Myrspov

Fågelart i familjen snäppor

Myrspov (Limosa lapponica) är en långbent, långnäbbad vadarfågel som häckar på tundran i norra Eurasien och nordvästra Alaska. Vissa populationer genomför några av de längsta non stop-flygningarna av alla fågelarter, mellan sina häckningsplatser och vinterkvarter. Fågeln minskar kraftigt i antal, framför allt i östra delen av utbredningsområdet, varför IUCN kategoriserar den som nära hotad globalt.

Myrspov
Status i världen: Nära hotad[1]
Bar-Tailed Godwit on Tundra.jpg
Adult hane i sommardräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
UnderfamiljTringinae
TribusSpovar
Numeniini
SläkteLimosa
ArtMyrspov
L. lapponica
Vetenskapligt namn
§ Limosa lapponica
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Limosa-lapponica-distribution-map.jpg
Juvenil av underarten baueri i augusti.
Juvenil av underarten baueri i augusti.
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

 
Adult myrspov i vinterdräkt i december.

Myrspoven är 33–41 centimeter lång och har ett vingspann på 70–80 cm. Den skiljer sig från rödspoven genom att benen är kortare, stjärten är tvärbandad, inte svart, att den saknar vita vingband och har svagt uppåtböjd näbb. Adulta fåglar har mörkgrå ben. Hanen i sommardräkt är ostreckat tegelröd på halsen, bröstet och magen. Honan har blekare färger. I vinterdräkt har de adulta fåglarna vit buk och undergump, gråstreckat bröst, hals och huvud, och grå vingöversida.

Nominatformen L. l. lapponica som häckar i Skandinavien har en vit ryggkil, mörka yttre handpennor och vita vingundersidor medan den sibiriska L. l. baueri saknar vit ryggkil, har ljusare handpennor (vilket ökar kontrasten med den mörka vingknogen) och gråvattrade vingundersidor.

LätenRedigera

Myrspovens läten är påfallande nasala, både locklätet och spellätet. Sången som framförs i spelflykt är ett ihärdigt "kuvä-kuvä-kuvä", medan den lockar med gälla "kuvi-kuvi".

Utbredning och systematikRedigera

Myrspoven är en långflyttande flyttfågel som häckar på tundran i norra Europa, Asien och västra Alaska. Arten delas upp i tre till fem underarter:[2][3][4]

  • Limosa lapponica lapponica (inkl. taymyrensis) – häckar i norra Skandinavien till Tajmyrhalvön
  • Limosa lapponica menzbieri – häckar i norra Sibirien
  • Limosa lapponica baueri (inklusive anadyrensis) – häckar i nordöstra Sibirien från Chatangafloden till västra Alaska

FlyttningRedigera

 
Rutter som satellitmärkta myrspovar följt under den nordliga vårflytten från Nya Zeeland.

Myrspoven flyttar i flockar till kusterna i västra Europa, Afrika, södra Asien, Australien och Nya Zeeland. Det förekommer också att fåglar från Europa och Asien uppträder vintertid vid Nordamerikas kuster. Myrspoven är en av de fågelarter som genomför den allra längsta nonstopflygningen, och det finns individer som genomfört flygningar på 11 000 kilometer. Det sker då från Alaska till Nya Zeeland, en färd som kan ta upp emot tio dagar.[5]

Förekomst i SverigeRedigera

Myrspov häckar sällsynt och lokalt på sanka, risbevuxna lågfjällshedar i videzonen, främst i Torne lappmark men även i Lule och möjligen tillfälligt i Lycksele lappmark och Härjedalen. Den flyttar längs kusterna från slutet av juli till augusti och återvänder i maj. Vintern tillbringar skandinaviska fåglar vid Västeuropas kuster där de kan bilda stora flockar på tusentals individer.[6]

EkologiRedigera

 
Ägg av myrspov.

Myrspoven häckar på tundran vid myrar och på hedar. Den födosöker på lerstränder och våtmarker genom att sticka ned sin långa näbb i marken, men kan även fånga insekter i vegetation, som lokaliseras med synen. Den lever till största delen av insekter och kräftdjur, men äter även delar av olika vattenväxter. Myrspoven börjar häcka vid två års ålder. Den placerar sitt bo på en lite upphöjd och torrare plats, oftast i låg vegetation, och boet består av en liten grop i marken. Den lägger tre till fyra ägg som ruvas av båda föräldrar i 20–21 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter fyra till fem veckor.

Status och hotRedigera

Myrspoven har ett mycket stort utbredningsområde och stor population, men de östliga två underarterna menzbieri och baueri minskar kraftigt i antal, troligen till följd av habitatförlust vid viktiga övervintringsområden vid Gula havet. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför myrspoven sedan 2015 som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen uppskattas till cirka 1,1 miljoner individer, varav 3 700–9 000 par tros häcka i Europa.[1]

Status i NordenRedigera

I Sverige har myrspoven en liten population uppskattad till endast cirka 800 häckande individer.[6] Den upptas därför på Artdatabankens rödlista över hotade arter, som sårbar (VU).[7] Vid sen snösmältning kan den utebli helt från häckplatsen, varför beståndet växlar starkt från år till år.[6] Den tros trots detta ändå öka i antal.[6] Beståndet i Norge är stabilt med 1 000–3 000 par. I Finland, där stammen idag beräknas till högst 300 par, har den tidigare påverkats kraftigt av äggsamling.[6]

NamnRedigera

Äldre namn för myrspov är roströd långnäbba, augustisnäppa och kopparsnäppa.[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2017 Limosa lapponica . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 30 december 2017.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ BTO News 258: 3, 2005
  6. ^ [a b c d e] Artfakta om myrspov, ArtDatabanken.
  7. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  8. ^ Sven Nilssons Foglarna 1858

KällorRedigera

Externa länkarRedigera