Öppna huvudmenyn

Västra Götalands försvarsområde (Fo 32) var ett svenskt försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Göteborgs garnison i Göteborg.[1]

Västra Götalands försvarsområde
(Fo 32)
Västkustens marinkommando vapen.svg
Vapensköld för Västkustens marinkommando tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnVästra Götalands försvarsområde
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén [a]
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
StorlekRegemente
EfterföljareIngen
Del avVästkustens marinkommando [b]
HögkvarterGöteborgs garnison
FörläggningsortGöteborg
Befälhavare
FörsvarsområdesbefälhavareNils-Ove Jansson[c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

HistorikRedigera

Västra Götalands försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Göteborgs försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för III. militärområdet. Från den 1 januari 1947 fick försvarsområdet gemensam stab med Halmstads försvarsområde (Fo 32).[1] Den 1 oktober 1957 omorganiserades Västkustens marindistrikt till Marinkommando Väst, vilket innebar att Göteborgs kustartilleriförsvar avskiljdes för att den 1 juli 1958 bildade en egen myndighet. Vid samma tidpunkt uppgick Göteborgs skärgårds försvarsområde (Fo 33), Göteborgs försvarsområde (Fo 32) och Halmstads försvarsområde (Fo 31) i Göteborgs kustartilleriförsvar, som antog namnet Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde jämte Göteborgs kustartilleriförsvar (Gbk/Fo 32/31).[2][3]

Inför den så kallade OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslog överbefälhavaren 1974 att Hallands försvarsområde skulle avskiljas från Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde, för att istället ledas från Hallands regemente (I 16). Från den 1 juli 1975 antogs det nya namnet Göteborgs kustartilleriförsvar jämte Göteborgs och Bohus försvarsområde. Det nya förbandet hade det samlade förvaltnings- och mobiliseringsansvaret för Göteborg och Bohuslän, med undantag från norra Bohuslän, där Bohusläns regemente (I 17) svarade för det fackmässiga mobiliseringsansvaret för de infanteribrigader som utbildades vid regementet.[4]

Inför regeringens proposition 1978/79:96 föreslog regeringen till riksdagen att de tre myndigheterna Västkustens örlogsbas (ÖrlB V), Göteborgs kustartilleriförsvar med Göteborgs och Bohus försvarsområde (GbK/Fo 32) och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) skulle sammanslås till en myndighet i fredsorganisationen. Bakgrunden till förslaget av en sammanslagning var på grund av besparingsskäl, där försvaret samt regeringen ansåg att den marina verksamheten på västkusten kunde samordnas under en gemensam ledning. Den 15 februari 1979 antog riksdagen regeringens proposition.[5] Och den 1 januari 1981 trädde den nya organisationen i kraft, under namnet Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4), vilken även ansvarade för ledningen av försvarsområdet.[6] Den 1 juli 1986 antog kommandot det nya namnet Västkustens marinkommando

Inför försvarsbeslutet 1996, etapp 2, föreslog regeringen för riksdagen att reducera antalet försvarsområdesstaber från 24 till 16 staber. Bland annat föreslogs att Älvsborgs försvarsområde (Fo 34) med stab i Borås skulle upplösas och avvecklas.[7] Och i regeringens budgetproposition 1997/98:1 föreslog regeringen även att Skaraborgs försvarsområde (Fo 35) med stab i Skövde skulle upplösas och avvecklas. Det med bakgrund till att Västra Götalands län därmed skulle bilda ett försvarsområde med försvarsområdesstab i Göteborg vid Västkustens marinkommando.[8] I dess ställe för de två före detta försvarsområdesstaberna i Borås och Skövde bildades Skaraborgsgruppen och Älvsborgsgruppen. Som ett vidare beslut i försvarsbeslutet 1996 kom även Öresunds marindistrikt föreslogs även att skulle inordnas i Västkustens marinkommando. Den nya organisationen, vilken riksdagen antog vid två tillfällen, kom att gälla från den 1 januari 1998, där Västkustens marinkommando fick det lite ovanligt långa namnet "Västkustens marinkommando inklusive Öresunds marindistrikt samt Västra Götalands försvarsområde (MKV/Fo 32)".[7]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Västra Götalands försvarsområde.[9]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När försvarsområdesstaben bildades förlades den till Östra hamngatan 2. Den 1 januari 1946 verkade staben från Södra Hamngatan 27. Från 1958 hade staben viss verksamhet förlagd till Badhusgatan 10 i Halmstad samt Norra Drottninggatan 21 i Uddevalla. Från den 13 december 1962 flyttades verksamheten i Uddevalla till Excercisvägen 1. Från den 18 januari 1966 förlades verksamheten i Göteborg till Nya Varvet och från 1981 till Kärringberget, där staben verkade fram till den avvecklades.[1]

FörbandscheferRedigera

Förbandschefen titulerades försvarsområdesbefälhavare och hade tjänstegraden överste 1. graden/kommendör 1. graden.

Namn, beteckning och förläggningRedigera

Namn
Göteborgs försvarsområde 1942-10-01 1958-06-30
Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde 1958-07-01 1975-06-30
Göteborgs och Bohus försvarsområde 1975-07-01 1997-12-31
Västra Götalands försvarsområde 1998-01-01 2000-06-30
Beteckningar
Fo 32 1942-10-01 1958-06-30
Fo 32/31 1958-07-01 1975-06-30
Fo 32 1975-07-01 2000-06-30
Förläggningsorter
Göteborgs garnison (F) 1942-10-01 2000-06-30

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Staben var dock underställt ett förband inom marinen.
  2. ^ Åren 1942–1958 var staben fristående och underställd chefen för III. militärområdet, åren 1958–1980 chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar, åren 1981–1986 chefen för Västkustens militärkommando, åren 1986–2000 chefen för Västkustens marinkommando.
  3. ^ Nils-Ove Jansson blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 72
  2. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 188
  3. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 41-42
  4. ^ ”Regeringens proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 13 juli 2019. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1978/79:96”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissa-organisationsfragor-mm-rorande_G20396/html. Läst 13 juli 2019. 
  6. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 43
  7. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034/html. Läst 13 juli 2019. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1997/98:1 – Utgiftsområde 6”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-1998_GL031D6. Läst 13 juli 2019. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 13 juli 2019. 

Tryckta källorRedigera

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6