Wikipedia

Matsdal

by i Lappland

Matsdal (sydsamiska: Gajhrege eller Gajhreke)[1][2] är en by i Lappland, nio mil nordväst om Vilhelmina i Västerbottens län. Större delen av bebyggelsen, med undantag för Södra Matsdal, återfinns längs en dalgång mellan Södra och Norra Gardfjället. En stor del av dessa är fritidsbebyggelse.[3]

Matsdal
Gajhrege
By
Östra Matsdal sedd från Storknoppen med Lillsjön i bakgrunden.
Östra Matsdal sedd från Storknoppen med Lillsjön i bakgrunden.
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Västerbottens län
Kommun Vilhelmina kommun
Distrikt Vilhelmina distrikt
Höjdläge 560 m ö.h.
Koordinater 65°20′43″N 15°51′56″Ö / 65.34528°N 15.86556°Ö / 65.34528; 15.86556
Folkmängd 37
Grundad 1817
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Dikanäs
Postnummer 923 94
Riktnummer 0940
Matsdals läge i Västerbottens län
Matsdals läge i Västerbottens län
Matsdals läge i Västerbottens län
Generalstabskarta över Matsdal år 1932

I april 2024 fanns det 37 personer över 16 år registrerade under ortnamnen Matsdal, varav dessa är 4 personer registrerade som boende i Södra Matsdal.[4] Området är populärt bland friluftsentusiaster för sina många skoter- och vandringsleder, fiskevatten och möjligheter till andra utomhusaktiviteter.

Byn anlades år 1817 av nybyggaren Mattias Hansson Bjur och hans maka Elisabet Andersdotter. De hade under en längre tid vandrat från Österdalarna för att slutligen bryta ny mark i denna avlägsna fjälldal.[5]

Historia redigera

Innan nybygget redigera

Inga kända källor antyder att området där byn senare etablerades var bebott eller hade genomgått några tidigare bosättningsförsök. Vid tiden för nybyggets grundande var platsen känd under det sydsamiska namnet Gaitokdal, en benämning vars stavning uppvisade stor variation bland olika de olika källorna. I Gamla byar i Vilhelmina (1982) skriver folkskolläraren O. P. Pettersson att:

”

Skrivningarna av Matsdals gamla lapska namn variera, som synes, ganska starkt: Gaikikdalen, Gagdejtdalen och Gaitokdalen. Dessa former ser ut att vara i olika källor förekommande skrivningar, anpassade efter det nu utdöda sydlapska skriftspråket. Den nu levande lapska talspråksformen kan ungefärligen stavas Gaihrege . . .

„

Första bosättarna redigera

Enligt ett utslag från Kunglig Majestäts befallningshavande den 1 september 1817 var platsen en del utav samen Sjul Anderssons lappskatteland. Den 18 juni samma år hade kronolänsmannen Nils Petter Degerman, med följe av två nämndemän, utfört en syneförrättning av platsen där bostad, odlingsmark och skog blev noga utmätt och antecknat. I samband med denna förrättning hade den tidigare markägaren, Sjul Andersson, inte kunnat anträffas. Men det ansågs, enligt Degerman, att han inte kunde ha haft någonting emot bosättningen eftersom det inte fanns någon närliggande tillgång till fiskevatten, och inga sådana anspråk hade heller framförts.[6][7]

 
Lillsjön med Grapsan i bakgrunden.
”

Kungl. Maj:ts Befallningshafwandes i Wästerbottens höfdingedöme utslag uppå dahlakarlen Matts Hansson Bjurs ansökning, om tillstånd, utaf upfundne lägenheter wid så kallade Gagdigtdalen på Sjul Anderssons skatteland i Wilhelmina församling af Åsele lappmark få, emot åtnutjande af nödige frihetsår, inrätta ett krononybygge. Gifwit å landscontoriet i Umeå den 1 september 1817. [. . .]

Och som någon protest mot sökandens anhållan, hwarken wid syneförättningen eller sedermera hos mig blifwit gjord, samt lägenheterna finnes wara för en nybyggesinrättning anwändbara och tjenliga. Altså pröfwar jag skäligt lemna sökanden fri- och rättighet, at af ofwanbeskrefne utsynta lägenheter, upodla och iståndsätta ett krononybygge under namn af Mathiasdahl, hwartill jemlikt 1749 års Kongl. reglemente för lappmarken, honom härmed beviljas tjugofem års frihet från skatt och ränta, hwilken frihet, räknad från nästa års början, med år 1842 uphör.

„
– Landshövding Georg Lars af Schmidt,

1817 i Västerbottens län.

Från Dalarna till Västerbotten redigera

Nybyggaren Mattias Hansson Bjur (också känd som Mats Bjur eller Mattes Bjur)[8][9] hade, tillsammans med sin familj, tagit sig till denna avlägsna fjälldal genom ett flertal års vandrande norrut ifrån Ockelbo församling, vid vilken plats han hade tjänat som soldat inom Hälsinge regemente i över 11 års tid. Mattias var född i byn Sörskog den 26 december år 1768 inom Bjursås församling i Kopparbergs län.[10] Där hade han vuxit upp tillsammans med sina syskon fram till den 15 september 1790, varvid han inom Ovansjö kompani blev rekryterad som s.k. vargeringskarl och sedermera soldat.

Denna befattning fortleddes till den 10 september 1801, vid vilket skede han begär avsked på grund av en knäskada och efterföljande sjukdom.[11] En kort tid efter denna period påbörjade Mattias sin successiva vandring norrut tillsammans med sin fru, Elisabet Andersdotter, och deras två gemensamma söner Hans och Anders. Han tog upp en kort tids sysselsättning som sågkarl på Håknäs sågverk i Ångermanland omkring år 1806.[12][13] Vid denna punkt hade familjen expanderat med en dotter.

 
 
 
Hans Mattsson Bryggare (1743-1790/91)
 
 
 
Brita Mattsdotter (1744-1819)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mattias Hansson Bjur (1769-1825)
 
Elisabet Andersdotter (1766-1840)
 
8 yngre syskon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hans Mattsson (1794-1889)
 
Anders Mattsson (1797-1863)
 
Elisabet Mattsdotter (1806-?)
 
 



Familjen reste vidare genom Anundsjö och slog sig senare ner under en längre tid inom Resele församling omkring år 1809.[14] Där kom familjen att kvarstanna fram till år 1816, varvid de enligt prästens noteringar: "Afflyttade till Åsele 1816. Wolgsjön under Hvitfjället". Familjen anlände till Vilhelmina församling år 1817 och skrevs in på en plats som då kallades Lillkittelfjäll. Idag är platsen känd som Henriksfjäll, och med det ständigt ökande antalet nybyggen i åtanke, som prästen behövde hålla reda på, är det mycket troligt att familjen i själva verket redan var på plats i Matsdal.[15] Deras ankomst till denna församling mottogs dock inte med öppna armar. "Inflyttade 1817. Ehuru icke med församlingens tillstånd" har prästen låtit tillägga jämte deras namn i kyrkoboken. Någonting som endast kan antagas vara grundat i deras bristfälliga tillgångar.[16]

Mattias skulle inte länge inneha titeln som nybyggare. Under vintern den 30 november 1825 frös han ihjäl vid norra änden av Volgsjön, vid en plats som därefter kom att kallas Bjurviken.[17][18] Vid den aktuella tiden hade nybygget "Mattiasdal" redan delats upp och överlåtits till sonen Hans Mattsson och dottern Elisabet Mattsdotter. Den yngre sonen, Anders Mattsson, hade etablerat sig i den närbelägna byn Dikanäs. Dottern Elisabet sålde senare sin andel av hemmanet till brodern Anders på grund av misskötsel och negligerande av marken.[19] Hon flyttade till sist över till Norge år 1839 tillsammans med sin make Sivert Olofsson och deras gemensamma barn Olof.[20] Med tiden expanderade Matsdals gränser successivt och Mattias Bjurs barnbarn, tillsammans med andra familjer som flyttade in, skulle så småningom upprätta sina egna gårdar och odlingsmarker i byn.

1800-1900-tal redigera

Teknikens utveckling redigera

 
Vy mot Storknoppen sedd från korsningen mot Skansnäs.[21]

De första fotogenlamporna nådde den avlägsna byn relativt tidigt. Detta ledde till att den öppna spisen, hemstöpta ljus av talg och pärtstickor gradvis började ersättas redan under 1860-talet. Vid denna period hade även spåntak börjat läggas på husen. Detta ersatte tak som tidigare var täckta med näver och takved och en del hus med näver och torv.

Mot slutet av 1800-talet började även mer modern teknik göra sitt intåg i byn. De första mjölkseparatorerna, tillsammans med slåttermaskiner och släpräfsor, introducerades på 1890-talet och bidrog stort till byns utveckling. Fram tills dess hade mjölken mödosamt silats upp i tråg och skålar. Även järnspisar och kaminer, vissa kompletterade med ringar för kokmöjligheter, började nu användas i större utsträckning och ersatte då de öppna spisarna som huserats i stugorna.[22]

Teknologiska framsteg ledde även till förbättringar inom samhällets infrastruktur; en regelbunden postförbindelse med lantbrevbärare etablerades år 1910 med en tur per vecka. År 1918 blev byn ännu mer ansluten till den omvärlden genom installationen av den första fasta telefonlinjen.[23] Detta följdes av konstruktionen av en vattenledning med självtryck på en av gårdarna år 1932. Till detta följde vatten-, avlops- och värmeledningar i vissa gårdar på 40-talet. Denna moderniseringsepok kulminerade med att elektriska kraftledningar drogs till byn den 15 november 1946, men det skulle dröja till julen 1960 innan de sista gårdarna i Kanan fick strömförbindelse.[22]

” En ny telefonlinje har i dagarna fullbordats uppe i Dikanäs, nämligen sträckan Dikanäs-Luspen-Skansnäs-Mattsdal-Ripfjäll, sirka 2 mil. Linjen utgör en fortsättning av änkeltrådiga ledningen Tresund-Dikanäs. „
– Västerbottenskuriren, 1918-11-25, Kungliga biblioteket.

Vägen till byn redigera

Vid år 1933 hade mer än ett sekel passerat sedan Mats Bjur och hans familj etablerade sig i dalen. Vad som började som en handfull personer hade så småningom vuxit till en by med cirka 140 invånare. Trots detta transporterades nödvändigheter fortfarande på det primitiva viset från förr, på ryggen längs svårframkomlig terräng. Sjuka fördes på bårar under sommaren den två till tre mil långa sträckan till Dikanäs.[24] Byborna längtade alltså efter en riktig landsväg som skulle förbinda dem med omvärlden. Redan år 1919 påbörjades undersökningar för en sådan väg, men projektet drabbades av förseningar på grund av kommunens svårigheter att finansiera det, vilket ledde till att handläggningstiden ständigt förlängdes.[25][26]

Under sommaren år 1932 hade arbetet med en enkronasväg på vägsträckan mellan Matsdal och Dikanäs, samt mellan Dikanäs och Skansnäs äntligen påbörjats.[27] Mellan åren 1933 och 1934 blev landsvägen till byn äntligen färdigställd, med en turbil som trafikerade sträckan till Dikanäs två gånger i veckan under sommarmånaderna. Vägen nådde dock endast fram till Sigfrid Jonssons gård vid byns utkant, vilket innebar att byborna i Kanan, som bodde längst västerut, fortfarande hade en tolv kilometer lång färd via stigar för att nå vägen eller telefonstationen.[28][29][30] År 1945 godkände kommunalnämnden en plan för att röja och spånga upp en skogsväg mellan Kanan och Matsdalsvägen, till en initial kostnad av 2,000 kronor, men själva byggnationen påbörjades inte förrän hösten 1949 och utfördes av nio arbetare som mest.[31][32] En väg mot Skansnäs hade också börjat anläggas år 1941.[33]

Jordbruk och livnäring redigera

Under 1800-talet var arbetsmöjligheterna i byn begränsade för de som inte var knutna till jordbruket. Detta ledde till att jordbruk och boskapsskötsel blev den primära näringen för byborna, med smått undantag för fiske och jakt som binäring. Jakten, som huvudsakligen ägde rum under vintern, innefattade fångst av ripor samt jakt på räv, hare, ekorrar med mera. Under denna period kunde en jägare under en god vinter fånga mellan 400 och 500 ripor.[34]

 
Ett antal gårdar och odlingsmarker i Matsdal år 1921. Ag, Johan Ernst Johansson. At, Per Alfred Jonsson. Ap, Anders Gustaf Jonsson. As, Isak Konrad Jonsson. Aö, Erik Artur Mattsson. Aa, Frans Gustaf Westerlund. Am, Olof Albert Eriksson. Ah, Matts Mattsson.[35]

I början var jordbruksredskapen relativt primitiva. Vid sådd användes exempelvis en träpinnharv för att mylla ner kornet. Träplogar användes också för att plöja åkern, och dessa förstärktes med järnplåt för att minska slitage. De första järnplogarna var de så kallade västerbottensplogarna med träås. Under tidigt 1900-tal började man skaffa plogar helt i järn, samt fjäderharvar, spadharvar och rullharvar.[36]

Initialt maldes kornet till mjöl med hjälp av handkvarn tills en skvaltkvarn hade byggts. Före malningen torkades kornet i en järngryta över en svag eld utomhus eller i en öppen spis. Även efter vattenkvarnarnas uppförande användes handkvarnen ibland, exempelvis när vattenbrist förhindrade skvaltkvarnarnas drift. Kornet såddes så tidigt som möjligt för att säkerställa en lång växtsäsong; senast på Urbanusdagen den 25 maj skulle sådden vara klar och säckarna knutna. Skörden av korn inleddes med hjälp av skäror och övergick senare till liar. Tröskningen av halmen utfördes med slaga, och under 1890-talet introducerades ett tröskverk som drevs med handkraft av fem till sex personer, vilket lånades ut från byn Umnäs i den angränsande Stensele församling.[37]

Vid 1900-talets begynnelse började bönderna successivt att överge kornodlingen till förmån för potatis- och havreodling för att kunna stödja en större boskapshållning på gårdarna. Som mest fanns det fyra skvaltkvarnar i byn, men idag återstår bara en. Denna kvarn byggdes upp vid Långdragsbäcken under andra världskriget av Jonas Mattsson, som själv huggit ut kvarnstenarna. Den utnyttjades av en del bönder i byn som, under krigsåren, hade valt att fortsätta odla säd.[37]

 
Vy mot Grapsan.[38]

Byaskolan redigera

I slutet av 1870-talet grundades en skola inom Dikanäs kapellag, där en lärare regelbundet roterade mellan tre olika byar med tolv veckors terminer i varje. I Mattsdal tjänade en bagarstuga och två vindsrum som klassrum fram till höstterminen 1910, då verksamheten flyttade in i ett nybyggt skolhus. Före varje hösttermin transporterades skolmaterialen av byborna från Kittelfjäll till det så kallade lapplägret på Klitvallens södra sida, varifrån Mattsdals invånare hämtade dem.[39]

Sommaren 1922 uppgavs barnantalet inom skolorna Kittelfjäll och Matsdal vara totalt 63 elever fördelade över en lärare.[40] Det var inte förrän år 1927 som byn äntligen fick en permanent skola. Denna skola förstördes dock i en brand som bröt ut under natten till fredagen den 6 februari 1931. Branden upptäcktes först på morgonen därpå och vid den tidpunkten återstod bara en stor hög av aska från skolbyggnaden. Orsaken till branden kunde aldrig fastställas. Byggnaden hade varit försäkrad för 4,000 kronor, och det fanns löften om att återuppbygga skolan till ett mer modernt tillstånd.[41] Försäkringssumman sänktes senare till 2,000 kronor när det blev känt att byggnaden inte var försäkringsbar, eftersom muren i huset hade byggts av skiffer.[42]

Följande år var skoldistriktet tvunget att hyra en skollokal av läraren August Wästerlund eftersom ingen ny byggnad hade uppförts. Detta resulterade i att de 30 eleverna i byn fick samsas om ett utrymme som knappt var större än ett kök.[43] Denna provisoriska åtgärd fortsatte varje termin fram tills dess att Wästerlund valde att pensionera sig år 1944.[44] Byaskolan drogs till slut in år 1954 och skolgången hölls därefter i grannbyn Dikanäs.[22]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Lantmäteriet - Matsdal - N 7247606, E 539785”. minkarta.lantmateriet.se. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/. Läst 1 maj 2024. 
  2. ^ Björn Collinder, 1935. ”Ortnamnsregistret Matsdal, se Gajhreke”. ortnamnsregistret.isof.se. Institutet för språk och folkminnen. https://ortnamnsregistret.isof.se/place-names/1374026?place-name-id=1374026&page-size-basis=20&page-number-basis=1&place-name-basis-id=2764695. Läst 1 maj 2024. 
  3. ^ ”Fördjupad översiktsplan avseende 8 Vojmådalen” (PDF). docplayer.se. Vilhelmina kommun. sid. 6. https://docplayer.se/31428548-Fordjupad-oversiktsplan-avseende-8-vojmadalen.html. Läst 2 maj 2024. 
  4. ^ ”Personer mellan 16 och 120 år som är bokförda i Matsdal/Södra Matsdal.” (på svenska). www.ratsit.se. https://www.ratsit.se/. Läst 30 april 2024. 
  5. ^ ”Matsdal, historik, Från 1817 till idag.”. www.aserod.com. Tommy Johansson. http://www.aserod.com/topp/matsdal/matsdal.html. Läst 30 april 2024. 
  6. ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/10 (1817)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 455. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0026291_00249. Läst 30 april 2024. 
  7. ^ Pettersson, Olof Petter (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg.). sid. 257-258. ISBN 978-91-85920-13-6. https://libris.kb.se/bib/7753345. Läst 1 maj 2024 
  8. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)” (PDF). Institutet för språk och folkminnen. sid. 1. https://www.isof.se/. Läst 30 april 2024 (via Acc nr. 24871). 
  9. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 27. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  10. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 27. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  11. ^ ”Generalmönsterrullor, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0023/0/691 (1805)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 502. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0028687_00265. Läst 30 april 2024. 
  12. ^ ”Mantalslängder 1642-1820, Mantalslängder 1642-1820 Västernorrlands län 1762-1820, SE/RA/55203/55203.27/24 (1807)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 1080. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0001723_00564. Läst 30 april 2024. 
  13. ^ ”Nordmalings kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010141/A I/7 (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 347. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034198_00386. Läst 30 april 2024. 
  14. ^ ”Resele kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010161/A I/2b (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 13. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0004998_00020. Läst 30 april 2024. 
  15. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 34-35. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  16. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 31. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 1 maj 2024 
  17. ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010226/C/1 (1786-1825)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034592_00103. Läst 30 april 2024. 
  18. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 35-36. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  19. ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 38-39. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024 
  20. ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Husförhörslängder för den svenska befolkningen, SE/HLA/1010226/A I a/4 (1830-1839)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 269. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034574_00290. Läst 30 april 2024. 
  21. ^ ”VF 000911 – FJÄLL”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-62175/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024. 
  22. ^ [a b c] August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13-15. https://www.isof.se/. Läst 1 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  23. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERBOTTENSKURIREN 1918-11-25”. Svenska tidningar. sid. 2. https://tidningar.kb.se/bt61twxl8c8cd5sh/part/1/page/2. Läst 4 maj 2024. 
  24. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1933-1936]. 2007. sid. 41-42. ISBN 978-91-7229-043-3. https://libris.kb.se/bib/10734048. Läst 2 maj 2024 
  25. ^ Martin Lauritz, red (2006). Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden: 1918 - 1925. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 101. ISBN 978-91-7229-029-7. https://libris.kb.se/bib/10166292. Läst 2 maj 2024 
  26. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 350-351. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  27. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 432. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  28. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1937 - 1940. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 23-25. ISBN 978-91-7229-052-5. https://libris.kb.se/bib/11495997. Läst 2 maj 2024 
  29. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 8. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 2 maj 2024 
  30. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1941 - 1943. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 407. ISBN 978-91-7229-053-2. https://libris.kb.se/bib/11495993. Läst 2 maj 2024 
  31. ^ Martin Lauritz, red (2011). Vilhelmina. 1944 - 1947. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 144. ISBN 978-91-7229-082-2. https://libris.kb.se/bib/12319752. Läst 2 maj 2024 
  32. ^ Martin Lauritz, red (2011). Vilhelmina. 1948 - 1949. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 429. ISBN 978-91-7229-083-9. https://libris.kb.se/bib/12338971. Läst 2 maj 2024 
  33. ^ Martin Lauritz, red (2009). Vilhelmina. 1941 - 1943. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå Meddelanden. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. sid. 66-67. ISBN 978-91-7229-053-2. https://libris.kb.se/bib/11495993. Läst 2 maj 2024 
  34. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 25. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  35. ^ ”Historiska Kartor och Akter - Matsdal”. historiskakartor.lantmateriet.se. Lantmäteriet. sid. 3. https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/share/24-vil-%C3%B6a63/0003klku/lm24/REG/24-vil-%C3%B6a63/Avvittring. Läst 3 maj 2024. 
  36. ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  37. ^ [a b] ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 12. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871). 
  38. ^ ”BO 00163.216 – BERG”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-57159/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024. 
  39. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 132-133. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 4 maj 2024 
  40. ^ Kungliga biblioteket. ”VÄSTERBOTTENSKURIREN 1922-07-12”. Svenska tidningar. sid. 3. https://tidningar.kb.se/1jwr6g6wz61w62td/part/1/page/3. Läst 2 maj 2024. 
  41. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 295. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  42. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 319. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  43. ^ Vilhelmina : en lappmarksbygd på väg mot framtiden : [tidningsklipp berättar. 1926-1932]. 2007. sid. 447-448. ISBN 978-91-7229-042-6. https://libris.kb.se/bib/10734036. Läst 2 maj 2024 
  44. ^ Ringlööf, Arne (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. [A. Ringlööf]. sid. 133. https://libris.kb.se/bib/11216025. Läst 2 maj 2024 

Tryckta källor redigera

  • Johannes, P. (1976). Stor Henrik och Mats Bjur: dalska odlingsbragder i Norrland. Leksand: Lundells bok och papper.
  • Pettersson, O. P. (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg. med en levnadsteckning över förf. av Karl-Hampus Dahlstedt och en bebyggelsehistorisk essä av Magnus Mörner). Två förläggare.
  • Ringlööf, A. (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. Dikanäs.
  • Wästerlund, A. (1961). Anteckningar om byn Mattsdals historia [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 24871.
  • Wästerlund, A., & Västerlund, R. (1967). Anders Gustav och Susanna Wästerlund i Mattsdal. Avskrift och försett med noter av Rune Västerlund [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 27144.

Vidare läsning redigera

  • Lirell-Holmfridsson, H. (2018). Byar och gårdar inom gamla Stensele kommun (4th ed.). Lars-Olof Delsing.
  • Ohlén, C., Sydow, W.V. & Björkman, S. (red.) (1943). Svenska gods och gårdar D. 44 Västerbottens lappmark : delen omfattar följande tingslag : Lycksele, Vilhelmina, Åsele samt delar av Malå och Norsjö. Uddevalla: Svenska gods och gårdar.
  • Westin, G. (red.) (1952). Västerbottens bygd och folk: en skildring i ord och bild av Västerbottens bebyggelse. Stockholm: Hembygdslitteratur.
  • Zetterstedt, J.W. (1833). Resa genom Umeå lappmarker i Vesterbottens län, förrättad år 1832. Örebro: Lindh.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Matsdal&oldid=54683753”