Tjörns kommun omfattar önTjörn samt mer än 1 500 omkringliggande mindre öar, holmar och skär, varav flertalet är obebodda. Huvudön är uppskuren av breda vikar och genomkorsas av ett stort antal sprickdalar. Dalbottnarna är fyllda med lera och används som odlings- och betesmark. Av naturliga skäl har det lokala näringslivet haft en stark anknytning till områdets geografiska läge i havet. Exempel på sådana näringar är; rederier, varv, fiskkonservindustri och hamnrörelse.
Sedan kommunen bildades 1971 har befolkningstrenden varit positiv, med en rask befolkningsökning fram till mitten på 1990-talet. Kommunpolitiken har dominerats av borgerliga partier.
Breviks kile på västra sidan och Svanviks kile på östra sidan är breda vikar som skär upp huvudön som genomkorsas av ett stort antal sprickdalar. Dess höjder är kala eller delvis klädda med ljung medan dess dalar är lummiga och med betydande inslag av ädellövträd. Dalbottnarna är fyllda med lera och används som odlings- och betesmark. Ytterkusten är kargare och ytterskärgårdens öar domineras av kala klippor med vindpinade busksnår i skrevorna. Örika vattenområden finns kring huvudön, exempelvis Stigfjorden mellan Tjörn och Orust.[7]
Nedan presenteras andelen av den totala ytan 2020 i kommunen jämfört med riket.[8]
Av naturliga skäl har det lokala näringslivet haft en stark anknytning till områdets geografiska läge i havet. Exempel på sådana näringar är; rederier, varv, fiskkonservindustri och hamnrörelse. I början av 2020-talet var Tjörn en utpräglad småföretagarkommun. Det största företaget var Wahamn AB som sysslade med hamnverksamhet och bilmontering. De största branscherna var byggindustrin, handel och livsmedlsindustri. Den av tradition starka fiskkonservindustrin, var koncentrerad till Klädesholmen.[7]
Efter 12 år togs Visfestivalen på Tjörn upp igen 2005. Festivalen, som arrangerades av Visans vänner, hölls då på Bräcke hembygdsgård.[17] Festivalen lades ner igen 2016.
Sedan 2020 är Kultur- och fritidsnämnden i Tjörns kommun ansvarig för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö.[18] Då tillämpade inte kommunen den nationella principen 1%-regeln för investering av konst. Kommunen gjorde istället en årlig avsättning i investeringsbudgeten för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö.[19]
När sillen kom tillbaka till området under 1700-talet visade staten intresse för fisket och de som ville bosätta sig i området fick skattefrihet och fri tomträtt. Befolkningen växte och relaterade verksamheter, så som salterier, etablerades. De många husen byggdes på klippor och tätt intill varandra i skydd mot blåsten.[21] Typisk för husen är ljusa träfasader, röda tegeltak, proportioner på enkel- och dubbelhusen och husens placering i landskapet tydliga karaktärsdrag för området, i synnerhet i de gamla fiskesamhällena och de traditionella lantbruksmiljöerna.[22]
Området som utgör Tjörns kommun ligger i en gammal kulturbygd där språk, musik och kulturtraditioner påverkats av förbindelserna över haven med Norge, Island och de brittiska öarna.[16]
^”Vårda, bevara och utveckla Program för Tjörns kulturmiljöer” (PDF). Tjörns kommun. sid. 11. https://www.tjorn.se/download/18.7b9b669c172940b75bdad103/1591795752483/Kulturmilj%C3%B6program%20f%C3%B6r%20Tj%C3%B6rn.pdf. Läst 10 maj 2023. ”I slutet av 1700-talet kom sillen tillbaka, och en fastare form av bebyggelse utvecklades längs Tjörns kustremsa. Staten visade intresse för fiskerinäringen och den som ville bosätta sig i Bohusläns skärgård erbjöds skattefrihet och fri tomträtt. Trankokerier anlades och befolkningen växte explosionsartat
genom att arbetslösa människor från städerna och bönder utan egen jord sökte ny utkomst. [...] På 1800-talet började man återplantera den skog som
huggits ner under århundraden. Den nya skogen förändrade
kulturlandskapet. Samhällena fortsatte att växa och fisket
kompletterades med sjöfrakt på 1840-talet. Salterier och
konservfabriker anlades och torkställningar för fisk blev en
vanlig syn. Hus byggdes inte längre vid bergssluttningarna utan
på klipporna, tätt intill varandra för skydd mot blåsten; det var
viktigare att ha nära till båten när sillstimmen siktades än att
bo i lä.”