Öppna huvudmenyn

Maria Elisabet av Sverige

prinsessa av Sverige

Prinsessan Maria Elisabet av Sverige, född på Örebro slott 10 mars 1596, död på Bråborgs slott 7 augusti 1618, var dotter till hertig Karl (sedermera Karl IX) och Kristina av Holstein-Gottorp.

Maria Elisabet
Prinsessan Maria Elisabet av Sverige, hertiginna av Östergötland
Prinsessa av Sverige
Hertiginna av Östergötland
Gemål hertig Johan av Östergötland (vigda 1612)
Barn Inga barn
Far Karl IX
Mor Kristina av Holstein-Gottorp
Född 10 mars 1596
Örebro Slott, Örebro, Örebro län, Sverige Sverige
Död 7 augusti 1618 (22 år)
Begravd Linköpings domkyrka, Linköping, Östergötlands län, Sverige Sverige
I Linköpings domkyrka hittas hertigparets gravplats. Texten på minnesstenen lyder: Under detta hvalf hvila Gustaf Wasas barnabarn Johan, hertig af Östergöthland, född 1589, död 1618, och dess gemål Maria Elisabeth, född 1596, död 1618. Stiftets biskop reste stenen 1825.

Innehåll

BiografiRedigera

Maria Elisabet tycks ha lidit av någon slags nervsjukdom eller psykisk sjukdom och led av något slags anfall eller "konvulsioner" (möjligen epilepsi?). Hon sades ha blivit mycket bortskämd av sina föräldrar, som gjorde sitt bästa för att dölja hennes sjukdom. Hon vigdes med sin kusin hertig Johan av ÖstergötlandStockholms slott Tre kronor 1612. Äktenskapet blev barnlöst och brukar inte beskrivas som lyckligt, men de levde mycket luxuöst med sitt eget hov på sina residens i Vadstena och Bråborg.

Maria Elisabet dog av sin livslånga sjukdom endast 22 år gammal och ligger begravd vid sidan av sin make i Linköpings domkyrka.

HäxjaktRedigera

Hertigen och hertiginnan av Östergötland regerade ganska självständigt i sitt eget hertigdöme och Maria Elisabet tycks ha utövat visst inflytande. Här iscensattes Sveriges första häxjakt på 1610-talet, för vilken hertigparet var direkt ansvariga. En kvinna sägs ha anklagats av hovpredikanten Claudius Prytz för att ha förgjort hertigparet och avrättades i Söderköping [se separat artikel]. En ny lag utfärdades som tillät stränga och godtyckliga straff för trolldom, då den gällande landslagen inte var tillräcklig för hertigens intentioner, och sju kvinnor avrättades i Finspång 1617, bland dem Elin i Näs. Denna verksamhet tillskrevs många gånger hertigparet: "tvenne slemma och beryktade trollkonor, som deras F. [Furstliga] Nåder hertig Johan och hans älskliga gemål F. [Furstinnan] Maria Elisabet efter Guds tillstädelse förgjorde, brända emellan vika på en ort som kallas Skogby vad [nära Kuddby] vad".[1]

Då den verkliga häxjakten utlöstes år 1669 påminde Per Brahe den yngre om häxjakten i Östergötland på 1610-talet: "Att förfara alltför skarpt med dem som äre inicerade, efter de inbilla sig mycket som inte är realt, och den skarpa executionen lär öka trolldomen, som i H. Johans tid skedde",[1] och "Hr Riksdrotsen påminte sig om Hertig Jans furstinna. Hon begynte till att låta bränna några, så att på sistone icke en hustru var, som icke allenast var beskylld".[1] Endast omkring tio avrättningar är dock bekräftade.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Ankarloo, Bengt, Satans raseri: en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder, Ordfront, Stockholm, 2007

Övriga källorRedigera