Wikipedia

Otto Andersson

åländsk musikforskare och körledare
För liknande namn, se Otto Andersson (olika betydelser).

Otto Emanuel Andersson, född 27 april 1879 i Vårdö på Åland, död 27 december 1969 i Åbo, var en finländsk musikforskare.

Otto Andersson
FöddOtto Emanuel Andersson
27 april 1879[1]
Vårdö, Finland
Död27 december 1969[1] (90 år)
Åbo
Medborgare iFinland[2]
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningMusikvetare, etnolog, kompositör[3], musiketnolog
ArbetsgivareÅbo Akademi
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Andersson studerade först vid Helsingfors musikinstitut, och var därefter en tid verksam som lärare där. År 1906 grundade han föreningen Brage, vars ordförande och körledare han därefter blev.

Sedan 1908 bedrev han studier i folklore och musikhistoria vid Helsingfors universitet och blev filosofie doktor där 1923 på en avhandling med titeln Stråkharpan: en studie i nordisk instrumenthistoria.[4] Andersson innehade från 1926 Robert Mattssons professur i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo Akademi.

I Anderssons litterära produktion, vilken företrädesvis behandlar finländsk musikhistoria och folklore, märks Inhemska musiksträvanden (1907), Musik och musiker (1917), Martin Wegelius (1918), Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808-27 (1921), Stråkharpan (1923) och Runeberg och musiken (1925).

Andersson grundade dessutom tre musiktidskrifter, skrev en mångfald värdefulla uppsatser samt samlade och utgav gamla svensk-finska och estländska folkvisor och danser.

Andersson framträdde även som tonsättare (motett, romanser med mera) och som dirigent vid sång- och musikfester.

Andersson publicerade 1941 Mot bolsjevismen: tankar och reflexer, och kom under denna tid att få en positiv inställning till Hitler och Nazityskland. Han publicerade bland annat skriften Språk- och personlighetsprincipen i den nationalsocialistiska statstanken : reflexioner och jämförelser, och uttryckte i skrift glädje över att "rasbetingad kulturgemenskap triumferar".[5]

Otto Andersson var även medarbetare i Svensk uppslagsbok som författare av musikrelaterade artiklar.

Ålandsfrågan redigera

Andersson var engagerad i finska inbördeskriget på Åland där han var ledare för skyddskåren i Vårdö [6] .

Efter inbördeskrigets slut så kom han att, tillsammans med andra ålänningar som främst var bosatta i Helsingfors, börja arbeta för att Åland skulle bli självstyrt . Han blev medlem i Ålandskommittén där bland annat arkitekterna Lars Sonck och Bertel Jung hade framträdande roller. Andersson var ansvarig utgivare för veckotidningen Ålands Posten som Ålandskommittén gav ut 1919.[7] Han skrev boken "Bidrag till kännedom om Ålandsfrågans uppkomst och stämningen på Åland 1917–1918" [8] där han ifrågasatte äktheten i Ålandsrörelsen och svenskarnas påstående att ålänningar ville höra till Sverige. Detta gjorde att han blev illa omtyckt av Ålandsrörelsen och främst Julius Sundblom. Detta bidrog till att Andersson sällan besökte Åland efter Nationernas Förbunds beslut sommaren 1921 att Åland skulle bli självstyrt område och höra till Finland.

Bibliografi (urval) redigera

  • Inhemska musiksträfvanden: anteckningar rörande musikens i Finland historia jämte smärre uppsatser i musik. Helsingfors. 1907. Libris 1835443 
  • Musik och musiker. Helsingfors. 1917. Libris 1835441 
  • Martin Wegelius. Helsingfors. 1919. Libris 2528008 
  • Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808-1827. Skrifter / utgivna av Åbo akademi. Helsingfors. 1921. Libris 2287768 
  • Stråkharpan: en studie i nordisk instrumenthistoria. Böcker / Föreningen för svensk kulturhistoria, 99-0578542-6 ; 4. Stockholm: Gen.-stab. lit. anst. i distr. 1923. Libris 1472712 
  • Runeberg och musiken: föredrag vid Svenska litteratursällskapets årshögtid den 5 februari 1925 (med några utvidgningar). Helsingfors. 1925. Libris 2491744 
  • Mot bolsjevismen: tankar och reflexer. Åbo: Bro. 1941. Libris 2491739 
  • Språk- och personlighetsprincipen i den nationalsocialistiska statstanken: reflextioner och jämförelser. Svenska tysklandsvänners i Finland skriftserie ; 4. Åbo. 1943. Libris 2976466 
  • Hollmérus, Ragnar; Andersson Otto, Henriksson Harry (1944). Du sköna sång: finlandssvenska ballader. Åbo. Libris 2708475 
  • Kalevala i strofer. [Finland]. 1954. Libris 13410830 
  • Jean Sibelius i Amerika. Åbo. 1955. Libris 2491735 
  • Spel opp, I spelemänner: Nils Andersson och den svenska spelmansrörelsen. Stockholm: Nord. museet. 1958. Libris 8214253 
  • Bröllopsmusik på säckpipa. Stockholm: Svensk tidskrift för musikforskning. 1961. Libris 13379021 
  • Studier i musik och folklore. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842. Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland. 1964-1969. Libris 495657 
  • Balladen i Svenskfinland: några reflexioner. [Åbo]. 1965. Libris 13412813 
  • När spelmanslåten blev dikt. [Åbo]. 1969-1970. Libris 13409326 

Källor redigera

Uppslagsverk redigera

  • Svensk uppslagsbok. Lund 1929

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 17 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Classical Archives, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Andersson, Otto (1923). Stråkharpan: en studie i nordisk instrumenthistoria. Böcker / Föreningen för svensk kulturhistoria, 99-0578542-6 ; 4. Helsingfors: Holger Schildt. Libris 570045 
  5. ^ Annika Hällsten (11 juli 2018). ”Otto Andersson var folkbildare via folkmusik”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/d6634d61-7bac-4b2c-be1e-22242eaa6536. 
  6. ^ Bondestam, Anna. Vintern 1918 
  7. ^ Jung, Bertel (1922). Ålandskommitténs Verksamhetsberättelse 1918–1922. Läst 6 februari 2018 
  8. ^ Andersson, Otto (1919). Bidrag till kännedom om Ålandsfrågans uppkomst och stämningen på Åland 1917–1918 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Otto_Andersson&oldid=54076425”