Gnassingbé Eyadéma
Étienne Gnassingbé Eyadéma, född 26 december 1935 i Pya, Togoland,[1] död 5 februari 2005 i ett flygplan ovanför Tunisien, var en togolesisk militär och politiker, president i Togo från 1967 till sin död. Han är i och med detta den afrikanska statschef som suttit näst längst tid vid makten i modern tid.[2] Ekvatorialguineas president Teodoro Obiang Nguema Mbasogo tog över det rekordet i maj 2017 (tillträdde 1979).
| Gnassingbé Eyadéma | |
 Gnassingbé Eyadéma under ett besök på Andrews Air Force Base i USA 1983.
| |
| Tid i befattningen 14 april 1967–5 februari 2005 | |
| Företrädare | Kléber Dadjo |
|---|---|
| Efterträdare | Faure Gnassingbé |
| Född | Étienne Eyadéma 26 december 1935  Pya, Franska Västafrika
|
| Död | 5 februari 2005 (69 år) Nära Tunis, Tunisien
|
| Gravplats | Pya |
| Yrke | Militär |
| Religion | Katolik |
Eyadéma föddes i en bondfamilj i norra Togo.[2] 1953 tog han värvning i franska armén, och tjänstgjorde fram till 1961 i Indokina, Dahomey, Niger och Algeriet.[1][3] Han återvände till Togo 1962, och 1963 ledde han militärkuppen mot Togos dåvarande president Sylvanus Olympio, som ersattes av Nicolas Grunitzky.[1] Eyadéma blev sedan överstelöjtnant och militärchef, och ledde i januari 1967 en statskupp även mot Grunitzky. I april 1967 tog han själv över presidentskapet.[3]
Eyadéma valdes om utan motkandidater 1972, 1979 och 1986.[4] Efter att ett flerpartisystem införts i landet 1992[5] återvaldes han även 1993, 1998 och 2003, samtliga gånger dock under tvivelaktiga förhållanden. 1993 drog Europeiska unionen (EU) in sitt bistånd till landet i protest mot valoegentligheter och brott mot mänskliga rättigheter,[2] och 1998 rapporterades hundratals regeringsmotståndare ha mördats.[4] En utredning utförd av Förenta nationerna och Organisationen för afrikansk enhet fastslog att kränkningar av mänskliga rättigheter systematiskt hade skett i samband med valet.[2] Inför valet 2003 ändrades konstitutionen för att Eyadéma återigen skulle kunna ställa upp, trots att han tidigare hade lovat att stiga undan efter sina två ämbetsperioder.[2][4] Oppositionen hävdade dessutom att valet var riggat.[3]
Eyadéma avled den 5 februari 2005 i en hjärtinfarkt, och efterträddes av sin son, Faure Gnassingbé. Eyadémas auktoritära styre drabbade landets ekonomi svårt, särskilt efter 1993 då EU införde sina sanktioner mot landet.[4]
Källor
redigera- ^ [a b c] ”Gnassingbé Eyadéma”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/199240/Gnassingbe-Eyadema. Läst 11 augusti 2010.
- ^ [a b c d e] ”Obituary: Gnassingbe Eyadema”. BBC News. 5 februari 2010. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/830774.stm. Läst 11 augusti 2010.
- ^ [a b c] Dag Leraand. ”Gnassingbe Eyadéma”. Store norske leksikon. http://snl.no/Gnassingbe_Eyad%C3%A9ma. Läst 11 augusti 2010.
- ^ [a b c d] ”Gnassingbé Eyadéma, 69, Togo Ruler, Dies”. New York Times. 7 februari 2005. http://www.nytimes.com/2005/02/07/international/africa/07eyadema.html. Läst 11 augusti 2010.
- ^ Thomas M. Leonard (red.), red (2006) (på engelska). Encyclopedia of the developing World. New York: Routledge. sid. 1552. Libris 10005469. ISBN 1-57958-388-1