Sprickdalslandskap
Sprickdalslandskap eller sprickdalsterräng är en relieftyp, vanligt förekommande i Finland, Sverige och Norge. En sprickdal är en smal dalgång i ett sådant landskap, ibland vattenfylld.
.jpg)
Ett sprickdalslandskap bildas utifrån erosion av sprickor i berggrunden så att små platå-block eller åsar hamnar mellan sprickdalar.[1] När blockytorna i ett sprickdalslandskap ligger vid olika höjd kan detta peka på att lodräta förkastningsrörelser har förekommit.[1] Även vittring kan vara viktigt för bildande av sprickdalar[2] men om vittring fortgår under ett tillräcklig lång tid bildas det en bergkullsterräng i stället.[3]
Karna Lidmar-Bergström har identifierat följande typområden för sprickdalslandskap i Sverige: Blekinge, Bohuslän, Linköping-Västervik, Stockholm och Hudiksvall. I de sista tre områdena utgör blockens toppytor delar av subkambriska peneplanet. Förutom dessa förekommer det ett storskaligt sprickdalslandskap i Höga kusten och närliggande inland.[4] Sten Rudberg har dock betecknat samma område som bergkullsterräng.[5]
I sprickdalslandskap finns flera av de få platserna i södra Sverige där sluttningar lutar 25° eller mer.[6]
Sprickdalslandskap beskrevs först som en relieftyp av Sten De Geer 1926 med namnet rutplatåland.[7][8]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ [a b] Terrängformer i Norden. Nordiska ministerrådet. 1984. sid. 9
- ^ Nationalencyklopedin om sprickdal.
- ^ Lidmar-Bergström, Karna (2002). ”Berggrundens ytformer”. i Curt Fredén. Sveriges Nationalatlas: Berg och jord. sid. 44–54. ISBN 91-87760-00-2
- ^ Lidmar-Bergströrm, Karna (1995). ”Relief and saprolites through time on the Baltic Shield”. Geomorphology (Elsevier) 12: sid. 45–61. Läst 30 april 2015.
- ^ Lidmar-Bergström, Karna; Olvmo, Mats (2015). Plains, steps, hilly relief and valleys in northern Sweden – review, interpretations and implications for conclusions on Phanerozoic tectonics. Geological Survey of Sweden. s. 12. http://resource.sgu.se/produkter/c/c838-rapport.pdf. Läst 29 juni 2016.
- ^ Rudberg, Sten. ”Sweden”. i Embleton, C. och Embleton-Harman, C. (på engelska). Geomorphological Hazards of Europe. Elsevier. sid. 457
- ^ De Geer, Sten (1926). ”Norra Sveriges landforms-regioner”. Geografiska Annaler (Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi) 8: sid. 125-136. Läst 30 april 2015.
- ^ ”Regionindelning”. Utredning angående Norrlands näringsliv. Förberedande undersökning verkställd av 1940 års norrlandsutredning. Statens offentliga utredningar. "39". Stockholm: Jordbruksdepartamentet. 1943. sid. 21. https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1943/1943_39(librisid_13537711).pdf/ Arkiverad 22 april 2018 hämtat från the Wayback Machine.