Statsministerns ställföreträdare (Sverige)

statsråd som ersätter Sveriges statsminister vid dennes frånvaro
(Omdirigerad från Sveriges vice statsminister)

Statsministerns ställföreträdare, officiellt ställföreträdande statsminister, vardagligt vice statsminister, är i Sverige en funktion som ett statsråd har som ersätter statsministern vid dennes frånvaro och således skall kunna avlasta statsministern och leda regeringens arbete då statsministern är förhindrad att göra detta. Statsministern kan utse något av de övriga statsråden till sin ställföreträdare. Om statsministern inte fattat något sådant beslut ska det statsråd som har flest tjänsteår som statsråd fullgöra funktionen,[1] så kallad senioritet.

Ställföreträdande statsminister
Coat of arms of Sweden.svg
Ebba.Busch.Thor.riksmotet2015.15d686.1710040.jpg
Nuvarande
Ebba Busch
sedan 18 oktober 2022
TitelStällföreträdande statsminister
Förste innehavareGunnar Sträng
Inrättat1 januari 1975
Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde.
– 6 kap 10 § Regeringsformen

Om både statsministern och statsministerns ställföreträdare är frånvarande, vilket ibland är fallet exempelvis vid sommarledighet eller storhelger, avgörs vem av statsråden som ska vikariera som statsminister av senioritetsordning; ett visst lägsta antal statsråd skall alltid vara i tjänst oavsett om det är vardag eller helg.

HistorikRedigera

Före 1975, under 1809 års regeringsform, fungerade utrikesministern, ministärens "andre excellens", som ställföreträdare vid statsministerns förfall. Den officiella titeln som ställföreträdande statsminister inrättades från och med den 1 januari 1975 i och med ikraftträdandet av 1974 års regeringsform, som i 2012 års lydelse fastslår att "Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter".[2] När regeringsformen trädde i kraft 1975 blev Gunnar Sträng i egenskap av den sedan längst tid tjänstgörande ministern, statsministers ställföreträdare i kraft av senioritet. Den förste särskilt utsedde ställföreträdaren var folkpartisten Per Ahlmark (som samtidigt var arbetsmarknadsminister) i regeringen Fälldin I, som tillträdde 1976.

Östen Undén var utrikesminister och därmed "andre excellens" när statsminister Per Albin Hansson avled 1946. Han tillträdde därför som tillförordnad statsminister och var det fram tills Tage Erlander utsågs till Hanssons efterträdare.

År 1954 utsågs Ulla Lindström till konsultativt statsråd, och var enda kvinnan i regeringen. Hon vikarierade som statsminister flera somrar i stället för Tage Erlander, första gången 1958, vilket gjort att hon kallats Sveriges första kvinnliga statsminister, även om hon aldrig formellt var statsministerns ställföreträdare.[3]

FunktionRedigera

Posten som ställföreträdare innebär inte att statsministerns ställföreträdare blir statsminister om sittande statsminister avlider eller med omedelbar verkan avgår. Däremot fungerar ställföreträdaren som tillförordnad regeringschef fram tills att en ny ordinarie statsminister har valts. Vid tiden för mordet på Olof Palme 1985 var Ingvar Carlsson ställföreträdande statsminister, och tog sig an rollen som i praktiken tillförordnad statsminister under mordnatten för att sedan formellt väljas till statsminister efter talmansrunda och omröstning den 12 mars.[4][5]

Förutom avlastningsfunktionen kan en ställföreträdare ha andra arbetsuppgifter som varierar beroende på innehavaren. En särskilt utsedd ställföreträdare kan antingen ha sitt arbete helt förlagt till statsrådsberedningen (så var exempelvis fallet med Bosse Ringholm i regeringen Persson 2004–2006) eller samtidigt inneha en annan ministerpost (till exempel var Bengt Westerberg på en och samma gång socialminister och statsministerns ställföreträdare i regeringen Bildt 1991–1994).

Lista över statsministerns ställföreträdareRedigera

I listan nedan betecknar i kursiv stil befattningshavare som inte varit formellt förordnad till vice statsminister men som av ovan nämnda senioritetsskäl varit ställföreträdare för statsministern under perioder då någon särskild vice statsminister inte varit förordnad. I Regeringen Kristersson är utrikesminister Tobias Billström statsrådet med högst senoritet, men Ebba Busch har utsetts till statsministerns ställföreträdare.[6]

Statsministerns ställföreträdareTillträddeAvgickPartiRegering
Gunnar Sträng
(1906–1992)
1 januari 19758 oktober 1976 SocialdemokraternaPalme I
Per Ahlmark
(1939–2018)
8 oktober 19767 mars 1978 FolkpartietFälldin I
Ola Ullsten
(1931–2018)
7 mars 197818 oktober 1978 FolkpartietFälldin I
Sven Romanus
(1906–2005)
18 oktober 197812 oktober 1979 PartilösUllsten
Ingemar Mundebo
(1930–2018)
12 oktober 197931 juli 1980 FolkpartietFälldin II
Ola Ullsten
(1931–2018)
1 augusti 19808 oktober 1982 FolkpartietFälldin II, Fälldin III
Ingvar Carlsson
(född 1934)
8 oktober 19821 mars 1986 SocialdemokraternaPalme II
Svante Lundkvist
(1919–1991)
1 mars 19869 oktober 1986 SocialdemokraternaCarlsson I
Kjell-Olof Feldt
(född 1931)
10 oktober 198616 februari 1990 SocialdemokraternaCarlsson I
Lena Hjelm-Wallén
(född 1943)
16 februari 199027 februari 1990 SocialdemokraternaCarlsson I
Odd Engström
(1941–1998)
27 februari 19904 oktober 1991 SocialdemokraternaCarlsson II
Bengt Westerberg
(född 1943)
4 oktober 19917 oktober 1994 FolkpartietBildt
Mona Sahlin
(född 1957)
7 oktober 199416 november 1995 SocialdemokraternaCarlsson III
Lena Hjelm-Wallén
(född 1943)
17 november 19957 oktober 1998 SocialdemokraternaPersson
Lena Hjelm-Wallén
(född 1943)
7 oktober 199821 oktober 2002 SocialdemokraternaPersson
Margareta Winberg
(född 1947)
21 oktober 200230 oktober 2003 SocialdemokraternaPersson
Marita Ulvskog
(född 1951)
31 oktober 200331 maj 2004 SocialdemokraternaPersson
Lars Engqvist
(född 1945)
1 juni 200430 september 2004 SocialdemokraternaPersson
Laila Freivalds
(född 1942)
1 oktober 200431 oktober 2004 SocialdemokraternaPersson
Bosse Ringholm
(född 1942)
1 november 20046 oktober 2006 SocialdemokraternaPersson
Maud Olofsson
(född 1955)
6 oktober 20065 oktober 2010 CenterpartietReinfeldt
Jan Björklund
(född 1962)
5 oktober 20103 oktober 2014 FolkpartietReinfeldt
Margot Wallström
(född 1954)
3 oktober 201410 september 2019 SocialdemokraternaLöfven I
Löfven II
Morgan Johansson
(född 1970)
10 september 201918 oktober 2022 SocialdemokraternaLöfven II
Löfven III
Andersson
Ebba Busch
(född 1987)
18 oktober 2022Innehar ämbetet KristdemokraternaKristersson

Vice statsminister i Löfvens regeringarRedigera

 
Per Bolund (MP) bar titeln "vice statsminister" (ceremoniellt), men var aldrig statsministerns ställföreträdande. Detsamma gällde Isabella Lövin och Åsa Romsson, båda (MP).

I Sverige har normalt vice statsminister använts som en informell benämning för den som är ställföreträdare för statsministern, men i regeringen Löfven I som tillträdde den 3 oktober 2014 kallades Åsa Romson vice statsminister utan att formellt vara statsministerns ställföreträdare. Att Romson inte var statsministerns ställföreträdare blev allmänt känt drygt nio månader senare i samband med att statsminister Stefan Löfven hade förts akut till sjukhus med ambulans. I hans frånvaro leddes regeringsarbetet av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, vilket sades bero på att det var sommar och han var tillgänglig.[7] Åsa Romsons pressekreterare sade först felaktigt att det egentligen var vice statsminister Åsa Romson som skulle träda in för Stefan Löfven, men det tydliggjordes i en artikel i Dagens Nyheter att det faktiskt var Margot Wallström som var statsministerns ställföreträdare, eftersom hon hade flest tjänstgöringsår som statsråd.[8] Förvirringen ledde till att moderaten Jan Ericson anmälde statsministern till konstitutionsutskottet.[9]

Vid regeringsombildningen 25 maj 2016 efterträdde Isabella Lövin Romson som vice statsminister. Statsvetaren Ulf Bjereld har uttalat sin uppfattning att Romsons och Lövins titel vice statsminister är endast ceremoniell, utan faktiskt innehåll.[10][11] Någon formell utnämning av statsministerns ställföreträdare har inte skett i Regeringen Löfven I eller i Regeringen Löfven II och rollen tilldelas då det statsråd som har längst tjänstgöringstid vilket då var utrikesminister Margot Wallström.[1][12] Det ledde till en interpellationsdebatt i Riksdagen 2015 om vice statsministers arbetsuppgifter.[13]

Lista över de som formellt burit titeln "vice statsminister" utan att vara statsministerns ställföreträdareRedigera

Före den 3 oktober 2014 och sedan den 30 november 2021 sammanfaller titeln "vice statsminister" med den som är statsministerns ställföreträdare. Statsråd som där emellan endast innehaft den ceremoniella titeln "vice statsminister" har varit:

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] S-krav: Romson får inte ersätta Löfven”. Dagens Nyheter. 18 juli 2015. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/sverige/s-krav-romson-far-inte-ersatta-lofven/. Läst 23 januari 2022. 
  2. ^ Regeringsformen 6 kap. § 10 – SFS 1974:152 (lagen.nu)
  3. ^ Radio, Sveriges. ”Den uppkäftiga politikern som blev Sveriges första kvinnliga (vice) statsminister – Ulla Lindström - Stil”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/sveriges-forsta-kvinnliga-vice-statsminister-ulla-lindstrom. Läst 25 november 2021. 
  4. ^ palkommunike. TT. 1 mars 1986. 
  5. ^ carlsson. TT. 1 mars 1986. 
  6. ^ Oscarsson, Tea; Kudo, Per; Hultman, Alexander; Mellgren, Fredrik; Nilsson, Erik; Lindholm, Amanda; Thurfjell, Karin (18 oktober 2022). ”Här är Kristerssons regering – hela listan”. svd.se. https://www.svd.se/a/RGGo1r/de-blir-nya-ministrar-i-kristerssons-regering-hela-listan. Läst 22 oktober 2022. 
  7. ^ Ola Isaksson, Hannah Engberg, Erik Olsson, Carl Lundborg. ”Stefan Löfven hemma igen efter akut sjukhusbesök”. Arkiverad från originalet den 7 september 2015. https://web.archive.org/web/20150907181418/http://www.dn.se/nyheter/sverige/stefan-lofven-hemma-igen-efter-akut-sjukhusbesok/. Läst 20 september 2015.  Dagens Nyheter, 16 juli 2015.
  8. ^ S-krav: Romson får inte ersätta Löfven”. Dagens Nyheter. 18 juli 2015. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/sverige/s-krav-romson-far-inte-ersatta-lofven/. Läst 8 december 2021. 
  9. ^ Nyman, Emelie (19 juli 2015). ”KU-anmäler Löfven: ”Han skickar dubbla signaler””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/moderat-ku-anmaler-lofven-for-vice-posten. Läst 8 december 2021. 
  10. ^ TT/Aftonbladet 2015-07-18
  11. ^ Svenska Dagbladet 2015-07-18
  12. ^ Nordh, Emelie (19 juli 2015). ”Björklund: ”Romsons titel bara visitkort””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/bjorklund-romsons-titel-bara-visitkort. Läst 23 januari 2022. 
  13. ^ Hans Wallmark. "Vice statsminister - Interpellation 2014/15:744 av Hans Wallmark (M)", riksdagen.se, 31 juli 2015.

Externa länkarRedigera