Öppna huvudmenyn

Särlagstiftning innebär lagstiftning avsedd för specifika grupper, personer eller företeelser.

Det kan vara lagar som innehåller rättigheter som är förbehållen en grupp, till exempel den svenska äktenskapsbalken som bara omfattade heterosexuella par men som efter en lagändring den 1 maj 2009 blev könsneutral. Ett annat exempel är rösträtten som i Sverige var en typ av särlagstiftning innan kvinnor hade rösträtt.

Det kan vara lagar som innehåller skyldigheter enbart för vissa grupper, till exempel den svenska värnplikten som bara omfattade män.

Det kan vara lagar som innehåller skydd för på förhand uppräknade grupper, till exempel de svenska lagarna mot diskriminering, hatbrott och hets.

Särlagstiftning är inte ett juridiskt begrepp utan används främst inom det politiska samhällsdebatten. Därmed råder det tämligen olika åsikter om vilka lagar som kan anses vara exempel på särlagstiftning.[källa behövs]