23): sid. 220–36. juni 2009. PMID 19499606. [1]
  20. ^ ”Rotavaccin till alla barn”. Dagens Medicin. https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/03/21/rotavaccin-till-alla-barn/. Läst 20 april 2019. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rotavirus&oldid=54073715”