Joar Blå
Joar Blå var en riddare[källa behövs] och storman i Sverige under första hälften av 1200-talet.
Joar Blå | ||
---|---|---|
Titlar
| ||
Andra titlar | Latin: dominus Joarus | |
| ||
Personfakta
| ||
Personnamn | Troligen Joar Johansson | |
Död | 1200-talet |
Han är känd från Erikskrönikan där han utpekas som initiativtagare till valet av Birger jarls minderårige son Valdemar som kung av Sverige. Birger befinner sig vid tillfället på korståg i Finland, när Valdemar hastigt väljs efter Erik läspe och haltes död. När den hemkomne Birger med vred ton frågar varför sonen blivit kung och inte han själv, replikerar Joar att Valdemar är yngre och om det inte passar Birger så kan han skaka fram en ur sin egen rock, d.v.s att Joar själv kan bli kung.
Joar Blå är en omtvistad gestalt i svensk historia eftersom källmaterialet, frånsett Erikskrönikan, ger mycket få ledtrådar om honom. Erikskrönikans skildring av valet av Valdemar och Joar Blås agerande stämmer inte med Hakonarsagans skildring och antas gå tillbaka på ett äldre sagomotiv som infogats i berättelsen.[1] Han sägs enligt tradition ha varit herre till Gröneborg nära Enköping, där han gett namnet till stadens största nöjesetablissemang, som brann ner 2011 och gjordes om till medborgarhus.[2][3]
Joar Blå har av historiker som Carl Mauritz Kjellberg, med stöd av Rolf Pipping, antagits vara identisk med den Joar Johansson som nämns i ett par medeltidsbrev från 1200-talets första hälft samt den herr Joar (dominus Joarus) som nämns i ett av kung Valdemar utfärdat brev från 1250-talet. [4] Joars i Erikskrönikan uttalade dynastiska anspråk har fått vissa historiker att hypotetiskt utpeka honom som sonson till kung Erik den heliges bror Joar Jedvardsson, något som förutsätter en Johan Joarsson som mellanlänk.
Joar Blå har varit en attraktiv man att infoga i sitt släktträd, och i konstruerade släkttavlor har både Aspenäsätten och Fånöätten av äldre genealogiska författare ansetts ha sitt ursprung i Joar Blå och i äldre genealogisk litteratur kallas dessa släkter Blå.[5]
Ur Erikskrönikan: |
Olaus Petri beskriver det så här: |
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 461
- ^ SVT - Joar Blå-branden anlagd
- ^ [1]
- ^ Rolf Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (Helsingfors 1926) s 141 f
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 262