Joar Blå

Joar Blå var en riddare^{[källa behövs]} och storman i Sverige under första hälften av 1200-talet.

Joar Blå
Titlar
Storman, Herre till Gröneborg
Andra titlar	Latin: dominus Joarus
Personfakta
Personnamn	Troligen Joar Johansson
Död	1200-talet

Han är känd från Erikskrönikan där han utpekas som initiativtagare till valet av Birger jarls minderårige son Valdemar som kung av Sverige. Birger befinner sig vid tillfället på korståg i Finland, när Valdemar hastigt väljs efter Erik läspe och haltes död. När den hemkomne Birger med vred ton frågar varför sonen blivit kung och inte han själv, replikerar Joar att Valdemar är yngre och om det inte passar Birger så kan han skaka fram en ur sin egen rock, d.v.s att Joar själv kan bli kung.

Joar Blå är en omtvistad gestalt i svensk historia eftersom källmaterialet, frånsett Erikskrönikan, ger mycket få ledtrådar om honom. Erikskrönikans skildring av valet av Valdemar och Joar Blås agerande stämmer inte med Hakonarsagans skildring och antas gå tillbaka på ett äldre sagomotiv som infogats i berättelsen. Han sägs enligt tradition ha varit herre till Gröneborg nära Enköping, där han gett namnet till stadens största nöjesetablissemang, som brann ner 2011 och gjordes om till medborgarhus.

Joar Blå har av historiker som Carl Mauritz Kjellberg, med stöd av Rolf Pipping, antagits vara identisk med den Joar Johansson som nämns i ett par brev från 1200-talets första hälft samt den herr Joar (dominus Joarus) som nämns i ett av kung Valdemar utfärdat brev från 1250-talet. Joars i Erikskrönikan uttalade dynastiska anspråk har fått vissa historiker att hypotetiskt utpeka honom som sonson till kung Erik den heliges bror Joar Jedvardsson, något som förutsätter en Johan Joarsson som mellanlänk.

Joar Blå har varit en attraktiv man att infoga i sitt släktträd, och i konstruerade släkttavlor har både Aspenäsätten och Fånöätten av äldre genealogiska författare ansetts ha sitt ursprung i Joar Blå och i äldre genealogisk litteratur kallas dessa släkter Blå.

Ur Erikskrönikan: Tha var hemma en riddare god ok saa til huru riket stodh Han heyt herra joar blaa han var swa välluger i rikit tha huat han giorde ok huat han loot thz war almoganom enkte amot han walde tha birgers son valdemar til konung som honom til retta baar Then tiid birge jerl kom hem tha wart han vreder summwm them Ther hans son haffde til konung takit ok sagde hwi er ekke heller jakit Fore thy at han ville rikeno rada som han ok giorde fore them badha Ok sporde hwo thz göra thorde herra joar sagde thz war iak thz giorde wy seem attu äst en äldre man ok tik er förre waan at dö än han Thy vildum wy honom rikit giffua vi hopum at han skal lenger liffua Thy skalttu ekke warda vredh wiltu ey haffuat tessa leedh Tha withom vy huar en annan sither oc tw gör aff thenna huat tu gither Tha huxade birger jerl ena stund k swarade sidhan tessa lund Hwar vilin i tha at konung skal vära jak veyt i maghen ey konung ombära Tha swarade herra Joar bl.a. Thenna kiortil jak hauer här aa ther wil iak en konung vtfaa Ok lather thu tik ey nöghia tha fiöl jerlin jnnan en fögha haffwen then samma j hawin takit wy gitum inthe at honom vrakit

Olaus Petri beskriver det så här: Thå swarade her Joar Vndan thenna kiortelen som jach haffuer påå mich wilie wij få en konung, När Birger Jerl thet hörde, befruchtade han sich, at både han och hans son skulle mista konunga dömet, ther fore gaff han sich til fridz med thet som giordt war med hans son, Och wardt konung Valdemar crönter i Lincöping, Epter Christi byrdh Tolff hundrade itt och femtiyo åår, [och ther med stillades then trettan som hade warit emillan konung Suerkers och S. Erics slecht, ty konung Waldemar war på fädhernet aff konung Swerkers och på Modhernett aff S: Erichs slecht.]

Källor

• Diskussion på Anbytarforum