Dalarnas äldsta sigill (från 1435).

Ett sigill, eller insegel, är ett märke som ursprungligen syftade till att intyga äktheten hos ett dokument. En modern tillämpning är att omge paket med sigill från fabriken för att visa att produkten inte är begagnad. Den traditionella avändningen av sigill har idag i stor utsträckning ersatts av underskrift. Med sigill kan avses både sigillstamp eller en signetring, och ett avtryck av dem i lack, vax eller liknande material. På sigillstampen eller signetringen finns en ingraverad symbol, unik för den som skriver under. Sigill fanns för enskilda personer, för städer, härad, domstolar och stater. Ett officiellt sigill för en furste, ett rike eller en stad kallades även sekret. Ordet kan även beteckna ett mindre sigill tryckt på baksidan av ett större, vilket förekom särskilt under medeltiden.[1]

I Sverige har sigill förlorat sin betydelse under 1900-talet medan de i många andra länder fortfarande används för att bekräfta viktiga dokument som lagar och domar. Ursprungligen var sigillet det viktigaste instrumentet för att ge dokument juridisk giltighet, eftersom mycket få utanför kyrkan var skrivkunniga. Stockholms privilegiebrev från 1436 har 54 bevarade sigill och finns i Stockholms stadsarkiv. Sigill används även till exempel i internationell rätt när olika stater utväxlar dokument med varandra.

Läran om sigill kallas sfragistik och räknas som en historisk hjälpvetenskap.

BilderRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”sekret”. Förvaltningshistorisk ordbok. http://fho.sls.fi/uppslagsord/14752/sekret/. Läst 5 februari 2020. 

Externa länkarRedigera