Åbo läns infanteriregemente
Åbo läns infanteriregemente var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren cirka 1623–1809. Förbandet var från 1694 indelt och rekryterade i huvudsak sitt manskap från Åbo län och södra Satakunda, Finland.[1][2][3]
| Åbo läns infanteriregemente | |
 Regementets uniform m/1806 | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Åbo läns infanteriregemente |
| Datum | 1623–1710, 1710–1809 |
| Försvarsgren | Svenska armén |
| Typ | Infanteriet |
| Storlek | Regemente |
| Övningsplats | Kuppis malm nära Åbo |
| Kända slag och krig | •Stora nordiska kriget –Slaget vid Poltava, •Gustav III:s ryska krig, •Finska kriget |
| Befälhavare | |
| Regementschef | August Fredrik Palmfelt [a] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Kompanifana vid överstelöjtnantens kompani, Åbo läns regemente. |  |
Historia
redigeraDet första i Finland organiserade truppförbandet var storregementet Finska regementet, som bildades 1613 och tio år senare uppdelades på tre fältregementen, av vilka ett fick namnet Åbo läns infanteriregemente.[2] I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Åbo läns infanteriregemente som det tredje i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[4]
År 1694 blev regementet indelt i Åbo län och södra Satakunda. År 1699 skeppades två kompanier till Riga och 1700 anslöt resterande delar av regementet för att där utgöra garnisonsförband. År 1708 anslöts regementets ena bataljon till Adam Ludwig Lewenhaupts kår, vilken var på väg för att ansluta sig till den svenska huvudarmén utanför Starodub i västra Ryssland. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Lesna. Efter slaget underställdes återstoden av bataljonen Österbottens regemente och kom under sommaren 1709 att delta i slaget vid Poltava. Bataljonen upplöstes dock den 1 juli 1709 genom kapitulationen vid Perevolotjna, då den föll i rysk fångenskap. Regementets andra bataljon som kvarstod i Riga gick i rysk fångenskap i samband med belägringen av Riga, där den svenska garnisonen kapitulerade den 4 juli 1710.
Samma år, det vill säga 1710, återuppsattes regementet på nytt och kom att tillhöra den svenska armén som var stationerad i Finland. År 1718 ingick regementet i general Armfeldts avdelning i Karl XII:s andra norska fälttåg, där Armfeldts i augusti 1718 gick in med 7.500 man i Norge över Jämtland. År 1791 upplöstes Livdragonregementet, dess två bataljoner delades upp på Björneborgs läns infanteriregemente och Åbo läns infanteriregemente. Till Åbo läns infanteriregemente införlivades livbataljonen (södra bataljonen), vilken kom att bilda regementets tredje lätta infanteribataljon eller rusthållsbataljon. Under det finska kriget var regementet formerat på tre bataljoner, där en del av regementet utgjorde en del av besättningen på Sveaborg under dess belägring och kapitulation. Övriga delar av regementet kom senare att upplösas genom Hans Henrik Gripenbergs kapitulation till Ryssland i Kalix den 23 mars 1809.[3][1]
Bilder
redigera-
-
-
-
Regementets uniform m/1779. Carl Gustaf Roos. -
Gustaf Adolf Finckenberg iklädd regementets uniform m/1792 troligen för en löjtnant. Han bär Svensksundsmedaljen på bröstet. Porträtt av okänd konstnär.
Ingående enheter
redigeraFörbandschefer
redigeraNedan anges regementscheferna åren 1625–1809. Chefsbostället var Kustö-Gård i Pykie.
- 1625–1629: Christoffer Asserson
- 1629–1633: Antony Jörgenreich
- 1633–1636: Jakob Scott
- 1636–1643: Anders Koskull[vem?]
- 1655-1657: Patrik Ogilwie
- 1658–1660: Henrik Sasse
- 1660–1664: Per Sparre[vem?]
- 1664–1674: Fabian von Fersen
- 1675–1679: Hans von Fersen
- 1679–1695: Hans Henrik Rehbinder
- 1695–1709: Rembert von Funcken
- 1710–1722: Christer Horn
- 1712–1713: Otto Reinhold Yxkull t.f.
- 1713–1716: Reinhold Wilhelm von Essen t.f.
- 1718–1718: Otto Ernst Taube t.f.
- 1722–1734: Berndt Otto Stackelberg
- 1734–1743: Carl Anders Sinclair
- 1745–1749: Ernst Gustaf von Willebrand
- 1749–1776: Berndt Otto Stackelberg
- 1776–1781: Berndt Johan Hastfer
- 1781–1790: Johan Henrik Hästesko
- 1790–1796: Niklas Didrik von Essen (släkten af Zellie) (generallöjtnant)
- 1796–1809: August Fredrik Palmfelt
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Källor
redigera- Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Mankell, Julius, Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809, Stockholm 1870
Anmärkningar
redigera- ^ Palmfelt blev sista chefen för regementet.
Noter
redigera- ^ [a b] Kjellander (2003), s. 334
- ^ [a b] Åbo läns regemente i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ [a b] ”Åbo läns infanteriregemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_sf_infanteriet.htm#xl_Abo-lans-infanteriregemente. Läst 13 maj 2020.
- ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
Vidare läsning
redigera- Hans Hirn (1962), von Willebrandska regementet 1739-1743 / Hans Hirn., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113528424, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022412
- Larsson, Anders (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721. Östersund: Jengel Förlag. ISBN 978-91-88573-43-8