Eskil Magnusson

svensk politiker

Eskil Magnusson, född cirka 1170-1175 och död omkring 1227, var son till Magnus Minnisköld i dennes första kända äktenskap och således halvbror till Birger jarl. Han gifte sig omkring 1217 med Kristina Nilsdotter Blake, som var dotterdotter till Erik den helige och änka efter den norske jarlen Hakon galen.

Eskil Magnusson
Titlar
Tidsperiod 1217–1227
Företrädare Algot Sigtryggsson
Efterträdare Gustaf (stående man i fotsid dräkt och kappa)
Personfakta
Född cirka 1170-1175
Död död omkring 1227
Skara
Frälse/adelsätt Bjälboätten
Far Magnus Minnisköld
Släktingar halvbror till Birger jarl
Familj
Make/maka Kristina Nilsdotter Blake
Barn Knut Håkansson

Eskil Magnusson förde ett gående lejon
Vapen: ett gående lejon (utan strängar) [1]

Eskil Magnusson framträder i skriftliga dokument redan i slutet av Knut Erikssons regeringstid. Han var lagman i Västergötland senast från 1217. Eskil var enligt Västgötalagens lagmanslängd författare till Västgötalagen. Under 1220-talet första år deltog han i förhandlingar med den norske kungen Håkon Håkonsson gällande Ribbungarnas användande av Värmland som basområde för plundringståg in i Norge.

Eskil Magnusson var troligen medlem av det råd som 1222–1229 styrde Sverige istället för den omyndige kungen Erik Eriksson.

Baneret som kung Erik Knutsson av Sverige fört i slaget vid Gestilren förvarades hos Eskil Magnusson i Skara, som år 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagmannen Snorre Sturlasson.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Svenska sigiller från medeltiden av Bror Emil Hildebrand

Vidare läsningRedigera