Carl Gustaf Frölich

svensk greve, militär och ämbetsman

Carl Gustaf Frölich, född 1637, död (troligen den 4 mars) 1714[1], var en svensk greve, militär och ämbetsman. Han var gift två gånger: först med Plantina Margareta Bengtsdotter, död 1690 (födelseår ej bekant), sedan med Beata Christina Cronström, född 1671, död 1752. Han var bror till Eva Margareta Frölich samt far till Carl, David, Bengt och Charlotta Frölich.

Carl Gustaf Frölich
Titlar
Tidsperiod 1700–1706
Tidsperiod 1700–1702
Tidsperiod 1700–1714
Tidsperiod 1702–1706
Företrädare Erik Dahlbergh
Efterträdare Adam Ludwig Lewenhaupt
Tidsperiod 1704–1714
Tidsperiod 1705–1714
Tidsperiod 1705–1714
Tidsperiod 1706–1714
Andra titlar Landshövding, kommendant
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Infanteri
Grad General
Enhet Kalmar regemente
Västgöta kavalleriregemente
Befäl Hälsinge regemente
Slag/krig Karl X Gustavs polska krig

Bremiska krigen
Skånska kriget

Stora nordiska kriget

Personfakta
Personnamn Carl Gustaf Frölich
Född 1637
Död 4 september 1714
Stockholm, Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt Frölich
Far Hans Christoffer Frölich
Mor Elisabet von Plessen
Släktingar Eva Margareta Frölich (syster)
Familj
Make/maka Plantina Margareta Bengtsdotter
Barn Carl Frölich
David Frölich
Bengt Frölich
Familj 2
Make/maka 2 Beata Christina Cronström
Barn med 2 Charlotta Frölich

Frölich blev 1676 major, överstelöjtnant och kommendant på Bohus fästning. Under sommaren 1678 belägrades Bohus fästning av Ulrik Frederik Gyldenløve och en armé på 7 000 tyska och 9 000 norska soldater. Bohus fästning hade en svensk besättning på 900 man, vilken leddes av överste Friedrich Börstell och överstelöjtnant Carl Gustav Frölich. Fästningen besköts under två månader med mängder av kanonkulor, bomber, stenbumlingar, glödande kulor, granater och minor. Belägrarna använde också kastmaskiner för att slunga in säckar med latrin i syfte att sprida sjukdom. Den svenska besättningen klarade dock belägringen, men mer än halva besättningen strök med. Efter belägringen blev Frölich överste och kommendant i Marstrand. Han blev naturaliserad svensk adelsman 1682, generalmajor samt landshövding i Västernorrland med landskapen Jämtland och Härjedalen 1693.[2]

Under Karl XII kom utnämningarna i rask takt för Frölich, varvid han 1698 blev regementschef för Hälsinge regemente[3], guvernör i Riga 1700–1706, generallöjtnant och friherre 1700, general av infanteriet 1704, kungligt råd och president i Dorpats hovrätt 1705 samt greve 1706. I rådet arbetade han med kraft för åtgärder i syfte att stärka Sveriges försvar.

Källor redigera

Noter redigera