Svenska litteratursällskapet i Finland

finländskt forsknings- och litteratursällskap

Svenska litteratursällskapet i Finland r.f. (SLS, ofta kallad Svenska litteratursällskapet) är ett vetenskapligt samfund för finlandssvensk litteratur, kultur och forskning. Det grundades 1885 till minne av Johan Ludvig Runeberg.

SLS:s byggnad i Kronohagen.
Ej att förväxla med Svenska Litteratursällskapet.

Enligt stadgarna skall sällskapet främst verka för att bevara, forska i och förmedla det svenska kulturarvet i Finland, att främja forskning rörande det svenska språket och litteraturen i Finland, samt genom pris och stipendier understöda den finlandssvenska litteraturen.

Svenska litteratursällskapets verksamhetsformer är arkivverksamhet, forskning och forskningsfinansiering, förlagsverksamhet, förmögenhetsförvaltning samt utdelning av pris, stipendier och understöd.

Sällskapets arkiv består av fyra specialarkiv och ett folkmusikinstitut (Finlands svenska folkmusikinstitut), vilka verkar i Helsingfors och Vasa.

Sällskapets förlagsverksamhet är den största inom humaniora och samhällsvetenskaper på svenska i Finland och ger ut tidskriften Källan.

Sällskapet utdelar årligen ett stort antal pris och stipendier, i synnerhet vid sällskapets årshögtid, som äger rum på Runebergsdagen den 5 februari. Sedan 1971 är Tollanderska priset sällskapets stora pris.

Sällskapet äger och förvaltar Svenska kulturfonden.

SLS är en av de stora förvaltarna av allmännyttiga medel i Finland. Medlen har i huvudsak erhållits genom privata donationer.

Sällskapet har genom donationer erhållit herrgårdarna Sarvlax i Pernå, Stensböle i Borgå och Strömma i Bjärnå samt Diktarhemmet i Borgå och författargården Abrams i Vörå.

HistorikRedigera

Bakgrund och bildandeRedigera

Det svenska litteratursällskapet i Finland var en del av en språkligt nationell och liberal rörelse. Det grundades 1885 i Helsingfors på initiativ av Carl Gustaf Eklander, Axel Olof Freudenthal och Axel Lille. Antalet pådrivare var dock betydligt större, särskilt Ernst Lagus och Max af Schultén har utpekats som tidiga intitativtagare. Lagus representerade den svensksinnade studentungdomen å sin sida medan af Schultén tillhörde en äldre generation konstitutionella svekomaner. Bakgrunden till litteratursällskapets bildande låg i 1880-talets uppvaknande svenska opinion i Finland som i sig berodde på politiska och kulturella förändringar i det finländska samhälllet. Den politiska situationen i landet präglades av oro, samtidigt det förelåg en fara för storkrig ute i Europa.[1] Det finska språket och kulturen var av största vikt för den akademiska ungdomen, vilken spekulerade om en ny kulturell identitet för Finland. Vid Helsingfors universitet fanns sedan länge det antikvariska, folkloristiska, språkliga, historiska och geografiska intresset för det finska Henrik Gabriel Porthan hade understött.

 
J. L. Runeberg och Z. Topelius, två av Finlands mest kända 1800-talsförfattare. Runeberg utsågs till SLS beskyddare en tid efter sin död, medan Topelius uttryckte sina reservationer efter sällskapets grundande.


SLS tog på många sätt intryck av Finska litteratursällskapet (Suomen kirjallisuuden Seura, SKS). SKS, grundat 1831, spelade en väsentlig roll i dåtidens akademiska liv och hade ett nätverk av medlemmar över hela landet. Några av SLS grundande medlemmar var sedan långtida medlemmar i SKS. Liksom SKS byggdes det svenska litteratursällskapet upp som ett medborgarsamfund med bred folklig förankring. Detta drag lever i dag kvar främst i form av för alla medlemmar öppna årsmöten. Associationernas roll i storfurstendömet Finland var speciell, då dylika samfund i Ryssland fungerade mera som styrorgan för undersåtarnas samhälleliga aktiviteter. I Finland fanns det sedan länge en konkret strävan att fylla assocationerna med ett konkret innehåll för medborgarpåverkan nerifrån.

 
Avtäckningen av Runebergsstatyn den 6 maj 1885, J. L. Runebergs dödsdag. SLS höll sitt konstituerande möte samma dag.

Svenska litteratursällskapets första sammankomst var ett medborgarmöte den 5 februari 1885 på Societetshuset (idag Helsingfors stadshus). Vid mötet ustågs Estlander enhälligt till uppgiften att leda förhandlingarna av de 120 församlade män och kvinnor på plats. Uppbådet av folk hade arrangerats genom anmälningslistor som spridits i Helsingfors och i andra städer runtom i landet. Datumet valdes eftersom det var Johan Ludvig Runebergs födelsedag. Stiftarna ville nämligen från början, enligt Freudenthal, "antyda företagets fosterländska riktning."[2] Till sällskapets benämning fogades meningen "stiftat till åminnelse av Joh. Ludv. Runeberg". Runeberg, som hade dött 1877, åtnjöt hög status tack vare hans fosterländska diktverk, såsom Fänriks Ståls sägner. Runeberg hade diktat på svenska men hans verk översattes även till finska. Valet av Runeberg som samfundets beskyddare var inte okontroversiellt. Det kritiserades i den finsksinnade tidningspressen för att lägga beslag på "gemensamhetsskalden" för det svenska.[3] Även tongivande svenska författare som Zacharias Topelius var till en början kritiska till litteratursällskapets grundande.[4]


Samfundet tog även vissa intryck från Svenska Akademien, däribland systemet med numrerade stolar för styrelseledamöter. Styrelsen utgjordes dock av ett mindre antal ledamöter, 12 stycken. Den första styrelsen som utsågs bestod av:

Styrelseledamöter och funktionärer erhöll länge ingen lön för sitt arbete inom litteratursällskapet, och därav rekryterades dessa medlemmar ur den ledande akademikerkåren från Helsingfors universitet, med professorstjänst eller annan anställning. Detta blev ett traditionellt och seglivat förhållande långt in på 1900-talet.

De första hundra åren (1885–1985)Redigera

Modern tid (1985–)Redigera

VerksamhetRedigera

Forskning och publikationsverksamhetRedigera

Finlandssvenska arkivRedigera

PrisutdelningarRedigera

LedamöterRedigera

Sällskapets ordförandeRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera

 
Finskt frimärke emitterat till Svenska Litteratursällskapets 100-årsdag.
  1. ^ Steinby, Torsten (1985). Forskning och vitterhet. Svenska litteratursällskapet i Finland 1885–1985, del I: Det första halvseklet. sid. 14–15 
  2. ^ Carsten Bregenhöj (04.02.1996). ”Vasa och litteratursällskapets vagga”. Vasabladet. 
  3. ^ ”Huru klyftan fås vid, I & II”. Finland. 22.02.1887 & 24.02.1887. 
  4. ^ ”Svenska litteratursällskapets uppkomst. Z. Topelius opinion”. Hufvudstadsbladet. 05.02.1910.