Karl Ingeborgasson (Lejonbalk)
Karl Ingeborgasson ägde på 1200-talet Salnecke slott i Uppland.
| Karl Ingeborgasson (Lejonbalk) | ||
|---|---|---|
| Tidsperiod | 1266-senast 1273 | |
| Efterträdare | sonen Folke Karlsson (Lejonbalk) | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Död | 1273? | |
| Begravd | Nydala kloster | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Lejonbalk | |
| Sätesgård | Salnecke slott i Uppland | |
Familj
| ||
| Make/maka | Ulvhild (Boberg) | |
| ||
| En kluven sköld med ett lejon i högra fältet och det vänstra sex gånger styckat. | ||
Nämns som lagman i Tiohärads lagsaga 1266.[1] Han uppträder i dokument tidigast 1263 och bar redan då titeln »dominus». Gift före 9 april 1263 med Ulvhild (Boberg), dotter till Sigtrygg Bengtsson (Boberg).
Herr Karl fick återlösa det av Bengt Sigtryggsson (Boberg) till minoritklostret i Skara skänkta godset Bjällum i Bolums socken i Valle härad i Västergötland, helt säkert på grund av hustruns bördsrätt. Karl Ingeborgasson ägde jord även i Mo härad i Småland.
Han dog tidigast 1266 men troligen 1273. Han nämns ej som levande efter 1266. Han och hustrun är begravda i Nydala kloster, till vilket makarna även testamenterade den ovan nämnda jorden.
Två av hans söner: Folke Karlsson (Lejonbalk) och Magnus Karlsson (Lejonbalk), var även de lagmän i Tiohärads lagsaga, sonen Folke Karlsson efterträdde honom, senast år 1273, och från omkring 1300 tog andre sonen Magnus Karlsson över lagmansämbetet i Tiohärads lagsaga.
I sitt sigill förde Karl Ingeborgason en kluven sköld med ett lejon i det heraldiskt högra fältet och med det vänstra fältet sex gånger styckat, så att det kan uppfattas som tre balkar.
Referenser redigera
- Lejonbalk, släkt i Svenskt biografiskt lexikon
- Lejonbalk på Adelsvapen
Noter redigera
- ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 325