Gator och torg på Östermalm

Wikimedia-listartikel

Det första gatunätet i stadsdelen Östermalm i Stockholm började planeras på 1640-talet av generalkvartermästaren Olof Hansson Örnehufvud (se Stadsplanering i Stockholm). Då hette området Ladugårdslandet och avsåg bara den sydvästra delen ner mot Ladugårdslandsviken. Gatunätets huvudriktning var orienterad mot Stockholms slott, efter samma princip som för de övriga malmarna. Centralt i det rektangulära gatunätet ritades in ett torg; Ladugårdslandstorget (sedermera Östermalmstorg). Huvudaxeln i öst-västriktning motsvarade Storgatan-Östermalmstorg-Humlegårdsgatan och i nord-sydriktning Nybrogatan som tangerar torgets västsida. Söder om nuvarande Riddargatan gick kvarteren rakt ner till Ladugårdslandsvikens strandlinje. Dagens paradgata, Strandvägen, anlades först med början 1862 och byggdes på omfattande utfyllnader längs den ”taggiga” vattenlinjen.

Albert Lindhagens stadsplaneförslag från 1866, blev bara delvis genomförd.

Under Albert Lindhagens tid som Stockholms stadsplanerare på 1870-talet beslutades en övergripande reglering av gatusystemet även för Östermalms föregångare Ladugårdslandet. Lindhagen var förespråkare av långa alléer som mötts vid stora stjärnplatser. Idéerna för utbyggnaden av stenstaden hämtades främst från de stora kejsarstäderna på kontinenten, S:t Petersburg, Wien, Paris och Berlin, där bland annat Georges-Eugène Haussmanns boulevarder i Paris blev förebilder. För Östermalms nya gatunät innebar detta en huvudaxel i nord-sydriktning strax väster om Humlegården (ungefär i Birger Jarlsgatans sträckning) och tre huvudgator utgående från stjärnplatsen Karlaplan; med Valhallavägen mot nordväst, Narvavägen mot syd och en öst-västförbindelse som skulle gå nästan diagonalt genom Flemings rutnät ända fram till Sveavägen. Längs Ladugårdslandsviken planerade Lindhagen föregångaren till Strandvägen; Ladugårdslands strandväg. Trots långa och envisa förhandlingar kunde Lindhagen inte ”rädda” hela sin plan, bland annat blev öst-västaxeln aldrig förverkligad. I likhet med nedre Norrmalm, som förändrades starkt under Norrmalmsregleringen på 1950- till 1970-talen, revs det mesta av Ladugårdslandet i samband med Lindhagensplanens förverkligande under 1890-talet.

Gator redigera

Datum i parentes anger när dagens namn gavs.

 
Strandvägen mot öst.
 
Korsningen Strandvägen/Narvavägen.
 
Sturegatan mot norr.
 
Floragatan sedd från Valhallavägen.
 
Humlegårdsgatan mot väst.
 
Villagatan mot nordost.

Huvudgator redigera

Övriga gator redigera

Historiska gator redigera

  • Ladugårdslands Tullgata
  • Kavallerivägen[1]

Torg och trafikplatser redigera

 
Stureplan från ovan.

Se även redigera

Referenser redigera

Tryckt litteratur redigera

Noter redigera

  1. ^ Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders & Ferenius, Jonas & Lundqvist, Gunnar (2005). Stockholms gatunamn. sid. 122 och 332. Läst 2 maj 2019 

Externa länkar redigera