Öppna huvudmenyn
Silvertronen, använd av den svenske monarken sedan 1650

Den svenska tronföljden regleras i successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Tronföljden avgör inte bara vem som skall ta över tronen om regenten avlider eller abdikerar, utan också vem som tar vid som vikarierande statschef (tillfällig riksföreståndare) om ordinarie statschef är sjuk, utomlands eller på annat sätt förhindrad att utföra sina uppgifter.

Sverige har sedan 1980 full kognatisk tronföljd, alltså att den äldsta bröstarvingen ärver tronen oberoende av kön.

Successionsordningen reglerar att därefter ärver monarkens äldre syskon och äldre syskons barn före yngre syskon och yngre syskons barn. Vad som skall gälla om en svensk kung eller regerande drottning dör eller abdikerar och det inte finns någon tronföljare, regleras i regeringsformen, som är en annan av Sveriges grundlagar.

Innehåll

AllmäntRedigera

Successionsordningens första paragraf stadgar att:

§ 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande.
– Lag (1979:935)

En grundlagsändring som började gälla 1 januari 1980 införde kvinnlig tronföljd - tidigare kunde enkom manliga efterkommande ärva. Detta innebar att dåvarande kronprins Carl Philip blev nummer två i successionsordningen, efter nya kronprinsessan Victoria.

Att monarkens äldre syskon och äldre syskons barn ärver före yngre syskon och yngre syskons barn innebär exempelvis att prinsessan Estelle ärver tronen före prins Carl Philip även om kronprinsessan Victoria skulle omkomma.[1]

I och med att lagen skrevs om 1980 gäller den Carl XVI Gustafs efterkommande, varför hans äldre systrar, Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina, inte blev aktuella som tronföljare.[2][3]

Om tronföljare saknasRedigera

Om regerande monark och samtliga tronföljare enligt gällande successionsordning dör eller avgår, skall riksdagen utse en riksföreståndare som skall fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Detta stadgas i 5 kap. 4 § 1 st. regeringsformen.

I 1809 års regeringsform, som var i kraft från 1809 till utgången av 1974, var det stadgat att riksdagen skulle utse ett nytt kungahus, om det befintliga kungahuset utslocknade. Någon sådan grundlagsfäst bestämmelse finns emellertid inte längre, utan det förutsätts att man får ta ställning till det framtida statsskicket om och när den situationen skulle uppstå.

Aktuell tronföljdRedigera

  1. Kronprinsessan Victoria, hertiginna av Västergötland, Konungens äldsta dotter
  2. Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland, Konungens äldsta dotters dotter
  3. Prins Oscar, hertig av Skåne, Konungens äldsta dotters son
  4. Prins Carl Philip, hertig av Värmland, Konungens son
  5. Prins Alexander, hertig av Södermanland, Konungens sons äldste son
  6. Prins Gabriel, hertig av Dalarna, Konungens sons yngre son
  7. Prinsessan Madeleine, hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, Konungens yngre dotter
  8. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland, Konungens yngre dotters äldsta dotter
  9. Prins Nicolas, hertig av Ångermanland, Konungens yngre dotters son
  10. Prinsessan Adrienne, hertiginna av Blekinge, Konungens yngre dotters yngre dotter

Historiska tronföljdsordningarRedigera

Under medeltiden utsågs de svenska konungarna genom val av menigheter med olika sammansättning. Först under Gustav Vasas regeringstid infördes regler om arvsrätt till tronen. Genom Västerås arvförening 1544 fastslogs en tronföljdsordning som räknade med arvsrätt endast för män och genom män. På riksdagen 1590 beslöts en ny arvförening, 1590 års arvförening, vilken innebar att arvsrätt på kvinnolinjen kunde komma i fråga om alla manslinjer dog ut. Enligt de arvföreningar som gällde under de följande hundra åren var arvsrätten tidvis begränsad till män. Under andra delar av samma tidsperiod tillerkändes kvinnor en subsidiär arvsrätt. Från år 1719, då Ulrika Eleonora valdes till drottning, blev kvinnlig tronföljd utesluten. Genom 1810 års successionsordning bekräftades en agnatisk, strikt manlig, tronföljdsordning för efterkommande till sedermera Karl XIV Johan och som gällde till 1980.[4]

Tidigare tronföljderRedigera

Under Gustav Vasa, 1523–1560Redigera

Under Erik XIV, 1560–1569Redigera

Under Johan III, 1569–1592Redigera

Under Sigismund, 1592–1599Redigera

Under Karl IX, 1599/1603–1611Redigera

Under Gustav II Adolf, 1611–1632Redigera

Under Kristina, 1632–1654Redigera

Under Karl X Gustav, 1654–1660Redigera

Under Karl XI, 1660–1697Redigera

Under Karl XII, 1697–1718Redigera

Under Ulrika Eleonora, 1719–1720Redigera

Under Fredrik I, 1720–1751Redigera

Under Adolf Fredrik, 1751–1771Redigera

Under Gustav III, 1771–1792Redigera

Under Gustaf IV Adolf, 1792–1809Redigera

Under Karl XIII, 1809–1818Redigera

Under Karl XIV Johan, 1818–1844Redigera

Under Oscar I, 1844–1859Redigera

Under Karl XV, 1859–1872Redigera

Under Oscar II, 1872–1907Redigera

Under Gustaf V, 1907–1950Redigera

Under Gustaf VI Adolf, 1950–1973Redigera

Under Carl XVI Gustaf, 1973–Redigera

FotnoterRedigera

  • a Strikt legalt miste Karl Filip sin arvsrätt till tronen i det att han gifte sig, men äktenskapet och hans därmed sammanhörande förlust av successionsrätt blev bekant först efter hans död.

Se ävenRedigera

KällorRedigera