Öppna huvudmenyn

Eem var en mellanistid som startade för cirka 125 000 år sedan och varade i minst 10 000 år.[1] Den efterträdde den så kallade Saaleistiden och avlöstes i sin tur av en snabb avkylning med en gradvis temperatursänkning som gick över i nästa istidWeichsel-istiden. Mellanistiden kallas även Sangamon-interglacialen i Nordamerika, Ipswich-interglacialen i Storbritannien och Riss-Würm-mellanistiden i Alperna.

Under värmetoppen för 125 000 år sedan växte hassel och ek ända upp till Uleåborg i Finland och det var skogklätt så långt norrut som till Nordkap i Norge, som nuförtiden är tundra. Havsytan låg 5–8 meter högre än nu, vilket pekar på att jorden var mer fri från is, möjligen var inlandsisen på Grönland delvis bortsmält. Skandinavien och Finland var en ö omfluten av Eemhavet, troligen till följd av det högre vattenståndet och en större isostatisk nedpressning av jordskorpan av Saale-isen som föregick Eem-interglacialen.

Södra Skandinavien var främst beväxt med avenbokskogar, medan skogarna längre norrut främst bestod av gran. Avlagringar från Eem har i Sverige påträffats vid stenbrottet vid Stenberget på Romeleåsen i Skåne och vid Magreteberg utanför Halmstad. En bortschaktad torvavlagring från Leveäniemigruvan i Svappavaara härrörde troligen från den här tiden, liksom en sedimentavlagring utanför Bollnäs.[2]

Kvartär
de senaste 2,58 miljoner åren
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Kvartär Holocen Meghalaya 0,004–0,000
Northgrip 0,008–0,004
Greenland 0,012–0,008
Pleistocen Övre 0,126–0,012
Mellersta 0,78–0,126
Calabria 1,80–0,78
Gela 2,58–1,80
Neogen Pliocen Piacenza tidigare
Kvartär
Klimatskeden i Norra Europa
Glacial /
Interglacial
Stadial / Kron
Syreisotopstadium, MIS
Tusental
år sedan
Flandern
(Holocen)
värmetid

MIS 1
Subatlantisk tid 2,6–0,0
Subboreal tid 5,8–2,6
Atlantisk tid 9,0–5,8
Boreal tid 9,9–9,0
Preboreal tid 11,7–9,9
Weichsel

istid
Yngre dryas 13–11,7
Alleröd 14–13
Äldre dryas 14
Bölling 15–14
Äldsta dryas 16–15
Weichsels huvudfas
MIS 2
24–16
Mellersta Weichsel
MIS 4–3
70–24
Odderade - MIS 5a 80–70
Rederstall - MIS 5b 90–80
Brörup - MIS 5c 100–90
Herning - MIS 5d 115–100
Eem Eem - MIS 5e 126–115
Saale
istid
Warthe - MIS 6
Drenthe - MIS 6
200–126
Dömnitz - MIS 7 240–200
Fuhne - MIS 8 300–240
Holstein MIS 9 320–300
Elster MIS 10 380–320
Cromer MIS 21–11 860–380
Bavel MIS 63–22 1800–860
Menap
Waal
Eburon
Tegelen MIS 103–64 2600–1800
Pretegelen

ReferenserRedigera

  1. ^ ”eem”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/eem. Läst 28 oktober 2018. 
  2. ^ Sveriges geologi från urtid till nutid, Lindström, Lundqvist & Lundqvist, 2:a upplagan, 2000. s. 316
  • Funder, S., Demidov, I. and Yelovicheva, Y. (2002); Hydrography and mollusc faunas of the Baltic and the White Sea-North Sea seaway in the Eemian. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, 184, 275-304.
  • Jonathan T. Overpeck, Bette L. Otto-Bliesner, Gifford H. Miller, Daniel R. Muhs, Richard B. Alley, Jeffrey T. Kiehl (2006); Paleoclimatic Evidence for Future Ice-Sheet Instability and Rapid Sea-Level Rise, Science 311, 24 mars 2006.
  • Kaspar, F et al. (2005); A model-data comparison of European temperatures in the Eemian interglacial. Geophysical Research Letters 2005, v32 L11703, doi:10.1029/2005GL022456
  • Bosch, J.H.A., P. Cleveringa & T. Meijer (2000); The Eemian stage in the Netherlands: history, character and new research. Geologie & Mijnbouw / Netherlands Journal of Geosciences, 79(2/3): 135-145.
  • Cleveringa, P., Meijer, T., van Leeuwen, R.J.W., de Wolf, H., Pouwer, R., Lissenberg T. and Burger, A.W. (2000); The Eemian stratotype locality at Amersfoort in the central Netherlands: a re-evaluation of old and new data. Geologie & Mijnbouw / Netherlands Journal of Geosciences, 79(2/3): 197-216.

Externa länkarRedigera