Elfsborgsgruppen (EBG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 1986. Förbandsledningen är förlagd i Göteborgs garnison i Göteborg.

Elfsborgsgruppen
(EBG)
Göteborgsgruppen vapen.svg
Vapen för Elfsborgsgruppen tolkat efter dess blasonering.
Officiellt namnElfsborgsgruppen
Datum1986–
LandSverige
FörsvarsgrenHemvärnet
TypUtbildningsgrupp [a]
RollUtbildning, vidmakthållande och administration
StorlekUtbildningsgrupp
Ingående delarPlan- och personalavdelning, Utbildningsavdelning, Logistikavdelning
Del avVästra militärregionen [b]
HögkvarterGöteborgs garnison
FörläggningsortBorås, Göteborg
ValspråkVilja – Förmåga – Uthållighet
FärgerGult och svart          
Marsch"Lübner Jäger" (Müller) [c]
DekorationerÄlvsbgrpGM [d]
WebbplatsOfficiell webbsida
Befälhavare
UtbildningsgruppchefÖvlt Peter Forsberg
StällföreträdandeMj John Halvarson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg
Förbandstecken m/60AM.090975-I 15 (02).jpg

HistoriaRedigera

Elfsborgsgruppen bildades den 1 juli 1986 under namnet Göteborgsgruppen som en försvarsområdesgrupp, det med bakgrund till att Västkustens marinkommando (MKV) bildades genom att Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) sammanslogs med Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 32). Västkustens marinkommando hade det samlade produktionsansvaret för Älvsborgs kustartilleriregemente samt 12. helikopterdivisionen, samt ledningsansvaret för försvarsområdesstaben för Göteborgs och Bohus. Försvarsområdesstaben ledde i sin tur två försvarsområdesgrupper, Göteborgsgruppen och Bohusgruppen i Uddevalla.[1]

Genom försvarsbeslutet 1996 omorganiserades Västkustens marinkommando den 1 januari 1998 till Västkustens marinkommando och Västra Götalands försvarsområde (MKV/Fo 32), vilket geografiskt kom att omfatta det då nybildade Västra Götalands län. I det nya försvarsområdet tillkom två nya försvarsområdesgrupper Skaraborgsgruppen och Älvsborgsgruppen.[2]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Västra Götalands försvarsområde (Fo 32). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. Inom Västra Götalands län kom dock fyra militärdistriktsgrupper att organiseras, det genom att de fyra försvarsområdesgrupperna Bohusdalgruppen, Göteborgsgruppen, Skaraborgsgruppen och Älvsborgsgruppen organisatoriskt överfördes till Södra militärdistriktet (MD S) den 1 juli 2000.[3]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Älvsborgsgruppen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2004. Från och med 1 januari 2005 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2005, då avvecklingen av förbandet var slutförd. Gruppens hemvärnsbataljoner, tillsammans med övriga frivilliga försvarsorganisationer inom före detta Älvsborgs län, överfördes den 1 juli 2005 till Göteborgsgruppen som antog det nya namnet Elfsborgsgruppen.[4]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[5] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Elfsborgsgruppen överfördes från Södra militärdistriktet (MD S) till att bli en enhet inom Försvarsmedicincentrum (FömedC) från och med den 1 januari 2006.

I mars 2009 beslutades att direktutbildningen till Hemvärnets insatsförband skulle bli permanent från och med 2010, och skulle genomföras vid tretton hemvärnsgrupper runtom i landet, där Elfsborgsgruppen skulle vara en av dem.[6] Elfsborgsgruppen har från 2011 fått ansvar att sätta upp en CBRN-pluton, som är en ny förbandstyp inom Hemvärnet. Under vintern 2016/2017 började Elfsborgsgruppen rekrytera personal som ska ingå i en granatkastarpluton (GRK/E-pluton), för att under 2018 uppnå en operativ förmåga.[7]

Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Västra militärregionen underställdes chefen för Skaraborgs regemente, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Chefen för Elfsborgsgruppen var dock fortfarande underställd chefen Försvarsmedicincentrum gällande produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppens geografiska område. Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av Skaraborgs regemente och Västra militärregionen, det genom att en separat chefsbefattning för Västra militärregionen tillsattes. Vidare underställdes staben Västra militärregionen i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[8] I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband till de fyra militärregionala staberna.[9] I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[10] För Elfsborgsgruppen innebar denna förändring att utbildningsgruppen överfördes från Försvarsmedicincentrum till att bli en enhet inom Västra militärregionen från och med den 1 januari 2020.

VerksamhetRedigera

Chefen Elfsborgsgruppen är från den 1 januari 2020 direkt underställd chefen för Västra militärregionen. Elfsborgsgruppens uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i södra delen av Västra Götalands län. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer. Insatser i såväl fred som under kris och krig leds i allmänhet direkt av Västra militärregionen, men Elfsborgsgruppen kan ges ledningsuppgifter som till exempel att avdela en militär insatschef (MIC). Från och med 2010 ansvarar Elfsborgsgruppen , tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet, för så kallad direktutbildning (GMU) till sina insatsförband.

Ingående enheterRedigera

Elfsborgsgruppen utbildar fyra hemvärnsbataljoner, Göteborgs södra bataljon (41. hemvärnsbataljonen), Göteborgs norra bataljon (42. hemvärnsbataljonen), Göteborgs skärgårdsbataljon (43. hemvärnsbataljonen), Älvsborgsbataljonen (44. hemvärnsbataljonen) samt två musikkårer.

Göteborgs södra bataljonRedigera

  • 41. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 411. hemvärnsinsatskompaniet
  • 412. hemvärnsinsatskompaniet
  • 413. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 414. hemvärnsunderrättelsekompaniet

Göteborgs norra bataljonRedigera

  • 42. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 421. hemvärnsinsatskompaniet
  • 422. hemvärnsinsatskompaniet
  • 423. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 424. hemvärns-CBRN-plutonen

Göteborgs skärgårdsbataljonRedigera

  • 43. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 431. hemvärnsinsatskompaniet
  • 432. hemvärnsinsatskompaniet
  • 433. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 434. hemvärnsbåtkompaniet
  • 435. hemvärnsmusikkåren, Hemvärnets musikkår Göteborg

ÄlvsborgsbataljonenRedigera

  • 44. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 441. hemvärnsinsatskompaniet
  • 442. hemvärnsinsatskompaniet
  • 443. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 445. hemvärnsmusikkåren, Hemvärnets musikkår Borås

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När gruppen bildades den 1 juli 1986 samlokaliserades förbandsledningen med Göta luftvärnsregemente i Kvibergs kaserner i Göteborgs garnison. Genom försvarsbeslutet 1992 beslutade riksdagen bland annat att Försvarsmakten skulle lämna Kvibergs kaserner. Det genom att Göta luftvärnsregemente skulle omlokaliseras till Halmstads garnison, och Göteborgsgruppen att omlokaliseras till Käringberget. På Käringberget samlokaliserades gruppen med förbandsledningen för Västkustens marinkommando (MKV). Från 2005 är förbandsledningen samlokaliserade med Försvarsmedicincentrum (FömedC). Gruppen är har dock viss verksamhet utlokaliserad till områden där bataljonerna är verksamma, vilka är till bataljonernas stabsplatser i Göteborg och Borås.

Heraldik och traditionerRedigera

Elfsborgsgruppen har antagit Älvsborgs regementets marsch "Lübner Jäger" (Müller), vilken även kallas för "Kungl. Älvsborgs regementes marsch". Marschen ersatte då marschen "Auf nach Valencia" (Eisengräber), vilken delades åren 2000–2004 med Östgöta helikopterbataljon, och fastställdes den 27 november 2002.[11] Elfsborgsgruppen är sedan den 1 juli 2005 traditionsbärare för Älvsborgs regemente (I 15) och Älvsborgsbrigaden (IB 15). Från den 1 juli 2012 förs Älvsborgs regementes traditioner vidare av Göteborgs södra bataljon, Göteborgs norra bataljon, Göteborgs skärgårdsbataljon samt Älvsborgsbataljonen.[12] År 2002 instiftades Älvsborgsgruppens förtjänstmedalj i guld (ÄlvsbgrpGM), vilken sedan 2005 övertagits av Elfsborgsgruppen.[13] Elfsborgsgruppen är ansvarigt för salutskjutning på Göteborgs salutstation belägen vid Skansen Lejonet.

FörbandscheferRedigera

  • 1986–2000: Stig Herrman
  • 2000–2007: Överstelöjtnant Erik Pousar
  • 2007–2020: Överstelöjtnant Lars-Gunnar Olsson
  • 2020–20xx: Överstelöjtnant Peter Forsberg [e]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Göteborgsgruppen 1986-07-01 2005-06-30
Elfsborgsgruppen 2005-07-01
Beteckningar
GBG 1986-07-01 2005-06-30
EBG 2005-07-01
Förläggningsorter
Göteborgs garnison (F) 2005-07-01

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1986-2000 var gruppen organiserad som en försvarsområdesgrupp, åren 2000-2005 som en militärdistriktsgrupp och sedan 2006 som en utbildningsgrupp.
  2. ^ Åren 1986-2000 var gruppen underställd chefen för Västkustens marinkommando, åren 2000–2005 chefen för Södra militärdistriktet, åren 2006-2019 chefen för Försvarsmedicincentrum och sedan 2020 chefen för Västra militärregionen.
  3. ^ Förbandsmarschen ärvdes 2005 från Älvsborgsgruppen, och ersatte den tidigare marschen "Auf nach Valencia".
  4. ^ Förtjänstmedaljen övertogs 2005 från Älvsborgsgruppen
  5. ^ Peter Forsberg tillträdde som chef den 28 augusti 2020.

NoterRedigera

  1. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 145
  2. ^ ”Regeringens proposition 1997/98:1D6”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-1998_GL031D6. Läst 4 maj 2018. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 4 maj 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 4 maj 2018. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 4 maj 2018. 
  6. ^ Örebro-Värmlandsgruppen genomför direktutbildning 2010 Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Läst 30 mars 2009
  7. ^ ”Hemvärnet i Västsverige rekryterar”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/UserFiles/Utbildningsgrupper/EBG/filer/161024_Tidningsannons2.pdf. Läst 11 mars 2018. 
  8. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018. 
  9. ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 31 december 2019. 
  10. ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 31 december 2019. 
  11. ^ Sandberg (2007), s. 27
  12. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 11 mars 2018. 
  13. ^ ”ÄlvsbgrpGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={2AA073BB-CBFF-40B5-8BA0-41DF8B906647}&listmode=0&medal={3714D737-CAE4-48A7-A043-0A2194A5D22C}. Läst 2 april 2017. 

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2004). Svenska Försvarsmaktens fälttecken efter millennieskiftet. Östervåla: Christina von Arbin. sid. 78. ISBN 91-971584-7-X 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Jansson, Nils-Ove; Johansson, Christer (2001). Marinkommando Väst: kronologi över marin verksamhet på västkusten. Borås: Warne förlag. Libris länk. ISBN 91-86425-30-7 

Externa länkarRedigera