Öppna huvudmenyn
Uppslagsordet ”Grisar” leder hit. För andra betydelser, se Grisar (olika betydelser). För andra betydelser, se Gris (olika betydelser).

Gris, svin, tamsvin betraktas som en domesticerad art, Sus domestica, eller en underart, Sus scrofa domestica, av vildsvinet, S. scrofa. Grisen är ett av de äldsta husdjuren och är känt från omkring år 9 000 f.Kr.[1]

Gris
Sow with piglet.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljSvindjur
Suidae
SläkteSvin
Sus
ArtVildsvin
S. scrofa
UnderartTamsvin
S. s. domestica
Vetenskapligt namn
§ Sus scrofa domestica
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Hanen kallas galt (tidigare också fargalt och orne), honan kallas sugga eller so, gylta kallas en gris som fött ungar högst en gång [2]. Gris var ursprungligen namnet på svinets ungar, och när en sugga föder kallas det att hon grisar. Numera kallas ungar hos svin kultingar (rotbesläktat med kalv). En gris i kullen som växer sämre än de andra kallas för pelle. Nosen kallas tryne och svansen kallas knorr.

Bredvid köttproduktionen används grisar för att leta efter tryffelsvampar, särskilt i Frankrike. Så kallade minigrisar hålls också som sällskapsdjur.

Innehåll

SlaktsvinRedigera

Grisar är viktiga inom köttproduktionen. En gris väger cirka 1,5 kilo vid födseln, samt cirka 115 kilo vid slakt vid 6–7 månaders ålder (Sverige),[3] eller 100 kilo vid slakt vid cirka 4,5 månaders ålder (Finland).[4] Kött från gris brukar kallas fläskkött.

FörekomstRedigera

Land Antal
  Kina 470 miljoner
  USA 66 miljoner
  Tyskland 27 miljoner
  Danmark 13 miljoner
  Nederländerna 12 miljoner
  Belgien 6,3 miljoner
  Storbritannien 4,4 miljoner
  Sverige 1,5 miljoner
  Finland 1,3 miljoner
  Turkiet 1,2 miljoner
  Europa 190 miljoner
Hela världen 960 miljoner

Källa: FAOSTAT 2011, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation[5]

SvinskötselRedigera

 
Grisar på ett kollektivjordbruk i Nordkorea
 
Interiör från svinhus, Bjärka-Säby slott, Östergötland, 1911.

Svinskötsel, svinavel, svinuppfödning, är uppfödning av tamsvin, framför allt för griskött, men också för industrifett, ister och svinläder.

De flesta grisar föds upp i Europa och Kina. De är allätare och ges varierat foder, ibland avfall från livsmedelsindustri och hushåll. Unggaltar brukar kastreras för att undvika lukt vid tillagning, galtlukten, men även sogrisar kan lukta. Galtlukten uppkommer på grund av två hanliga hormoner, androstenon och skatol. Kastreringen är smärtsam och har varit omdebatterad, idag finns ett "vaccin", immunokastrering, som ges två gånger under uppfödningstiden. Grisen vaccineras med en motsvarighet till tillväxthormonet GnRH som verkar genom att minska androstenon så att skatol hinner brytas ned i levern vilket gör att lukten inte uppkommer.[6] I de flesta länder klipper man svansen på dem, så kallad svansklippning eller svanskupering för att de inte ska bita av varandras svansar men i Sverige är detta förbjudet.

KulturhistoriaRedigera

Judendom och islam betraktar svinet som ett orent djur (haram), medan det snarare har motsatt status inom den germanska kulturkretsen. Trots detta är dock orden gris eller svin en vanlig förolämpning på germanska språk, fastän även positiva omdömen kan innehålla sammansättningar med gris, till exempel gullegris. Att grisen har så olikartad symbolik beror på att tamsvinet hade en central betydelse i det europeiska bondesamhället, medan andra civilisationer företrädesvis födde upp andra djur.

I den nordiska mytologin förekommer därför grisar med en helt annan symbolisk innebörd än vad de har inom andra kulturer. Gudinnan Freja i den nordiska mytologin hade Syr (forngerm. för sugga) som tillnamn. Grisen Särimner slaktades varje natt och återuppstod. Det är dock inte bara den gamla germanska kulturen som haft grisar som gudomar. Kelterna hade en svingudinna, Ceridwen, som representerade visheten, och på Kanarieöarna var grisen en regngud.

Som symbol har grisen använts länge. Inom kinesisk astrologi är grisen de tolfte och sista djuret av de tolv zodiakdjuren. I det gamla Egypten var en sugga som åt sina kultingar en symbol för stjärnornas dagliga återfödelse. På Malta finns en avbildning från yngre stenåldern föreställande en ammande sugga med tretton kultingar. Enligt legenden skulle Aeneas, Julius Caesars påstådda förfader och Roms grundare, finna en ammande sugga med trettio kultingar som ett tecken att han funnit Latium. En antik romersk staty som anspelar på denna legend finns på Glyptoteket i Köpenhamn. Även inom heraldiken finns grisar. Ätterna Svinhufvudsläkten förde ett grishuvud som vapen, och så även vissa av de svenska släkter som hetat Grijs. En släkt Gris har givit stadsdelen Grisbacka i Umeå sitt namn.

Inom skönlitteraturen förekommer ofta grisar. Sagan om Tre små grisar framställer djuret som oskyldigt och hotat; på ett likartat sätt framställs huvudpersonen i barnboken Fantastiska Wilbur (Charlotte's Web) av E.B. White från 1952, där titelfiguren är en smart spindel som räddar den värnlösa grisen Wilbur från att bli slaktad. I George Orwells Djurfarmen får grisen Napoleon däremot symbolisera tyranni och diktatur, men även hjälten Snowball är en gris.

HälsaRedigera

 
Gris med kultingar.
 
Svensk grisbonde med kulting 1909.

Grisar saknar förmåga att svettas. De utvecklar liknande hjärtsjukdomar och sjukdomar hos blodcirkulationssystemet som människor och därför används de ofta som försöksdjur. Även köttets struktur liknar strukturen för människans kött och därför används nyslaktade grisar i rättsmedicinen för att studera sår från skjut- och stickvapen.

Skaksjuka:Redigera

Skaksjuka är en medfödd, neurologisk sjukdom hos nyfödda griskultingar. Symptomen är varierande grad av skakningar av kropp och huvud och i allvarliga fall även ataxi. Sjukdomen beskrevs första gången 1922 i USA[7] men det dröjde till år 1955 innan sjukdomen rapporterades finnas i Sverige[8].[9] Det finns i dagsläget sex former av skaksjuka, typ AI - AV och B, beroende på vad som orsakat sjukdomen.

Typ A-I orsakas av att suggan varit infekterad med afrikansk svinpest under dräktigheten. Typ A-II anses orsakas av att griskultingarna infekteras av atypical porcine pestivirus under fosterstadiet.[10][11] Typ A-II och B-formen anses vara den enda formen av skaksjuka som i dagsläget förekommer i Sverige. Typ A-III och AI-V är ärftliga defekter hos lantras- och saddlebackgrisar.[12] Typ A-V orsakas av en förgiftning med ett läkemedel (Metrifonate/Neguvon) som tidigare användes för avskabbning av grisar, även av dräktiga suggor[13]. A-formerna ger en demyelinisering i centrala nervsystemet hos griskultingarna. B-formen ger inga synliga förändringar i CNS och orsaken till B-formen är ännu okänd.


Skaksjuka typ A-IIRedigera

Vanligen uppträder skaksjuka typ A-II i form av utbrott där många kullar i en besättning drabbas och 50-100% av kultingarna per kull uppvisar symptom på sjukdom.[14] I dagsläget finns ingen känd behandling av skaksjuka hos smågrisen. Dödligheten hos griskultingarna varierar men kan vid vissa utbrott vara mycket hög. Skaksjuka typ A-II är inte dödlig i sig själv, utan griskultingarna antingen svälter ihjäl på grund av svårighet att dia eller blir ihjältrampade av suggan då kultingen kan ha svårt att röra sig normalt i boxen.





Raser av tamsvinRedigera

Utvecklingen av tamsvinets raser började först under senare delen av 1800-talet och de flesta raserna utvecklades under 1900-talet. Förut drevs grisarna i Centraleuropa kontinuerligt in i skogar så att de kunde äta ekollon och bokens nötter. På så sätt blev grisarnas kött särskilt lämpligt för rökning men samtidigt parade sig suggorna ofta med galtar från vildsvinet och skillnaden mellan tam- och vildsvin var nästan osynlig. Denna praxis används idag fortfarande i södra Spanien och Portugal för rasen svart iberiskt svin (Cerdo Ibérico).

Några raser:

Officiell statistik om grisarRedigera

I Sverige fanns det som flest grisar år 1980, då antalet djur översteg 2 600 000. Sedan dess har antalet minskat till cirka 1 500 000.[15] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om antalet grisar i Sverige i det Statistiska meddelandet om husdjur. I Eurostats databas publiceras statistik om antal grisar i Europa under kategorin Agriculture och underkategorin Regional Agriculture Statistics. I FAO:s databas publiceras statistik om antal grisar i världen under kategorin Production och underkategorin Live Animals.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Giuffra E, Kijas JM, Amarger V, Carlborg O, Jeon JT, Andersson L. The origin of the domestic pig: independent domestication and subsequent introgression., April 2000, (engelska).
  2. ^ https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gylta]
  3. ^ ”Uppfödning och specialisering”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111025071959/http://www.livsmedelssverige.se/hem/fakta-om-mat/117-uppfoedning-och-specialisering.html.  LivsmedelsSverige : Odling och uppfödning:Gris
  4. ^ [1] Finfood : Matens väg, sida 8
  5. ^ http://faostat3.fao.org/faostat-gateway/go/to/search/*/E Arkiverad 27 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ ”Immunokastrering av gris genom vaccination mot gonadotropin-releasing hormone (GnRH) - Epsilons arkiv för studentarbeten”. stud.epsilon.slu.se. http://stud.epsilon.slu.se/6710/. Läst 31 maj 2015. 
  7. ^ KINSLEY, A. T. Dancing pigs. Vet Med, 1922, 17: 123.
  8. ^ Larsson EL: Om skaksjuka hos smågrisar. Sv Svinavelsför Tidskrft. 1955, 9: 149-151.
  9. ^ Bölske, G.; Kronevi, T.; Lindgren, N. O. (1978-12). ”Congenital tremor in pigs in Sweden. A case report”. Nordisk Veterinaermedicin 30 (12): sid. 534–537. ISSN 0029-1579. PMID 733481. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/733481. Läst 23 april 2019. 
  10. ^ Postel, Alexander; Hansmann, Florian; Baechlein, Christine; Fischer, Nicole; Alawi, Malik; Grundhoff, Adam (06 13, 2016). ”Presence of atypical porcine pestivirus (APPV) genomes in newborn piglets correlates with congenital tremor”. Scientific Reports 6: sid. 27735. doi:10.1038/srep27735. ISSN 2045-2322. PMID 27292119. PMC: PMCPMC4904412. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27292119. Läst 23 april 2019. 
  11. ^ de Groof, Ad; Deijs, Martin; Guelen, Lars; van Grinsven, Lotte; van Os-Galdos, Laura; Vogels, Wannes (10 04, 2016). ”Atypical Porcine Pestivirus: A Possible Cause of Congenital Tremor Type A-II in Newborn Piglets”. Viruses 8 (10). doi:10.3390/v8100271. ISSN 1999-4915. PMID 27782037. PMC: PMCPMC5086607. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27782037. Läst 23 april 2019. 
  12. ^ Harding, J. D.; Done, J. T.; Harbourne, J. F.; Randall, C. J.; Gilbert, F. R. (1973-05-19). ”Congenital tremor type A 3 in pigs: an hereditary sex-linked cerebrospinal hypomyelinogenesis”. The Veterinary Record 92 (20): sid. 527–529. ISSN 0042-4900. PMID 4721939. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/4721939. Läst 23 april 2019. 
  13. ^ Belchev, L.; Khristov, T.; Chifudov, D. (1981). ”[Metrifonate-induced congenital tremor in piglets]”. Veterinarno-Meditsinski Nauki 18 (7): sid. 77–82. ISSN 0324-1068. PMID 7344282. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7344282. Läst 23 april 2019. 
  14. ^ Larsson, L., Om skaksjuka hos smågrisar.Svenska svinavelsföreningens tidskrift, 1955. 9: p. 149-151.
  15. ^ Jordbruksverket (2011). Jordbruket i siffror åren 1866-2007. ISBN 91-88264-36-X. http://www.jordbruksverket.se/omjordbruksverket/statistik/jordbruketisiffror.4.5586fdf512e8fc79a8480001553.html 

http://www.grisforetagaren.se/?p=21612

Tryckta källorRedigera

  • Watson, Lyall, The Whole Hog: Exploring the Extraordinary Potential of Pigs, London (2004)

Externa länkarRedigera