Svenska sigiller från medeltiden
Svenska sigiller från medeltiden är en förteckning med avbildade teckningar av svenska sigill från medeltiden. Den är författad av Bror Emil Hildebrand och gavs ut 1862–1867.
Historia och omfattning Redigera
Bror Emil Hildebrand utförde detta arbete som komplement till Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven förvarade i Svenska Riksarkivet. De utgavs Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens förlag och trycktes i flera band mellan 1862 och 1867 av P. A. Norstedt & Söner.
Banden omfattar svenska andliga och världsliga ledares sigill med omsorgsfullt detaljerade teckningar enligt den tidskronologi som de förekommer i medeltidsbreven.
De utgivna häftena indelades av Hildebrand i tre huvudklasser eller serier:
- Den första serien omfattar kungliga och furstliga personer
- Den andra serien omfattar andliga personer och myndigheter
- Ärkebiskopar och biskopar (personliga och ämbetssigill)
- Kapitel vid domkyrkorna
- Klosterföreståndare och klosterkonvent
- Enskilda präster och klosterbröder
- Den tredje serien omfattar frälsemän med flera icke andliga enskilda personer och myndigheter.
- Frälsemän och andra förnämliga män
- Kvinnor som inte tillhör första eller andra seriens underavdelningar
- Offentliga myndigheter som städer, landskaps och sockenmenigheter, gillen m.m.
- Enskilda personer av borgarståndet som inte tillhör första underavdelningen
Häftet avslutas med ett register över nämnda personer, samt en indelning i vapenmärken efter typ.
Den tredje serien Redigera
Den tredje serien omfattar frälsemän med flera icke andliga enskilda personer och myndigheter. Nummer 3 t.o.m. nummer 6 är från medeltidsbrev angående den minderårige kung Erik Erikssons råd, som inrättades för den omyndige kungen, där sigillanterna i tur och ordning är .
- 1222–1230: Stallaren Brynulf Mus, vapnet visar en mus på ett bord.
- Knut Holmgersson, senare kung, sigillet visar honom ridande till häst.
- 1225: Gustaf, lagman i Västergötland, sigillet visar inget vapen, utan en stående man i fotsid dräkt och kappa.
- 1231–1240: Folke (lejon och lilja), också lagman i Västergötland, som för ett komplicerat vapen, kluvet genom en så kallad liljestav, där liljan ses överst, med en lång stjälk eller stav, som når sköldens botten, vilken på heraldiskt höger sida utvecklar sig till ett halvt lejon i profil, medan det vänstra fältet fylls med tre utskjutande skott från liljans stjälk.
- 1241: Magnus Johansson, en stående fågel i en åttauddig stjärna, lagd på tre snedbjälkar.
- 1240 eller 1250: Filip Petersson (bror till Lars Petersson nedan), utan vapensköld. En man i ringbrynja med sköld, och i högra handen lyftat svärd, sitter på en galopperande häst.
- 1254: Bengt Luciesson, två band av dubbla strängar, bildande två snedbjälkar. Lagman i Västergötland?.
- Obestämt, av texten ses bara VM.....I, ett upprest lejon, hållande i en lilja i den delad sköld.
Referenser Redigera
Noter Redigera
- ^ SDHK-nr: 370
- ^ Wasling, Jesper. ”ERIKSKA ÄTTEN OCH DESS LEJON”. Wasling Media. https://waslingmedia.se/erikska-atten-och-dess-lejon/. Läst 20 juni 2020.
Övriga källor Redigera
- Hildebrand, Bror Emil: Svenska sigiller från medeltiden (1862–1867)
- Bengt Hildebrand: Bror Emil Hildebrand i Svenskt biografiskt lexikon (1971–1973)
Externa länkar Redigera
- Svenska sigiller från medeltiden (digital version tillgänglig online via Google)
- Svenska sigiller från medeltiden (sökbar digital version tillgänglig online via bayerische Staatsbibliothek)