Roskarl

Fågelart i familjen snäppor

Roskarl (Arenaria interpres) är en vadarfågel i familjen snäppor som tillsammans med den nordamerikanska svart roskarl bildar släktet Arenaria.[3] Roskarlen har en vid utbredning runt om Arktis och kan under flyttning och vintertid ses vid nästan alla kuster i världen.

Roskarl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Sårbar[2]
Arenaria interpres (habitus).jpg
Adult hane av nominatformen interpres i häckningsdräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteArenaria
ArtRoskarl
A. interpres
Vetenskapligt namn
§ Arenaria interpres
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Arenaria interpres map.svg
Synonymer
  • Tringa interpres, Linné
  • Strepsilas collaris, Nilsson
  • Strepsilas interpres, Malm 1877
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteEdit

 
Flygande roskarlar interpres i vinterdräkt i oktober.

Roskarlen är 22–24 centimeter lång och har ett vingspann på 43–49 centimeter. Den är kraftigt byggd med kort hals och kort stark näbb. I sommardräkt är den brokig med svartvitt huvud, rödbrun rygg, vit undersida och röda ben. Den enklare vinterdräkten är brun ovantill och vit undertill. Juvenilen är färgad ungefär som adult fågel i vinterdräkt. Utseendet är karaktäristiskt när den flyger, med vita fläckar på rygg, vingar och stjärt.

Locklätet är ett staccatoartat "tuck- tuck- tuck".

Utbredning och systematikEdit

Roskarlen har cirkumpolär utbredning och häckar runt om Arktis. Den flyttar mycket långt och övervintrar så långt söderut som på Sydafrikas och Australiens kuster. Den är därmed vanlig vid kuster nästan överallt i världen.

Man brukar dela upp roskarlen i två underarter, med fökjande utbredning:[3]

I Europa har roskarlen ganska begränsad utbredning och häckar främst vid Norges atlantkust och vid Östersjöns kuster i Sverige, Finland och Estland.[4] Den häckade sällsynt vid Sveriges västkust fram till 1995 och den häckar sporadiskt vid Vänern.[4] Den flyttar med början i juli och ända fram till september i sydvästlig riktning till övervintringslokaler i norra och västra Afrika. Den återkommer till Norden i början av maj.

EkologiEdit

 
En flock med roskarlar interpres i olika dräktstadier.

BiotopEdit

Roskarlen häckar i arktiska områden och lever nästan uteslutande vid kuster där den föredrar steniga stränder framför sandstränder. Roskarlen kan ofta ses tillsammans med skärsnäppor, och i Sverige oftast med måsar och tärnor.

FödaEdit

 
Ägg av roskarl ur Muséum de Toulouses samling.

Roskarlen har en varierad diet som omfattar as, ägg och växtmaterial, men främst lever den av ryggradslösa djur. Insekter är en viktig näringskälla under häckningssäsongen och den tar också kräftdjur, blötdjur och maskar. Den födosöker oftast i strandlinjen och ofta i flock. Den är stark och kan vända på stenar för att söka efter föda.

HäckningEdit

Samma par brukar återvända till samma häckningsplats år efter år. Boet placeras ofta mitt inne i en mås- eller tärnkoloni. Ofta placeras det lite dolt i växtlighet eller bland stenar, men det kan också ligga helt öppet. Den lägger i genomsnitt tre till fyra ägg, som ruvas av båda föräldrarna i drygt tre veckor. Ungarna lämnar boet snabbt efter kläckningen och blir flygfärdiga efter cirka tre veckor.

Roskarlen och människanEdit

Status och hotEdit

På grund av sitt mycket stora utbredningsområde och population kategoriseras arten som livskraftig (LC) av internationella naturvårdsunionen IUCN.[1]

SverigeEdit

Beståndet i Sverige har minskat sedan 1970-talet och en kraftigt minskning har observerats på flera platser under 1990- och 2000-talet.[4] Det är osäkert varför, men det beror säkert på flera samverkande faktorer.[4] En orsak kan vara att tillgången på öppna stränder utan växtlighet minskat när det blivit mindre vanligt att hålla betande djur i de skärgårdsmiljöer där roskarlen brukar häcka. En annan orsak kan vara klimatförändringar. Roskarl kategoriseras som sårbar (VU) i Sverige.[2]

NamnEdit

Fågelns vana att vända på stenar har givit dess namn på flera språk, till exempel steinvendernorska och turnstoneengelska. Det svenska namnet roskarl kommer av att fågeln är "rosig", det vill säga färggrann. Roskarl kallades förr i östra skärgården för wittring, i Kalmar för hötrick eller hötring, i norra Sverige för kutterutt och på samiska för goattekollas.[5] August Malm kallade fågeln för höttring i sin bok om Göteborgs och Bohusläns fauna från 1877.[6]

ReferenserEdit

Texten baseras bland annat på en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Turnstones, läst 5 september 2005

NoterEdit

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Arenaria interpres Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2015
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d] ArtDatabanken (2012) Mikael Svensson 2001. Rev. Mikael Svenson 2005, Martin Tjernberg 2010. Arenaria Interpres, Statens Lantbruksuniversitet 2012-01-11
  5. ^ Sven Nilsson (1858) Foglarna.
  6. ^ August Malm (1877) Göteborgs och Bohusläns fauna, sid:292

KällorEdit

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 215-217. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkarEdit